Kommer ni ihåg finanskrisen? Ja, självklart! Vem med aktieintresse kan glömma så dramatiska månader. Det finns mycket att fundera på vad gäller den krisen, och en av de saker som jag minns bäst var när Ben Bernanke et al upprepade om och om igen att subprimehärvan inte skulle få några spridningseffekter (contagion). Det är ett anmärkningsvärt påstående från någon som var så insatt i hur finansmarknaden var uppbyggd, men i ett psykologiskt perspektiv var det mer lättbegripligt: sanningen var nog lite för svårsmält. Inga likheter mellan mig och Ben Bernanke, men en sak har vi i alla fall gemensamt - vi har trampat på samma mina båda två.
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 50 den 12 dec
När kriget bröt ut i Ukraina var det väldigt emotionellt tungt. Krig i Europa, snacka om svart svan! Men i mitt oförstånd trodde jag att konsekvenserna för övriga Europa/världen skulle vara mer begränsade till direkta effekter. Flyktingar från Ukraina, militärt och ekonomiskt stöd, och problem med energiförsörjning. Med facit i hand blev det snarare en ekonomisk variant av vad Olaf Scholz benämner ”zeitenwende” i politiken. En vändpunkt av väsentligt djupare karaktär. För Tyskland betydde invasionen av Ukraina till exempel att landet för första gången på nästan 80 år väljer att ta en mer offensiv hållning och gå mot militärt ledarskap i Europa. För ekonomin ser kriget ut att vara en vändpunkt till exempel med ett slut på inte bara nollränteperioden utan kanske rentav den lågräntemiljö vi levt i sedan början på 80-talet. Och bakgrunden är skenande inflation, även det något som åtminstone jag inte trodde på i februari.
Visst är det lätt att lägga pusslet i efterhand. En megalomanisk diktator med imperieambitioner. Först Krim. Sedan Donbass. Kanske uppenbart att det inte skulle sluta där. Och som ekonom så ska man då också fundera lite extra på vad Ukraina betyder för livsmedelsförsörjningen och Rysslands roll inom energi osv. Men gjort är gjort, och det viktigaste nu är väl att försöka lära sig något av detta.
Jag tror att det är tre saker som gör det svårt psykologiskt att ta in så här stora förändringar. Först och främst för att de helt enkelt är väldigt ovanliga/osannolika. Därefter att det är lite för deppigt att måla fan på väggen. Och sist men inte minst för att vi är vana vid mer gradvisa förändringar. Ett bra exempel inom finans är vinstestimat. Det är mycket sällsynt att se rejäla prognosförändringar på en gång. Istället tenderar de att trenda gradvis i endera riktningen så det blir väldigt sällan skift av typen säg +10 procents tillväxt direkt till -10 procent. Snarare är det en trappa med +5, 0, -5, -10 osv. Snabba förändringar är helt enkelt väldigt svåra att se och minst lika svåra att hantera.
En lite långsökt men ändock likhet mellan finanskrisen och kriget i Ukraina är drivkrafterna. Den förre FED-chefen Alan Greenspan skriver i sin bok ”The Map and the Territory” att det var irrationellt risktagande som låg bakom subprimekrisen. Detsamma borde man nog kunna säga om Vladimir Putins grandiosa planer. Alan Greenspan hävdar vidare att traditionella ekonomiska modeller inte fungerar i sådana lägen. Det är lite deppigt, för hur ska vi då agera om eller när nästa snyting kommer? Alan Greenspan ger oss dock lite hopp. Han menar att rädsla och eufori är drivkrafterna bakom bubblor och krascher, men att euforin byggs upp gradvis och bubblan växer långsamt samtidigt som rädslan är många gånger starkare och därför blir kraschen också mycket snabbare.
Så lärdomen är att vara lite skeptisk och ser det för bra ut för att vara sant så är det nog så. Vidare så bör man även vid tidiga tecken på olika typer av bubblor acceptera att det är precis vad det är och då våga avstå de där sista procenten av uppgång. Kanske är också en konsekvens av Alan Greenspans resonemang att mycket av eländet snabbt blir inprisat på börsen och att vi härifrån kan se fram emot, om inte en bra, så åtminstone lugnare resa. Jag hoppas det.
Alan Greenspans ”The Map and the Territory” blir också mitt boktips för julen för den som orkar ta sig igenom en ganska matig tegelsten.
God Jul!
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 50 den 12 dec
