På sätt och vis måste man berömma Riksbanken efter beslutet att sänka räntan med 0,15 procentenheter till -0,50 procent. För det är åtminstone konsekvent i all sin galenskap.
Än en gång tvingas banken justera ner sina inflationsprognoser efter grova missar de senaste månaderna. KPI-inflationen för 2016 justeras ner från 1,3 till 0,7 procent samtidigt som den underliggande inflationen (KPIF), där man rensar för räntesatsförändringar, justeras ner från 1,7 till 1,3 procent, jämfört med tidigare prognos.
Givet att banken tycks osäker på om den kan nå sitt inflationsmål på 2 procent inom överskådlig tid – samtidigt som risken för fortsatta prognosmissar, även på kort sikt, är överhängande – så är det givetvis fullt logiskt att sänka räntan.
Som direktionen själv konstarerar så vill man värna inflationsmålet. Och det är väl ingen vild gissning att det här är dess sista desperata försök att påverka parterna i de pågående löneförhandlingarna att hålla fast vid inflationsmålet som ankare för lönebildningen. Ett försök som vi på Placera tror är dömt att misslyckas.
Efter att Riksbanken under fyra år missat inflationsmålet så lär inte avtalsparterna ta några större intryck av dagens räntesänkning.
Problemet är också att räntan redan i utgångsläget ligger en bit under nollstrecket samtidigt som tillväxten i Sverige fortsätter att imponera. Enligt Riksbanken väntas BNP stiga med 3,5 procent i år, med 2,8 procent 2017 och med 2,5 procent 2018. Det är en tillväxt som de flesta i den industrialiserade världen torde avunda.
Att Sverige mot den bakgrunden kör med negativa räntor och Riksbanken dessutom hotar med valutainterventioner för att få ner kronan ytterligare lär inte ses med särskilt blida ögon i våra konkurrentländer. Inte minst lär våra nordiska grannar, som brottas med egna tillväxtproblem, bli lite irriterade.
Den svenska devalveringspolitiken från 1970- och 80-talet känns lite obekvämt bekant.
Dessutom lär dagens penningpolitiska besked bidra till att takten i hushållsutlåningen tar ytterligare fart.
Nu tar kronan lite stryk efter räntebeskedet och eurokrusen har gått från 9,47 kronor till 9,55. Men den amerikanska dollarn är däremot fortfarande svagare än gårdagens slutkurs.
Den kronförsvagning som ändå skett lär dessutom enbart vara temporär. Även Riksbanken själv gör prognosen att den svenska kronan på sikt kommer att fortsätta stärkas.
Den finansiella oro som präglar finansmarknaderna, de tecken som finns på att global ekonomi saktar in och riskerna för att inflationen fortsätter att ticka in en bra bit under inflationsmålet, talar för att det här troligen inte är den sista räntesänkning vi sett från Riksbanken sida. I alla fall inte om Riksbanken ska fortsätta att vara konsekvent i sitt agerande.
Vi på Placera bävar inför ett sådant scenario eftersom vi inte tror att det gynnar svensk ekonomi på sikt.
Det står också klart att det finns de inom direktionen som börjar få kalla fötter. Både Martin Flodén och Henry Ohlsson reserverade sig mot beslutet att sänka reporäntan. Säkert finns det fler i sexmannadirektionen som sovit dåligt inför dagens räntebeslut – och det är väl främst det som talar för att det här kan ha varit bankens sista räntesänkning.
