HQ Fonder har gjort sig lite av ett namn när det gäller att vara tidiga med nya spännande fonder. Redan 1996 lanserade de sin Tillväxmarknadsfond, och när de året därpå lanserade sin Rysslandsfond var det bland de absolut första. De var också tidiga med att lansera fonder som placerar i Afrika, Indien och Kina.

Däremot har de varit sämre på tajmingen. Rysslandsfonden lanserades med buller och bång strax före den stora Rysslandskraschen 1998. Ur försäljningsperspektiv är det alltid bättre att lansera en ny fond efter en stor uppgång, men ur placeringsperspektiv kan det mycket väl vara bättre att investera i något som har fallit kraftigt.

Nu när de lanserar HQ Middle East är det efter en bred och kraftig global nedgång. Om den är över är dock inte säkert. Det finns mycket som talar för att lågkonjunkturen fortsätter att sätta sina spår i lägre aktiekurser. Men vi har nog det värsta bakom oss.

Under åren har HQ byggt upp en gedigen förvaltningskunskap kring tillväxtmarknaderna, vilket borde borga för att den nya Mellanösternfonden ska kunna prestera väl. Denna gång har HQ valt en lite annorlunda väg när det gäller förvaltningen. En av förvaltarna är Carl Cederström, har sin bakgrund på bland annat utrikesdepartementet där han arbetade på just mellanösternaavdelningen under fem år.  Den andra är Karin Fries som också förvaltar HQ Afrikafond.

Att delvis ha en politisk infallsvinkel i förvaltningen kan säkert vara en styrka. Regionen är en politisk krutdurk och förstår man det poltitiska spelet och kan översätta det till aktiemarknaderna borde det vara en klar fördel.

Fondens placeringsområde är bredare än vad namnet säger. Även om fokus ligger på länderna i mellanöstern, dit bland annat Abu Dhabi, Bahrain, Dubai, Israel, Jordanien, Kuwait, Libanon, Oman och Qatar hör, så kan den också placera på de nordafrikanska börserna i Egypten, Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen.

Det är spännande länder som håller på att både öppna sig mot omvärlden och där det sker stora invsteringar. De inför förbättrade regelsystem och avregleringar av statliga monopol för att vara attraktiva för internationella investerare. De satsar också på ökad frihandel och integration med omvärlden.

Regionen är också rik och bakom kapitalet står oljan. Mellanöstern har 60 procent av världens oljereserver, men står bara för 36 procent av alla oljeproduktion. De senaste årens oljeprisuppgång har skapat enroma förmögenheter i länderna.

Nu har många länder i regionen börjat investera dem för att länderna ska kunna växa på andra områden och inte vara helt beroende av oljan. Investeringar görs framför allt i infrastruktur, petrokemi, finans, telekom, transport och logistik och turism.

En nedbrytning på sektornivå visar att regionens börsbolag och börsvärde även sträcker sig längre än till olja och oljerelativerade bolag. Finans är den största sektorn, följd av material och telekom. Oljebolagen saknas då de är statligt kontrollerade och inte börsnoterade.

Till stor del kommer kapitalet från statligt kontrollerade oljebolag och har uttalat att de vill gynna lokala bolag är det sårt att få exponering mot tillväxten utan att investera på börserna. HQ har en uttalad aktiv förvaltningsprocess, och även i denna fond kommer de att investera i mellan 25 och 30 olika bolag inom olika sektorer och länder.

Även om regionen erbjuder stora möjligheter så finns det risker också. De fyra stora riskerna idag är terrorhot, väpnat angrepp på Iran, byta av politiskt ledarskap och stigande inflation.

Denna gång är inte HQ Middle East först ut på banan. Sedan tidigare finns det sju andra fonder som investerar i regionen.  Det svenska fondbolaget Gustavia lanserade sin Turkey Middle East tidigare i år och JP Morgan har haft sin fond på banans i över 10 år. Hittills i år har fonderna i genomsnitt fallit med knappt 22 procent, vilket är lite mer än globala aktiefonder i genomsnitt. Det är framför allt de senste tre månaderna som regionen har tagit stryk och fonderna har fallit med drygt 18 procent i genomsnitt, vilket är betydligt sämre än globala aktiefonder som bara har backat med drygt 8 procent.

Fonderna som investerar i regionen är inte heller några lågprisfonder. Den genomsnittliga förvaltningsavgiften för mellanösternfonder ligger på 2 procent, och HQ placear sig med sina 2,5 procent i mitten. Dyrast är FIM Sahara med 3 procent och billigast är indexfonden från State Street som kostar 1,2 procent, vilket måste ses som väldigt myckt för en indexfond.