Den amerikanska centralbanken har nu lämnat sitt senaste penningpolitiska besked och spelat ut sina nyaste kort. Ska man försöka summera så var det kanske inte riktigt så tufft att de värsta farhågorna besannades men samtidigt långt ifrån tillräckligt mjukt för att skapa någon storts nytt lugn på finansmarknaden.

En räntehöjning i mars är numera, om inget oförutsett inträffar, mer eller mindre gjuten. Frågan som kvarstår är hur stor den blir men där gav varken pressmeddelandet eller Powell, på den efterföljande presskonferensen, någon direkt vägledning.

Han upprepade dock flera gånger att med en inflation högt över målet, en historiskt stram arbetsmarknad och robust tillväxt så finns allt på plats för att påbörja en åtstramning. Han gjorde en jämförelse med 2015, när den senaste räntehöjningscykeln inleddes, och konstaterade att alla makroekonomiska förutsättningar för räntehöjningar såg betydligt starkare ut just nu. Inflationen är mycket högre, arbetslösheten lägre och tillväxten bättre. Att förutsättningarna för en räntehöjning definitivt finns på plats är dessutom alla ledamöterna i den räntesättande kommittén överens om, enligt Powell.

På marknaden tog man i alla fall fasta på att Federal Reserve tycks ha bråttom och prissättningen på räntemarknaden indikerar nu uppemot 5 räntehöjningar under 2022 och ytterligare ett par stycken under 2023.

Huruvida det blir en höjning med 50 punkter (0,50 procentenheter) redan i mars lär i hög grad styras av inkommande data. Framför allt avseende inflationen. Powell erkände dessutom mer eller mindre att Federal Reserve svävar i samma ovisshet som oss andra dödliga vad gäller inflationsutvecklingen framöver. Hur hög den kan tänkas bli och hur länge den kommer att hålla i sig. Powells argumentering för en kraftig inflationsnedgång redan under andra halvåret var också påfallande andefattig och rörde sig mer i området ”fromma förhoppningar” än i en rejäl ekonomisk analys av eventuella drivkrafter bakom en sådan.

Det andra som marknaden hade stort fokus på var eventuella signaler kring när Federal Reserve kan tänkas börja banta sin massiva obligationsportfölj. Här var beskeden lite mer vaga.

Federal Reserves primära budskap var att det är räntan som är deras huvudsakliga instrument för att bedriva penningpolitik och att det är först när räntehöjningar inletts (och sannolikt kommit upp en bit) som det kan vara dags att påbörja Quantitative Tightening (QT), som det kommit att kallas.

Även här gjorde Powell en jämförelse med räntehöjningscykeln som inleddes 2015 och konstaterade att det den gången dröjde innan en riktig QT inleddes. Han tillade att QT den här gången troligen skulle komma snabbare, men eftersom det dröjde några år efter den första räntehöjningen 2015 till att QT inleddes så ger det egentligen inte så mycket vägledning.

Det kan i alla fall konstateras att de långa amerikanska räntorna steg med runt 10 punkter efter Fed-beskedet. Så en något ökad nervositet för en kommande QT kan ändå skönjas. Även om det inte rör sig om några dramatiska reaktioner.

Vid en bantning av obligationsportföljer så rör sig centralbanker överlag i lite okända vatten. Så för att få större vägledning är det troligen bättre att följa vad som sker i Storbritannien. Bank of England har sagt att förfallen i obligationsportföljen inte ska återinvesteras när styrräntan når 0,50 procent och det experimentet kommer säkert Federal Reserve att följa med ganska stort intresse.

Att det blir en räntehöjning redan i mars är vi på Placera också tämligen säkra på efter onsdagskvällens besked från Federal Reserves. Skulle inflationen i januari och februari dessutom bita sig kvar en bit över 7 procent när de siffrorna publiceras, vilket sker innan nästa räntemöte, så är det nog dags för Federal Reserve att fundera kring en större räntehöjning än de normala 0,25 procentenheterna. Annars är risken stor att marknaden gör bedömningen att Federal Reserve hamnat snett (behind the curve) och det brukar inte vara goda nyheter för vare sig börsen eller ekonomin. Panikinbromsningar leder sälla till något bra.