På Placera använder vi cookies för att ge dig bästa möjliga kundupplevelse. Genom att fortsätta accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies

Har du sett över din portföljteori?

Aktiekommentar Oavsett om du är nedbruten eller välbehållen efter börsraset så är nu en utmärkt tidpunkt att se över din portföljstrategi. Har du varit din linje trogen eller tog skräcken överhand mitt i krisen?

I tider med kraftig börsturbulens ställs våra investeringsstrategier verkligen på sin spets. Stora nedgångar tvingar i riskfyllda portföljer fram ofrivilliga försäljningar i form av margin calls, men också egna, egentligen ofrivilliga, försäljningar som sker i ren och skär panik.

Sådana portföljförändringar är förstås inte av godo, men kanske gjordes felet som utlöste paniken långt tidigare. Exponeringen mot ett visst innehav, sektor eller aktiemarknaden i stort kanske var väl hög på väg in i krisen.

På en stigande börs är det lätt att köpa aktier med tanken att aldrig sälja dem. Eller fatta beslut om att fokusera investeringarna till haussade sektorer. När börsvärden sedan halverats på ett par veckor är det lätt tappa tron och agera i motsats till strategin som formulerats i det tidigare solskenet.

Att vara konsekvent är en av nycklarna till framgång på finansmarknaden, och det gäller att hitta en strategi som passar det egen psyket, och som inte tvingar fram några panikåtgärder.

Nedgången vi nu sett har varit det ultimata stresstestet för din nuvarande modell. Fundera en extra gång hur den fungerat för dig, antagligen finns det saker som går att göra bättre.

Det finns många välkända strategier för hur man ska hantera sin portfölj, och nu är en utmärkt tidpunkt att rannsaka sin egen. Här är nedan ser du tre enkla basstrategier att utgå ifrån som långsiktiga investerare.

Köp-och-behåll

Klassikern, Buy-and-hold, är den enklaste strategin att hantera. De aktier du en gång köpt ska du behålla. Detta har under 1980 och 1990-talet varit en bra strategi men under senare decennier har volatiliteten i marknaden ställt till det.

Eftersom inga säljorder läggs så är allokeringen ingenting som du behöver oroa dig för. Enkelt, men med strategin följer också en del problem.

Lyckade investeringar kommer att växa linjärt, vilket innebär att portföljvikterna som valts från början inte kommer att bestå över tid. Ett angenämt problem till en början - men inga träd växer till himlen.

I och med detta ökar den totala risken i portföljen, om ett eller ett fåtal innehav får ta allt för stor plats. Regelrätt skulle också dåliga investeringar få ligga kvar utan bäst-före-datum, vilket utan vidare motivering torde vara en dålig idé.

En populär variant på köp-och-behåll är att också tidsdiversifiera med ett löpande sparande, vilket ger goda möjligheter att sänka risken.

Över långa tidsperioder kommer de löpande insättningarna att sprida ut inköpen över både dyra och billiga perioder på börsen. Detta är den uttjatade fördelen med fenomenet månadssparande.

Samtidigt kommer de löpande investeringarna efter en tid sammantaget stå för en större del av sparandet än originalinsättningen, vilket ytterligare minskar risken.

Löpande ombalansering

Detta är en något mer avancerad strategi, men den kräver inte särskilt mycket tankekraft. Risken hanteras på ett bra sätt, men uppsidan begränsas istället.

För att hålla ned risken i ditt sparande kanske du valt att diversifiera och placera på flera olika aktiemarknader, i råvaror och riskfria tillgångar som räntor.

Låt oss anta att du valt följande allokering: Svenska aktier 50%, Globala aktier 20%, Råvaror 10% Räntor 20%.

Efter en tid kommer den fördelningen att ha förändrats. För att bibehålla originalvikterna kommer du mest sannolikt att vara nettosäljare av aktier över tid. Av den enkla anledningen att aktier historiskt sett givit högre avkastning än räntor och råvaror.

Nackdelen med modellen är att avkastningen riskerar att begränsas i och med att vinnarna hela tiden säljs och förlorarna köps för att behålla den förutbestämda riskprofilen. Istället blir exponeringen aldrig för stor mot en enskild tillgång och risken förblir konstant.

Dynamisk hedge

Detta är det mest avancerade av de tre grundstrategierna. Att agera dynamiskt rymmer en rad olika angreppssätt. Detta är en populär modell tillämpad i många varianter hos hedgefonderna.

Grundidén är att skydda ett förutbestämt portföljvärde. Till den grundregeln kan egna föreskrifter för hur förvaltningen skall hanteras sedan läggas till.

Den dynamiska modellen är vad jag valt för att förvalta min portfölj. I mitt fall innebär det att jag stundtals tar hög risk men ibland ingen alls. I praktiken är strategin transaktionsintensiv.

Antag att min portfölj efter ett bra börsår vuxit från 100 000 kronor till 115 000 kronor. Inför det kommande året bestämmer jag mig för att skydda kontovärdet 105 000 kronor.

Om förlusten på mina aktieplaceringar når 10 000 kronor från utgångsläget så nollar jag exponeringen mot aktiemarknaden.

Bufferten i exemplet motsvarar nästan 9 procent av ingångsvärdet på portföljen. Skyddslinjen gäller oavsett anledning till värdefallet, alltså oavsett om marknaden kraschat eller om resultatet beror av mina egna dåliga beslut.

Om jag istället lyckats göra bra aktieaffärer ökar saldot i min riskbuffert, vilket innebär en möjlighet till mer risktagande i aktiemarknaden.

Löpande kan jag alltså addera risk i en stigande marknad, och ju bättre affärer jag gör, desto mer risk tar jag i aktiemarknaden.

