I takt med att Kina ställt om sin ekonomi och tillväxten därmed tagit ett steg nedåt har allt fler börjat snegla mot Indien i hopp om att landet ska bli den nya, stora asiatiska snabbväxaren. Delvis har denna förhoppning också infriats och av de större tillväxtekonomierna är Indien i dag den som växer allra snabbast.

Enligt Internationella valutafondens (IMF) alldeles färska prognos väntas Indiens BNP växa med runt 7,5 procent i snitt under de kommande åren. Därmed slår man med viss marginal den kinesiska tillväxten, som under årets första kvartal landade på 6,7 procent, och som enligt de officiella målen ska ligga runt 6,5 procent per år framöver.

Det finns dock flera avgörande skillnader mellan de två länderna och den som hoppas att Indien ska bli "det nya Kina” ska nog inte räkna med att det sker under överskådlig tid.

En sådan skillnad är att medan Kina, under de goda tillväxtåren, främst drevs av investeringar och hade mycket lätt att locka till sig kapital, så är den indiska ekonomin i högre grad driven av inhemsk efterfrågan och konsumtion.

Dessutom är Indien världens största och tidvis ganska stökiga demokrati. Ett faktum som, vilket den (mycket) cyniske betraktaren konstaterar, också innebär ett av landets största, strukturella ekonomiska problem. För även om den nuvarande premiärministern, Nareanda Modi, lyckats driva igenom en hel del reformer så är det fortfarande långt till en uppfyllelse av de reformlöften han gav i samband med att han tillträdde i maj 2014.

Att Indien fortsätter att brottas med stora underskott i de offentliga finanserna samtidigt som premiärminister Modis popularitet sjunkit lär heller inte skynda på en nödvändig reformprocess i närtid.

Det här är dock problem som varit kända sedan länge och givetvis finns en enorm potential i ett land med en befolkning på 1,3 miljarder, en växande medelklass och en pågående omvandling från jordbruks- till industri- och tjänsteekonomi.  

På kort- och medellång sikt finns dessutom flera faktorer som kan driva på indisk ekonomi och därmed också göra landet till en intressant investeringskandidat.

Indien har också hängt på i den rejäla omsvängning som skett på flera tillväxtmarknader (emerging markets) sedan någon sorts botten nåddes i mitten av februari.

Den indiska börsen (MSCI-index) är upp med 11,6 procent sedan den 14 februari samtidigt som den indiska rupien visat en uppåtgående trend mot den amerikanska dollarn. En utveckling som känns igen från flera andra tillväxtekonomier där genomsnittsbörsen under samma period stigit med 13,5 procent.

Så även om man, med viss rätta, kan hävda att revanschen för indiska tillgångar mest beror på en generell omsvängning i synen på emerging markets i stort, så finns det ändå en del specifika faktorer som gör landet intressant att investera i.

En sådan faktor är att inflationen, som tidvis varit besvärande hög, har sjunkit tillbaka. Inflationen ligger nu på lite drygt 5 procent, vilket gett centralbanken utrymme att sänka räntan ytterligare. Sammanlagt har räntan sänkts med 1,5 procentenheter under de senaste 1,5 åren. Lägre räntor och lägre inflation ger i sin tur hushållen större konsumtionsutrymme.

Det finns dessutom utrymme för centralbanken att sänka räntan ytterligare även om det inte ligger i korten i närtid.

Det faktum att oljepriset, trots den senaste tidens uppgång, ligger betydligt lägre än under de senaste åren ger också Indien en rejäl tillväxtimpuls eftersom landet är en stor oljeimportör. Mycket av det handelsunderskott som Indien fortsätter att dras med förklaras av oljeimporten. Så förutom lägre inflation bidrar ett lägre oljepris till att landets balans med utlandet förbättras väsentligt.

Och sist, men inte minst, så pekar konjunkturindikatorerna i Indien numera uppåt. Inköpschefsindex för både industri- och tjänstesektor har vänt upp sedan årsskiftet och ligger med marginal över det 50-streck, som enligt tumregeln markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.

Så på flera sätt skiljer sig Indien från exempelvis börs- och valutaraketen Brasilien där ekonomin utvecklas katastrofalt men där hoppet står till att det ska ske ett skifte i den politiska toppen.

Men det saknas givetvis inte risker för Indien. Den största, men inte Indienspecifika risken, är ökad global finansiell turbulens som får investerare att åter fly tillgångar i tillväxtländerna. En möjlig sådan trigger är om den amerikanska dollarn åter skulle börja stärkas kraftigt och/eller den globala tillväxten försvagades.

Ett stigande oljepris, som annars drivit upp riskaptiten på de globala finansmarknaderna, kan på sikt bli besvärande för indisk ekonomi om prisuppgången blir för kraftig. Helgens oljemöte i Doha blir viktigt ur den aspekten.

Dessutom finns alltid risken att ett svagare opinionsstöd för premiärminsiter Modi driver fram en mer populistisk politik som inte bara försenar reformprocessen ytterligare utan också skapar nya hål i statsfinanserna.

Ögonsblicksbilden är ändå att indisk ekonomi har goda förutsättningar att prestera hygglig tillväxt framöver och på längre sikt finns fortfarande en mycket stor outnyttjad potential.

Placeras fondexpert Pär Ståhl har gjort en genomgång av några av de tillgängliga fondalternativen och hans bästa råd kan du läsa här.