Det har fortsatt att vara rejält skakigt på världens börser. Visserligen har den svenska börsen klarat februari hyggligt men i mitten av månaden låg nedgången på hela 7,5 procent.  Sedan dess har börsen revanscherat sig, även om det också fortsättningsvis varit skakigt både inom och mellan enskilda handelsdagar.  

Mot den bakgrunden tycker vi på Placera att det var rätt att när vi inför förra månadsskiftet drog ner aktieandelen i vårt allokeringsförslag till 50 procent.

Börsrörelsen under februari följer också ett mönster som etablerats under de senaste månaderna med relativt kraftiga nedgångar i inledningen av en ny månad men att köparna ändå återvänder när börsfallet blivit tillräckligt djupt.

Det blir intressant att se om mönstret återupprepas under mars. Vi tolkar det ändå som att det fortsatt finns riskvilliga köpare där ute, och som ett tecken på att aktier fortfarande är det huvudsakliga alternativet för dem som hoppas få hygglig avkastning på sitt kapital.

Andra alternativ framstår som än mer riskfyllda (läs råvaror) eller kan i bästa fall, som räntemarknaden, erbjuda blygsam avkastning.  

Att kasta in allt sitt kapital på aktiemarknaden är ändå inte ett vettigt alternativ sett till hur utvecklingen har varit, egentligen ändå sedan i maj i fjol. Även om vi under perioden haft enskilda månader med rejäla uppgångar har den långsiktiga trenden varit nedåtriktad.

Vi väljer därför att hålla kvar aktieandelen på 50 procent i vårt allokeringsförslag för mars.

Det finns dessutom flera skäl att hålla nere risktagandet när vi blickar framåt. De flesta av de faror vi pekade på i vår marknadssyn för februari har snarare blivit mer akuta under den senaste månaden.

Först och främst är det den globala konjunkturen som visar allt tydligare tecken på att vika ner ytterligare. Makrostatstiken som rullat in under februari har i många fall varit besvikelser. Det gäller i högsta grad EMU-området och Japan där en övervägande del av makrosiffrorna hamnat under förväntningarna.

I USA ser det visserligen lite bättre ut men Markits preliminära inköpschefsindex för februari sjönk ner till 50-nivån, precis på gränsen mellan tillväxt och nedgång. Skulle inte de amerikanska hushållen fortsätta att hålla fanan relativt högt skulle siffran kunna tolkas som att tillväxten i USA i princip stannat av helt i inledningen av 2016.

Nu tror vi inte att det är riktigt så illa men det är i alla fall siffror som borde ge placerare lite skrämselhicka. Vi får de officiella amerikanska inköpschefsindexen i början av mars och om de visar samma negativa mönster kan även börsmånaden mars få en rejält sur start.

När det gäller Kina är makrostatstiken visserligen lite mer stabil men fortfarande brottas landet med stora kapitalutflöden och en stor osäkerhet kring förmågan att hålla tillväxten uppe på dagens, mer blygsamma, nivåer.

Dessutom fortsätter den inhemska finansmarknaden att vara rejält skakig och frågetecken kring valutans framtida utveckling fortsätter att växa. Även små tendenser till försvagning av yuanen har en förmåga att sända chockvågor genom finansmarknaderna i stort.

Lägg till detta att vi numera har ett datum för en brittisk omröstning kring ett möjligt utträde ur EU och att det sannolikt innebär ett ökad finansiell turbulens i takt med skiftande opinionssiffror.

En annan, mer kortsiktig riskfaktor är de stora omläggningar av företagslån i den amerikanska råvarusektorn som ska genomföras i mars och som i värsta fall kan leda till regelrätta betalningsinställelser.

Till plussidan kan å andra sidan läggas väntade penningpolitiska stimulanser från ECB i samband med det penningpolitiska mötet den 10 mars. Det ska dock konstateras att finansmarknaden tycks ha drabbats av någon form av penningpolitisk utmattning, vilket de hittills ljumma reaktionerna på ECB:s väntade åtgärder är ett tecken på. Att förtroendet för ECB-chefen Mario Draghi fått sig en rejäl knäck är en av orsakerna.  

Även i Kina lär det bli mer av stimulanser men i övriga delar av världen saknas tydligen både lust och möjlighet att lansera de finanspolitiska satsningar som allt fler bedömare tycks anse nödvändiga för att åter få fart på den globala återhämtningen. Inte minst viktigt nu när de penningpolitiska möjligheterna är mer eller mindre uttömda.  

På den konjunkturella plussidan ligger dessutom ett lågt oljepris men på finansmarknaden tycks det nuvarande mönstret i sin tur vara att stigande oljepriser gynnar risktagandet. Läs mer om detta i Tomas Linnalas börssyn för mars. 

I analytikerkåren blir det annars allt vanligare med bedömningen att råvarupriserna passerat botten. Bland annat har gruppen basmetaller stigit under 2016. Vi på Placera är ändå försiktigt inställda till råvaror så länge vi ser allt ljummare konjunktursignaler och väljer att även fortsättningsvis hålla oss borta.

Guldet kan däremot vara ett alternativ för den som är mycket pessimistiskt inställd till den framtida börsutvecklingen. Guldet har i år stigit med cirka 16 procent.

I stället får räntemarknaden svälja den andra hälften av vårt investerade kapital och agera parkeringsplats i väntan på att osäkerheten minskar.

Vårt allokeringsförlag för mars månad blir därmed 50 procent aktier och 50 procent ränteplaceringar.

För aktie- och fondplaceringar hänvisar vi till våra listor över tio köpvärda aktier i mars samt tio köpvärda fonder i mars.

För taktiska val på börsen hänvisar vi till Tomas Linnalas Börssyn för mars.