Vid torsdagens utfrågning i senaten indikerade Fed-chefen Jerome Powell att centralbanken inte låg långt ifrån att befinna sig i ett läge där de kan bli aktuell att sänka räntorna, och att det i alla fall kommer att ske i år. På marknaden tog man förstås fast på den första delen av de dessa uttalandet och spekulationerna kring relativt snabba räntesänkningar fick lite extra skjuts.

Det följde på en positiv räntetolkning av gårdagens besked från ECB och förväntningarna på räntesänkningar tog lite fart efter att bankens tjänstemän skruvat ner såväl inflations- som tillväxtprognoser.

Det här förstärkte sammantaget den trend som på marknaden som numera slagit om till att i allt högre grad räkna med kommande räntesänkningar. Junisänkningar från både ECB och Federal Reserve är huvudspåret.

Sedan finns det förstås också en ekonomisk realitet att förhålla sig till och det första testet för den förnyade ränteoptimismen blev fredagens amerikanska sysselsättningssiffror för februari.

Det var en blandad kompott som presenterades när siffrorna publicerades på fredagseftermiddagen.

Antalet sysselsatta steg med 275 000 personer. Ytterligare en stor överraskning på uppsidan och väl över de 190 000 som analytikerkåren hade räknat med. Dessutom en bra bit över de 100 000 till 150 000 som Federal Reserve tycks anse vara förenligt med en arbetsmarknad i balans. Därmed vore det förståeligt om ränteentusiasmen gav med sig en del.

Men det finns annat som pekar åt andra hållet. Arbetslösheten steg från 3,7 till 3,9 procent. Det var en uppgång som få hade väntat sig. Nu ska läggas till att arbetslöshetssiffrorna kommer från en hushållsundersökning medan sysselsättningssiffran kommer från en företagsundersökning och tidvis kan det finnas stora skillnader mellan dessa två undersökningar. Enligt hushållsundersökningen sjönk istället sysselsättningen med 184 000 personer samtidigt som arbetskraftsutbudet steg. Därav den högre arbetslösheten. Så siffror som egentligen stödjer en räntesänkning även om det brukar vara företagsundersökningen som väger tyngst.

Och slutligen, taget från företagsundersökningen, steg den genomsnittliga timlönen i en årstakt på 4,3 procent. En tiondel lägre än föregående månad. 4,3 procent i årstakt är kanske lite väl högt ur Federal Reserves perspektiv men vi lägger ändå den siffran, med mycket liten marginal, på räntesänkarkontot.

Vi på Placera tycker ändå att den amerikanska arbetsmarknadsrapporten är svårtolkad. I alla fall ur ett marknadsperspektiv.

Det tycks marknadsaktörerna också vara inne på. För att efter att initialt har reagerat mycket positivt i form av sjunkande räntor och stigande börser, strax efter att siffrorna presenteras, har entusiasmen så sakteligen svalnat över tid. Nu ska dock siffrorna fingranskas innan de stora placeringsbesluten ska tas.