Tidigare har jag uttryckt min oro för Kina. Det är Kinas fokus på investeringar som i sin tur resulterat i en uppblåst fastighetssektor som oroar. Kinas fastighetssektor förbrukar närmare hälften av världens stål. Läs mer om det här.
Tecken på avmattning i försäljning av fastigheter har redan medfört att stålpriset fallit med 36 procent sedan september (Platts index). De kinesiska myndigheterna försöker nu få ekonomin till att bli mer "homegrown" genom att få fart på konsumtionen. Frågan är om de kommer lyckas.
Indonesien tror jag är en bättre investering. Landet kommer vara världens sjätte största ekonomi inom 20 år och flera menar att Indonesien borde bli det självklara andra i:et i Bric-begreppet (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina).
Indonesien är med sina 238 miljoner invånare världens tredje största demokrati. Landet har låg inflation, en statskuld som endast uppgår till 26 procent av BNP och en ung befolkning. En tillväxt på 4,5 % under krisåret 2009 pekar på en stark ekonomi som förutom konsumtion drivs av export av olja och gas till Kina och Indien och palmolja till resten av världen.
I Indonesien, i kontrast till Kina, drivs tillväxten primärt av intern konsumtion. I Kina står konsumtionen för en tredjedel av den ekonomiska tillväxten, i Indonesien för två tredjedelar. Kina har en statsskuld på närmare 80 procent (18 procent officiellt), enligt ekonomen Nouriel Roubini.
Sannolikt kommer Indonesien även kunna hantera västvärldens skuldkris. Landets export till EU och USA har fallit sedan 2007 och med en styrränta på drygt 5 procent finns utrymme för att stimulera ekonomin utan att behöva aktivera sedelpressarna.
Medelklassen - de med en inkomst över 3 000 dollar per år - har ökat explosionsartat. Den andelen uppgick till 1,6 miljoner människor 2004 men har på sju år stigit till över 50 miljoner invånare. Enligt vissa bedömare kommer den nå hela 150 miljoner inom tre år. Bland det första en indonesier köper är en moped. Närmare 8 miljoner såldes förra året, mot 11 miljoner i Indien. Befolkning har snabbt tagit till sig ny teknik och kan skryta med att ha världens näst flesta facebook-användare.
En viktig anledning till Indonesiens starka ekonomi är läxan man lärde sig under Asienkrisen 1997-1998. Då kollapsade valutan och BNP sjönk med 13 procent på ett år. Nu har man byggt upp sundare statsfinanser och stora valutareserver i sin strävan att vara mindre beroende av utländska kapitalströmmar.
Att spara på den indonesiska börsen har också varit en bra affär. De två främsta fonderna de senaste tre åren är Fidelity Fund Indonesia och BNP Paribas Indonesia, enligt ratingtjänsten Morningstar. Båda har stigit med närmare 240 procent under perioden.
Landet har dock att kämpa med en undermålig infrastruktur. För att underlätta den ekonomiska tillväxten kommer därför investeringar på närmare 250 miljarder dollar genomföras de närmaste fem åren, enligt investeringsbanken Morgan Stanley. Bankens bedömning är att detta leder till en tillväxt runt 7 procent inom ett antal år. Samtidigt lockar landets låga arbetskostnader. Att anställa en indones kostar bara en tredjedel så mycket som en kines.
Man ska dock vara medveten om att Indonesien är en "risk-on trade". Pengar strömmar in på börsen i goda tider men rinner snabbt ut när utländska investerare tror att världsekonomin är på väg att rämna. Detta förklarar exempelvis varför landets börs föll med närmare nio procent på en vecka i slutet av september i år.
Som utländsk investerare ska därtill läggas att valutan sjönk med 10 procent under samma period. Att tappa nära 20 procent på en vecka kan kännas tungt men borde vara en stark köpsignal för en ekonomi som känns uthållig. Byt ut Kinafonden mot Indonesien.
----
Carl Cederström är fristående analytiker och har arbetat med Mellanösternfrågor på utrikesdepartementet och har också förvaltat HQ:s Mellanösternfond.
