Kassorna sväller i banksektorn

Krönika Det är nu tio år sedan den stora finanskrisen härjade som värst. Och det är knappt 30 år sedan vi kom ut ur den stora bankkrisen. Mycket har hänt sedan dess och kanske har vi lärt oss av kriserna, för banksektorn ser ut att stå stadigt trots mörka moln vid horisonten.

I slutet av februari 2009 kunde man köpa en aktie i Swedbank för knappt 15 kronor. Samma aktie kostar dig idag omkring 210 kronor och har under de tio år som gått dessutom gett omkring 90 kronor i utdelning. Men är det verkligen samma aktie?

Mycket vatten har flutit under broarna sedan finanskrisen och Swedbank, liksom sektorn i stort, har förändrats i stor utsträckning. Förvisso är de fundamentala drivkrafterna för sektorn desamma nu som då med en verksamhet som i grund och botten handlar om framför allt in- och utlåning till allmänheten.

 

Men den miljö som bankerna är verksamma i har förändrats ganska radikalt. Denna allmänhet är förvisso mer förmögen, men också hårdare skuldsatt. Bankernas kapitalkrav är väsentligt strängare och de marknader som bankerna verkar på är öppnare marknader och mer konkurrensutsatta inom ett flertal segment.

Det makroekonomiska läget är därtill radikalt annorlunda med minusräntor och avsevärda okonventionella penningpolitiska åtgärder. Ett talande exempel är att Riksbankens balansräkning i dagsläget är lika stor nu, som andel av BNP, som när finanskrisen var som värst 2008/09. När Riksbanken lånade ut stora dollar- och kronvolymer 2008/09 gick Riksbankens balansräkning från en nivå kring 6 procent av BNP till att överstiga 20 procent, för att efter krisen snabbt falla tillbaka.

Nu, efter flera år av omfattande köp av statsobligationer, är balansomslutningen åter omkring 20 procent av BNP, om än av andra orsaker. Och just detta är väl hela poängen, det kan se ut som ”business as usual”, men vi har radikalt olika förutsättningar.

Grundvalen i de svenska bankernas kreditportföljer är bolån. Det är historiskt en tillgångsklass som i princip aldrig genererat några förluster. Men historisk ”performance” är som bekant ingen garanti för framtida som fonder brukar skriva. För vi har ju heller aldrig (mig veterligen) haft minusräntor.

Bostadsmarknaden i Sverige har också varit oerhört stark, med priser som nästan dubblats sedan 2006 och mer än fyrfaldigats sedan 2000. Sedan 2005 (index=100) har priserna på bostadsrätter stigit till ett index på 287. Och visst har det bitivs varit en global företeelse men Sverige sticker verkligen ut här. I Storbritannien är boprisindex omkring hälften så starkt sedan 2006, I USA omkring 10 procent upp och i Spanien är index ned!

Samtidigt som bostadspriserna skenat så har även hushållens skuldsättning ökat markant, med nästan en dubbling av skuldkvoten från 1998 års nivå på 97 procent till 2018 års 187 procent. Så det är en ganska obehaglig cocktail vi sitter med där hushållens skuldsättningen ökar samtidigt som den huvudsakliga tillgången i balansräkningen utgörs av en kraftigt inflaterad tillgång (bostad). Enligt en rapport från Finansinspektionen 2017 skulle en ökning av boräntenivån till omkring 5 procent medföra att 6 procent av hushållen skulle gå med underskott.

Bankerna har heller aldrig tjänat så mycket på bostadslån som nu, med rekordhöga räntenettomarginaler inom segmentet och trots striktare kapitalkrav är avkastningen fortfarande hög inom sektorn. Utdelningarna har de senaste 10 åren även varit höga i branschen. Swedbank har skiftat ut totalt 102 miljarder de senaste tio åren, Handelsbanken 93,1 miljarder, SEB 83,8 miljarder och Nordea 108,4 miljarder. Sammantaget omkring 390 miljarder i utdelning över tioårsperioden 2009-2018 (varav 2018 baseras på förväntad utdelning för året).

Som jämförelse kan nämnas att banksektorn under samma tioårsperiod hade samlade, ackumulerade kreditförluster omkring 70 miljarder kronor. Det är med andra ord en klart hanterlig kreditförlustnivå, om än att det är värt att notera att det förefaller som om den generella kreditrisken stigit då de årliga kreditförlusterna efter finanskrisen är högre än före krisen.

Men det är värt att komma ihåg att under bankkrisen 1990-1992 så var förlustnivån väsentligt högre. Om man tar med Gota Banks kreditförluster så var de samlade kreditförlusterna enbart under 1992 smått svindlande 69,6 miljarder, varav lejonparten från fastigheter. 50 procent av SEB:s kreditförluster härrörde från fastighetsförvaltning och denna kategori utgjorde 74 procent av reserveringarna under 1993. 18 procent kom från bank/finans (17 procent av reserveringarna), 8 procent från detaljhandel (0,5 procent av reserveringarna) osv. Klart är att fastigheter var boven i dramat.

Hur mycket motsvarar 70 miljarder kronor under 1992? Ja som en jämförelse kan nämnas att 1992 så värderades bostadsfastigheter i Stockholms innerstad till omkring 7000 kronor per kvadrat, motsvarande en direktavkastning på 7,5 procent. Som lägst värderades SEB:s aktie till 1,58 kronor vilket då gav bolaget ett börsvärde vid botten på 420 Mkr! Så trots att 70 miljarder låter ”hanterligt” i dagsläget var det en katastrof 1992.

Enligt SEB (som vi använder som exempel) var dock förlusterna koncentrerade till ett fåtal större positioner, så inte ens under den värsta bankkrisen i mannaminne slutade allmänheten att betala på sina hypotekslån. Och kanske är det detta som gör dagens situation så svårbedömd. För historiskt är hypotekslån i princip en riskfri tillgångsklass. Men historiken kan vara missledande eftersom vi i dagsläget som tidigare nämnts står inför en helt ny situation.

Om man ser till aktiemarknadens förväntningar så trendade prognoserna för bankernas kapitaltäckning nedåt under såväl 2017 som 2018. Vad gäller volymen av dåliga lån så trendar denna markant uppåt. Men prognoserna för bankernas utdelning är relativt oförändrad. Detta då ökningstakten i kreditförluster kommer från en låg nivå och det utgör än så länge inget hot mot bankernas utdelningskapacitet.

Och kapitalbasen är överlag riktigt stark. 1992 hade SEB en primärkapitalrelation på drygt 5 procent (!). Prognosen för 2018 är 18,9 procent. Så trots alla mörka moln på himlen, trots de stora utdelningarna och trots de låga räntorna så framstår banksektorn som, om något, överkapitaliserad.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 4 den 21 januari. Läs mer om Börsveckan.

Mer från förstasidan

Placeras senaste aktieanalyser

Aktieanalyser

Här hittar du Placeras alla aktieanalyser

Marknadsöversikt

Stockholmsbörsen, OMXS30

I dag
-
Senast
-
{point.key}

Världsindex

Index +/- % Senast
DAX - -
Hang Seng - -
Nikkei - -

Valutor

Valuta +/- % Senast
USD/SEK - -
EUR/SEK - -
GBP/SEK - -
EUR/USD - -

Räntor

Ränta +/- % Senast
5-års ränta - -
10-års ränta - -

Råvaror

Råvara +/- % Senast
Olja - -
Guld - -
Silver - -
Koppar - -