Det senaste decenniet, 00-talet, måste väl ändå gå till historien som det asiatiska och framförallt det kinesiska årtiondet. För 15 år sedan hade de flesta skrattat om du hade påstått att Volvo Personbilar kommer köpas upp av kineser. "Lägg av - i Kina cyklar ju alla till jobbet" hade kanske svaret blivit. Om jag idag säger att om 15 år kommer Skanska att ägas av en nigerian, kommer någon kanske säga "Lägg av - Nigeria, ligger inte det i Afrika?"
Kontinentens rikaste, Aloiko Dangote, är nigerian och god för ca 85 miljarder kronor. Han driver ett affärsimperium med intressen inom bland annat cement-, socker-, byggsektorn. Hans firma, Dangote Group, startade handel i blygsam skala 1977. Det ryktas att han har börjat visa intresse för modebranschen.
Frågan är om inte 10-talet kommer att bli Afrikas decennium? Världsdelen har alla möjligheter att lämna bilden som den hopplösa kontinenten. Tidningen The Economistbelyste nyligen varför Afrika mår bättre idag än på mycket länge.
Etiopien, länge förknippat med hungersnöd och svår missväxt, är nu världens tionde största producent av kreatur och har en BNP-tillväxt på 7,5 procent. Under åtta av de senaste 10 åren har tillväxten i Afrika söder om Sahara varit högre än i östra Asien, enligt Världsbanken.
Organisationen anser att kontinenten kan vara på väg mot samma ekonomiska lyft som Kina och Indien upplevt de senaste decennierna. Den afrikanska medelklassen beräknas uppgå till 100 miljoner år 2015 och är då ungefär lika stor som den indiska är idag.
Givetvis har kontinenten fortfarande stora problem, men utvecklingen går åt rätt håll. Av 1 000 födda dör 118 barn innan de har fyllt fem, 1990 var den siffran 165.
Här är tio anledningar till varför Afrika är en intressant investering under 10-talet:
-Arbetskraftsproduktiviteten har stigit till 2,7 procent per år.
-Handeln mellan Afrika och övriga världen har stigit med 200 procent sedan 2000
-Inflationen har fallit från 22 till 8 procent sedan 1990
-Demografi: Fertiliteten i Afrika faller vilket innebär att antalet arbetare i relation till försörjda stiger. Samma demografiska utveckling var avgörande för den starka asiatiska tillväxten som inleddes för 30 år sedan.
-Bättre infrastruktur, framförallt bättre vägar.
-Mindre beroende av råvaruexport, samtidigt som kunderna har blivit fler. Ungefär en tredjedel av tillväxten beräknas nu komma från råvaror.
-Förbättrad hälsa. En effektivare användning av myggnät har sänkt antalet malariadödsfall med 20 procent. (Men fortfarande kostar sjukdomen Afrika 12 miljarder USD per år i förlorad inkomst.)
-Mobiltelefonen, som inneburit effektivare handel och distribution av bland annat spannmål.
-Fred och politisk stabilitet. Under kalla krigets dagar höll bara sju av ca 50 länder val. Idag håller två tredjedelar av länderna val.
-Privatiseringar och avregleringar som bidragit till en mer effektiv marknadsekonomi.
Resultatet av dessa förbättringar har inte låtit vänta på sig. Förra året uppgick utländska direktinvesteringar till 380 miljarder SEK, vilket är 10 gånger mer än för tio år sedan. Utländska direktinvesteringar är idag dubbelt så stora som biståndet till Afrika.
När man investerar i en Afrikafond ska man ha i minnet att majoriteten av innehaven utgörs av sydafrikanska aktier, dels på grund av att landet väger mycket tungt i ett Afrikaindex, dels på grund av att den marknaden är det mest likvida i regionen.
På många andra mindre marknader är den dagliga aktieomsättningen fortfarande låg vilket begränsar möjligheterna till att snabbt föra in och ut pengar för större fonder. Som andra tillväxtmarknader erbjuder Afrika därför stora risker men, enligt min mening, ännu större möjligheter.
De senaste tre åren har en investering i en Afrikafond sjunkit med cirka 22 procent, enligt Morningstar. Det kan därför vara en bra idé att gå in nu, när värderingarna fortfarande är rimliga.
Bäst i klassen är JPM Africa Equity med fyra stjärnor. Denna fond noteras dock i dollar vilket för en svensk investerar innebär en valutarisk. Exempel på en svensk Afrikafond som noteras i kronor är Carnegie Afrika.
----
Detta är min tolfte och sista krönika. Jag vill passa på att tacka alla läsare för en givande tid och intressanta kommentarer. Framöver ska jag fokusera på mitt arbete med hållbara investeringar på SPP/Storebrand.
Avslutningsvis ett lästips: Percy Barneviks memoarer "Jag vill förändra världen". Spännande iakttagelser från någon som varit en ledande företagare i mer än 25 år. Han driver nu sitt livs projekt: Hand-in-Hand. Extra intressant är hur han applicerar sina erfarenheter från näringslivet på biståndet i syfte att lyfta människor ur extrem fattigdom. Här har Sida nog en del att lära.