Andra dynamiska strategier utnyttjar bara den generella utvecklingen på aktiemarknaden för att avgöra vilken fördelning mellan aktier och riskfria placeringar som skall gälla. Det lämnar oss med problemet att tolka börsens trend, vilket kräver en egen text bara för att förklara.

Inför varje år bestämmer jag också hur stor risk jag inledningsvis vill ta vid varje enskild aktieaffär. Den risken mäter jag i kronor och ören, och tillämpar stop loss för varje position.

Mätt i procent är stop loss-nivån olika stor i varje position, men i kronor är den likvärdig. På så sätt har jag råd att göra ett visst antal dåliga affärer på rad utan att nå mitt skyddsvärde i depån.

Sedan får de lyckade placeringarna löpa under hela året utan ombalansering, men positionerna utvärderas då och då utifrån min syn på värderingen av respektive bolag.

Min strategi innebär att värdeutvecklingen blir parabolisk i goda tider, men också att aktieexponeringen är som tyngst i de lägen då marknaden toppar. Det första värdefallet när börsen eller enstaka aktier jag placerat i faller efter en lång uppgång, blir därför stort.

Jag har ändå valt att göra så här eftersom jag inte har några problem med att kontovärdet svänger, inte heller med att vara transaktionsintensiv, och över tid tror jag på min strategi.

I tabellerna nedan visas utfallet av de tre strategierna, under tre exempelperioder, mätt i reala värden.

Den första tabellen visar tre perioder av bullmarket. Aktier förväntas i exemplet dubblas i realt värde varje period, medan räntor inte givit någon real avkastning.

I bear market-scenariot förväntas aktievärdet halveras i varje period medan räntor inte ger någon real avkastning.

I utgångsläget startar alla tre strategier med 60 000 kr i aktier och 40 000 kr räntor.

I ombalanserings-strategin justeras fördelningen till 60/40 efter varje period. I hedge-strategin ökar aktievikten med 20 procent för varje period som aktier stiger i värde.

När aktier faller i värde minskar aktievikten i stället med 20 procent per period. Ju högre värde som summerats desto bättre har avkastningen varit för respektive strategi. Exemplet kommer från läroboken Specialister på värdepappersmarknaden.

Den främsta strategin under en bullmarket i detta exempel är den dynamiska hedgen. Men vinsten har skett på bekostnad av att risken ökat kraftigt i portföljen i och med att aktiedelen vuxit i takt med att marknaden stigit. Även i buy-and-hold-strategin har risken ökat under tjurmarknaden. Men den har fortsatt kvar sitt ränteben trots rusningen efter aktier.

Den dynamiska hedgen har givit bäst avkastning även i björnmarknadsexemplet. Av den enkla anledningen att aktiedelen minskat på väg neråt i marknaden inför period två och tre. Således fick nedgången i aktiemarknaden mindre genomslag i portföljen.

Ombalanserings-strategin har klarat sig sämst både i tre perioder av bull market och tre perioder av bear market. Strategin har sålt aktier som ökat i värde, och således missat ränta-på-ränta-effekten under bull market, och har löpande köpt mer aktier i bear market och således spätt på nedgången i den egna portföljen.

Är du beredd på att öka risken i takt med att portföljen växer är den dynamiska strategin tillsammans med buy-and-hold de bästa alternativen, i alla fall när marknaden rör sig åt ett håll under längre tider.

Hedge-strategin som beskrivs i tabellen låter som en vinnare men den kräver engagemang. Det krävs framförallt att den rådande trenden i aktiemarknaden tolkas korrekt, vilket är en svår sak att göra - och det blir helt avgörande för modellens framgång. I en mer volatil marknad skulle resultatet vara annorlunda, och en större fördel skulle tillskrivas ombalanseringsstrategin.

Är det viktigaste att risknivån är konstant bör ombalanserings-strategin väljas. Då blir det mindre problem att sova gott om natten.

Utvärdera risknivån

Corona-viruset är en svart svan. Den typen av risk går knappast att beräkna. Vid en sådan händelse är traditionella riskmodeller inte mycket att hänga i julgranen. Likadant såg det ut under finanskrisen.

Ofta används begreppet VaR eller value at risk inom portföljteorin för att beskriva den totala risken i en portfölj under en begränsad tid.

VaR-måttet är tänkt att beskriva den största potentiella förlusten som kan uppstå givet en viss sannolikhet, i ett specifikt ögonblick. Detta kan formuleras som att inom en tidshorisont på 10 dagar och en sannolikhet på 95 procent kommer förlusten inte att uppgå till mer än X kronor.

Det tjänar inte mycket till när det mest osannolika ändå händer. Corona-viruset ryms alltså ute i svansen på sannolikhetskurvan, och är en händelse som inte kan uppskattas inom säkerhetsintervallet som rymmer 95 procent av alla sannolika utfall.

Ett bonnalternativ som jag själv använder för att inte ta för mycket risk, är att se till att ha tillräcklig täckning för att klara en dag med minus tio procent på börsen utan att drabbas av en margin call.

Risken i min portfölj är oftast högre än i marknaden och därför krävs en säkerhetsmarginal på uppåt 20 procent. Då klarar jag en plötslig händelse, en brexit eller liknande, utan att tvingas till en snabb utförsäljning.

Mer från förstasidan

Marknadsöversikt

Stockholmsbörsen, OMXS30

I dag
-
Senast
-
{point.key}

Världsindex

Index +/- % Senast
DAX - -
Hang Seng - -
Nikkei - -

Valutor

Valuta +/- % Senast
USD/SEK - -
EUR/SEK - -
GBP/SEK - -
EUR/USD - -

Räntor

Ränta +/- % Senast
3-mån stibor - -
5-års ränta - -
10-års ränta - -

Råvaror

Råvara +/- % Senast
Olja - -
Guld - -
Silver - -
Koppar - -