Sorgerna har varit många i oljesektorn och världen över har oljerelaterade värdepapper rasat i värde i takt med att oljepriset sjunkit mot botten.

Men den senaste tiden har oljepriset rekylerat upp och i skrivande stund handlas ett fat Brentolja cirka 15 dollar högre än vid bottennivåerna i januari.

Ett överutbud och en skenande dollar har lyfts fram som orsaker till oljekraschen. Frågan är vad som händer på längre sikt med en ständigt ökande världsbefolkning och ökat behov av energi.  

Oljeprisutvecklingen har delat analytikerkåren i två läger. Vissa tror att ett högt oljepris, mätt i dollar, hör till historien och att vi snarare snart ser ett oljepris på 25 dollar än 80 dollar per fat. Det andra lägret ser oljeprisfallet som ett utmärkt läge att gå tungt in i oljerelaterade tillgångar.

Även om oljan kanske inte kommer att vara vår primära energikälla om ett sekel så lär det dröja länge innan eldrivna fordon och solcellsuppvärmda hus är fler till antalet än dagens oljeberoende diton.

I länder med lägst standard i dag, där tillväxten och levnadsstandarden ökar i en extrem takt, lär efterfrågan på oljedrivna fordon och maskiner växa snabbare än den tekniska utvecklingen hinner med att frambringa miljövänligare och modernare alternativ.

Skeptikerna hävdar att moderna fordon förbrukar betydligt mindre bränsle än äldre och att det i stället skulle minska beroendet av oljan. Men ser vi till den historiska utvecklingen lär antalet nya fordon och maskiner som behövs trumfa den minskade förbrukningen hos dessa.

Det lägre oljepriset kommer sannolikt innebära en minskad prospektering av nya oljekällor, vilket på sikt kan neutralisera relationen mellan utbud och efterfrågan. Bevis för den utvecklingen syns redan i USA där antalet nya skifferoljebrunnar minskar drastiskt i antal.

Samtidigt producerar befintliga oljeproducenter mer olja än tidigare, svarar den som är negativ till oljeprisutveckling.

Ett lägre oljepris lär göra det svårt för flera nystartade oljeproducenter att på sikt fortsätta sin produktion i de fall då produktionskostnaden är högre än dagens oljepris. Men i dag pumpar bolagen på för glatta livet, för att täcka fasta kostnader och räntebetalningar.

Inte helt osökt kan man dra en parallell till den guldrusch som följde ett skenande guldpris under och efter finanskrisen. Precis som flera nyare oljeproducenter hade många guldletare baserat sin affärskalkyl på historiskt skyhöga priser.

Guldbubblan sprack och flera av de färskare guldgrävarna försvann. Men det betydde inte att världen plötsligt stod utan lönsamma guldproducenter. Guldpriset har sedan år 2002 stigit från 250 dollar till nästan 1 200 dollar per uns, vilket är betydligt mer än den underliggande inflationen.

När dagens oljepris diskuteras är det också viktigt att komma ihåg att den skenande amerikanska dollarn inte påverkat olje- eller guldpriset nämnvärt senaste månaderna.

Den absolut största risken i dag inom oljesektorn finns snarare på bolagsspecifik nivå. Högt belånade oljebolag med för höga produktionskostnader befinner sig i en rävsax och ju längre tiden går desto djupare blir såren i bolagens balansräkningar. Och att vi står inför en utrensning inom oljesektorn är de flesta sakkunniga överens om.

En ökad aktivitet inom sektorn talar för just detta. Ett exempel är den enorma affären mellan oljegiganten Shell och brittiska BG Group.

Shell köpte det brittiska bolaget för 70 miljarder dollar vilket är en av de största affärerna inom oljesektorn på mer än 20 år. Affären innebär att Shell ökar sin oljereserver med 25 procent. Blir det som Shells ledning tänkt har bolaget köpt billigt, för att sedan sälja oljan dyrare. Vad som var rätt återstår att se.

Ett skräckexempel är svensknoterade PA Resources som kvartal efter kvartal minskat sin produktion. Samtidigt har priset på olja mer än halverats och i kombination med en skenande skuldsättning har bolaget hamnat i en situation med ett negativt eget kapital och tyvärr är det sannolikt att sagan förr eller senare slutar på ett sorgligt sätt.

Mer välmående är konkurrenten Lundin Petroleum, som förvisso också minskat sin produktion under 2014 men har bättre möjligheter att parera för dåliga tider då bolaget har betydligt mer stabila finanser.

Enquest och Lundin Petroleum hör till de bolag som slagit börsindex i Stockholm i år och PA Resources är den enda Stockholmsnoterade oljeaktien som förlorat i värde under året.

Jämför vi de aktuella aktiekurserna med analytikernas målkurser handlas flertalet av bolagen till högre kurser än vad analytikerna tycker är motiverat. Dra inte allt för stora slutsatser utifrån detta. Analytikerkåren har ingen lätt uppgift och bara en mindre rörelse, mätt i dollar, får stor procentuell påverkan på oljepriset och således även på bolagens kassaflöden och försäljning.

Att osäkerheterna är stora och att de som tror sig veta tycker att oljebolagen är lite för dyra är vad som vagt kan tolkas ur jämförelsen.

Särskilt mycket mer på fötterna ger alltså inte analytikernas prognoser och helt avgörande blir den svårtolkade framtiden för oljepriset. Det talar för att prognoserna kommer vara släpande oavsett vilken riktning oljepriset tar.

När tveksamheterna är stora är det generellt bäst att hålla sig borta och avvakta en stabilisering av oljepriset över längre tid. Men samtidigt är det i oklarheternas dunkel de spekulativa möjligheterna är som störst.

Faller investeringsvalet trots osäkerheterna på oljesektorn är det av yttersta vikt att noggrant granska de valda bolagets finansiella ställning och säkerhetsställa att verksamheten kan fortgå under lång tid, även om oljepriset fortsätter falla. Det ger en åtminstone mer begränsad nersida än konkurs.

Om kunskaperna kring belåningsgrad och kassaflöden tryter kan det vara ett alternativ att i stället välja någon av de många olje- och energiinriktade ETF:er som finns att tillgå på marknaden.

De ger en bredare exponering och minimerar de bolagsspecifika riskerna. Men glöm inte att ta hänsyn till valutaeffekter, spreadar och förvaltningsavgifter som är ytterligare jokrar i leken.