Att välja samma investeringar som Wallenberg, Douglas, eller Lundberg kan göra mirakel för humöret. Deras investmentbolag har nämligen överträffat Stockholmsbörsens totalindex (OMXSGI) de senaste fem åren.

Stockholmsbörsens största investmentbolag är därför utmärkta att stoppa i madrassen, gärna lite i taget månad för månad. Att välja ett maktbolag till portföljen innebär också att att du sitter på samma kant, och delar incitament med några av Sveriges mäktigaste finansprofiler.

Förvaltningsavgiften, i form av ersättning till ledningen, är betydligt lägre än avgiften du betalar för en hyggligt förvaltad Sverigefond. Fondförvaltarna gör vad de kan för att charma till sig våra surt förvärvade slantar, med löftet om en bättre avkastningen än snittet, och en stor del av dagarna går åt till att just sälja konceptet till nya investerare.

Det förekommer också ett oönskat flockbeteende hos förvaltarna som hellre ligger nära index än gör försök att gå sin egen väg. Risken är nämligen större än belöningen när man sticker ut.

Förvaltarnas svängrum är också begränsat. Enligt regelverket får en investering max väga 10 procent av fondens värde. En fondförvaltare har därför inte samma möjligheter att satsa stort på ett bolag denne tror extra mycket på.

Det kan investmentbolagen göra, och stora vikter i enskilda innehav är vanligt.  Som exempel har Latour gått nästan all in i Securitas och sen har Loomis och Assa Abloy skapats ur det, vilket ligger till grund till den starka kursutvecklingen för investmentbolaget.

En annan tydlig skillnad är att maktbolagens huvudägare egentligen inte behöver oss småsparare. Ändå låter de oss vara med på ett hörn. Till exempel Lundbergsföretagen börsnoterades för att underlätta ett framtida generationsskifte och för att det vid tidpunkten var skattemässigt gynnsamt.

Jag gillar att om familjen Douglas får utdelning från Latour, då får jag det också, en rättvis utdelningen i relation till riskerat kapital. I en Sverigefond får fondförvaltaren vanligtvis en låg procentuell ersättning årligen på allt förvaltat kapital, oavsett resultaten.

Men det finns också nackdelar med att äga maktbolagen. Vad som är bäst för Fredrik Lundberg, med ett väldigt långsiktigt investeringsperspektiv, kanske inte gynnar dig som småsparare i alla lägen - om ni inte delar samma agenda. Maktbolagen används ibland just till vad namnet antyder, för att vinna maktpositioner åt storägarna. Det är också en styrka, få dörrar står stängda för landets mäktigaste finansfamiljer, vilket gör det lättare att skapa fler fina affärer.

En fördel med fondsparande är lägre transaktionskostnader. Handeln med fonder är courtagefri vilket underlättar månadssparande med mindre summor.

Eftersom jag vill månadsspara löpande är fonder ändå det givna alternativet, så länge mina insättningar inte överstiger ett par tusenlappar. Varje månad köper jag andelar i den populära fonden Spiltan Investmentbolag, den ger en bred exponering mot Stockholmsbörsens alla investmentbolag. Men när det investerade beloppet blivit tillräckligt stort säljer jag fondandelarna och köper aktier direkt i något av de större investmentbolagen.

Vilket investmentbolag som lotten faller på beror på var förutsättningarna är bäst just då. Ett mycket enkelt hjälpmedel är att att spåra den historiska substansrabatten och välja bolag där rabatten är större än vanligt.

Baserat på fem års historik har de fyra största investmentbolagen, Investor, Industrivärden, Latour och Lundbergsföretagen, inklusive utdelningar slagit totalindex (OMXSGI). Alla med goda marginaler. Allra bäst är Latour som avkastat närmast dubbelt upp mot index under tidsperioden.

(Aktiegraferna är exklusive utdelning.)

Men i ett kortare tidsintervall är investmentbolagen inga stjärnor. Det senaste tolv månaderna har inget utav de större investmentbolagen briljerat ens inklusive givna utdelningar.

Därför gäller det att ha stort tålamod. Bäst i år är lilla Bure med ett börsvärde kring 9 miljarder kronor. Den noterade portföljdelen består till 70 procent av lika delar i Mycronic och Vitrolife, vilket innebär rätt koncentrerad risk - men hög avkastning i just denna tidsperiod.

Historisk avkastning är ingen garanti för framtiden. Frågan är om det senaste årets sämre avkastning är en signal om att det är dags att syna den positiva mystiken kring investmentbolagen som superinvestering?

Ett investmentbolag är inte starkare än summan av innehaven i deras portföljer. De underliggande bolagens förmåga att skapa vinster över tid är i grund och botten vad som skapat deras framgångar.

En investering i ett investmentbolag är alltså inte säkrare än motsvarande investering i samma portföljbolag. Men köper du ett investmentbolag med högre substansrabatt än det historiska snittet, kan det vara en liten kudde mot framtida kursfall.

Som aktienörd älskar jag att välja bolag på egenhand till min portföljen. Ibland går det jättebra och ibland mycket sämre. En av mina främsta svagheter är bristen på långsiktighet.

Kring mina investeringar i investmentbolagen resonerar jag såhär: de är en hedge mot mina egna dåliga beslut. Duger aktieportföljerna i tillexempel Latour och Investor för Sveriges mäktigaste familjer, då bör de duga även för mig. Än så länge har jag inte lyckats bevisa motsatsen.

Eftersom min portfölj tack vare investmentbolagen bygger på en stabil bas kan jag göra mer vågade satsningar i heta sektorer, men undviker att investera i bolagen som redan ryms i investmentbolagen.

Den som är uppmärksam märker att jag begår samma psykologiska misstag som fondförvaltarna. Ägandet i investmentbolagen surar även min portfölj relativt nära index. Men eftersom min andelen egna intiativ är större än 50 procent undkommer jag det problemet.

Investmentbolagen skiljer sig sen enormt åt. Kommande veckan följer en korta genomgångar av de fem största, kanske kan det hjälpa dig att välja rätt byggstenar till din portfölj.