Efter en tillfällig uppgång i januari damp den svenska inflationstakten ner ordentligt i februarimätningen, Den breda inflationen, KPI, sjönk från 5,4 till 4,5 procent. Det var rejält under Riksbankens prognos på 5,3 procent och också under analytikernas konsensusprognos på 4,7 procent. Inflationstakten i februari påverkades främst av ökade boendekostnader i form av stigande hyror, stigande månadsavgifter på bostadsrätter och högre räntekostnader på bolånen. Lägre elpriser bidrog till att dämpa inflationstakten i februari. Visserligen steg drivmedelspriserna i februari men ligger ändå betydligt lägre än för ett år sedan.

KPIF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av, sjönk samtidigt från 3,3 till 2,5 procent. Det var en bra bit under Riksbankens prognos på 2,9 procent och en KPIF- inflation på målet 2,0 procent tycks nu vara inom räckhåll redan i närtid. Om vi antar att Riksbankens prognosavvikelse skulle vara lika stor i marsmätningen som i februari skulle vi ha en KPIF-inflation på runt 2,1 – 2,2 procent i mars. Och blickar vi ännu lite längre fram så skulle KPIF hamna en bra bit under inflationsmålet redan framåt sommaren.

Det är dock en lite förenklad syn på inflationsprognoser och vi får avvakta till den 27 mars när Riksbanken presenterar sina uppdaterade prognoser i samband med sitt penningpolitiska besked.

En sak som talar emot stor nedrevideringar av inflationsprognoserna är att KPIF exklusive energi, som blivit ett allt mer populärt mått hos Riksbanken för att bedöma det underliggande kostnadstrycket i svensk ekonomi, visserligen sjönk från 4,4 till 3,5 procent men här var avvikelsen från Riksbankens prognos väsentligt mycket mindre. Riksbanken hade räknat med att KPIF exklusive energi skulle landa på 3,7 procent.

Ett ytterligare skäl är att hyror på hyresrätter och månadsavgifter på bostadsrätter kommer att fortsätta att hålla uppe inflationen. Här kan man förvisso hävda att Riksbanken själva är en stor bov i dramat men vi har svårt att tro att de börjar räkna av även dessa prishöjningar i likhet med hur man gör med räntekostnaderna.

Nu har Riksbanken flaggat rätt tydligt för att en räntesänkning under årets första halvår är möjlig och i och med inflationsutfallet för februari så har väl sannolikheten för en sådan räntesänkning stigit till 100 procent. Frågan som återstår är när Riksbanken väl skrider till handling.

Svag tillväxt, stabila och hyggligt låga löneökningar, stigande arbetslöshet och en inflation som inom en snar framtid når inflationsmålet skulle i normalfallet vara mer än tillräckligt för att motivera en räntesänkning redan i samband med marsbeskedet.

Det som talar emot en räntesänkning redan i mars är att Riksbanken inte flaggat för detta och vill undvika att överraska marknaden. Dessutom finns en nervositet för att kronan ska tappa rejält. Därför ser man gärna att ECB går före eller i alla fall sänker i nära anslutning till en riksbankssänkning.

Vi på Placera tycker sammantaget att det här egentligen är svaga argument mot att sänka räntan redan nu men gör ändå bedömningen att en första räntesänkning dröjer till majmötet. Det blir därmed mycket intressant att följa Riksbankens argumentation i samband med marsbeskedet vid en utebliven räntesänkning.  

Marknadsreaktionerna efter att inflationssiffran publicerats har varit måttliga. Kronan har försvagats några ören mot både dollar och euro och marknadsräntorna har sjunkit med några punkter.