Skulle inte guld vara en säker investering? Så kanske det har låtit i reklamen för en del guld-ETFer men ingen lär väl längre tro det. Nedgången på 13 procent för en dryg vecka sedan var det största fallet sedan 1983. På ett år är guld ned 15 procent i dollar räknat. Men på fem år är metallen fortfarande upp 50 procent.

Kanske är det köpläge nu som vissa guldanhängare säger, men problemet med guld ur min synvinkel är att det är så rasande svårt att ha en vettig åsikt om vad det är värt. Vi har ingen avkastning som det går att räkna på. Inget p/e-tal. Ingen utdelning. Inte ens kostnadsnivån är en pålitlig värdemätare då vi flera gånger sett metaller gå under det. I vilket fall som helst ligger produktionskostnaden för guld i nuläget klart under prisnoteringen.

Allt detta gör det knepigt att säga om guld är ett bra köp på 1 000 dollar, på 1 400 dollar eller kanske även på 1 900 dollar. Om man inte har den där riktiga övertygelsen om att världen är på väg mot stor inflation och att guldet kommer vinna mark som betalningsmedel - det vill säga om man inte är en riktig "gold-bug" - är det lätt att drabbas av panik och sälja när alla andra gör det. Särskilt när det saknas ett värderingsankare, ett tydligt nyckeltal som säger om tillgången är billig eller dyr.

Jag tycker man kan känna igen detta från aktievärlden. Som bekant finns det aktier av olika slag. Vi har det vi på Börsveckan kallar värdebolag som i stort sett alltid har en viss utdelning och därmed en direktavkastning.

Vi har turn-arounder som sällan har bra utdelning, och definitionsmässigt saknar bra vinster. Turn-around-bolag har en rad risker. Om resultatet inte vänder så kan de få problem med balansräkningen. Det såg vi i Cdon nyligen. Ovanpå detta finns risken att man fegar ut om kursen till exempel rasar kraftigt. Det finns ju sällan ett ankare i form av en värdering som ger råg i ryggen för att stanna kvar i aktien. Visst kanske p/s-talet (börsvärde/försäljning) blir väldigt lågt vid en krasch men försäljning utan vinster har ju som bekant inget värde. Det är inte värt så mycket.

Värdebolag, däremot, lockas man inte sälja i panik lika lätt. De har ett ankare i form av en direktavkastning som bara blir bättre ju mer aktien faller. Swedbank ger 6,9 procent i väntad utdelning till kursen 142 kronor. Kan den aktien falla 20 procent i en allmän nedgång? Jag är tveksam till det. Vem säljer på en direktavkastning på 8,6 procent vilket Swedbank skulle ha på 114 kronor?

Nej, i så fall krävs att det hänt något med just Swedbank som gör det rimligt att tro att den kommande utdelningen inte blir så hög som väntat (en krasch för svenska bostadspriser skulle väl göra tricket). Då hade man fel om bolaget. Det har man då och då. Men misstaget att ryckas med i ett allmänt kursras bör i alla fall vara mindre. Jag ser det som en fördel med den här typen av aktier.

Inget av detta spelar någon roll för den som har en benhård tro på sin sak. Många som äger guld har det. Men nog börjar det bli lite besvärande för dem att inflationen som skulle drabba världen fortsätter att lysa med sin frånvaro. Detta trots att alla de stora centralbankerna gör i princip allt de kan för att papperspengarnas värde långsiktigt ska devalveras. I Japan är det till och med ett uttalat mål i form att nå 2 procents inflation som styr penningpolitiken. Ledningen hoppas att detta ska få igång konsumtionen igen. För att nå målet ska den monetära basen fördubblas.

Kanske kommer inflationen till sist och guldanhängarna får rätt, vi får se.

----

Den här krönikan publicerades ursprungligen i tidningen Börsveckan, nummer 17, den 22 april. Är du intresserad av att prenumererar på Börsveckan, klicka här.