Som vanligt bjöd rapportfloden på en blandad kompott. Man minns de svaga marginalerna från teleoperatörerna, att de höga bankvinsterna inte verkar ta stryk av upproret mot boräntorna och att många verkstadsföretag fortsätter att utvecklas starkt, som Scania och Sandvik.

Den samlade bilden för ett tjog storbolag jag tittat närmare på är att rörelseresultaten är ned cirka 10 procent. Ericsson står för övrigt för en betydande del av detta.

Hur ser den totala vinstutvecklingen och värderingen ut nu då? Ger den stöd för börsen på nuvarande nivåer eller inte?

Ska man säga något övergripande om rapportperioden så var den någorlunda förenlig med konsensusbilden i form av analytikernas samlade vinstprognoser för storbolagen. Den bilden ser ut så här:

Under innevarande kvartal faller vinsterna något mindre än 10 procent. Det ser alltså ut att hålla. Nästa kvartal planar vinsterna ut, jämfört med samma period i fjol. Därefter börjar resultaten växa igen, särskilt under årets sista tre månader. Och 2013 spås företagsvinsterna stiga 10-15 procent. Det är så det ser ut om man konsulterar databasen Factset där alla vinstprognoser samlas ihop.

Om det här skulle hålla ser börsen ganska bra ut för närvarande. Nästa års väntade vinsttillväxt bäddar för en kursuppgång i minst samma nivå. P/e-talet på hela börsen ligger på 13 för innevarande år vilket är ganska normalt. Givet att p/e-talet är hyggligt rätt betyder det att kurserna har potential att stiga med vinsttillväxten under nästa år, det vill säga ovan nämnda siffra 10-15 procent.

Generellt känns det också som börsbolagens chefer ser framtiden med tillförsikt. SKF:s Tom Johnstone sticker ut med sin optimism, men han är inte ensam.

Kruxet är väl att ribban låg lågt nu under första kvartalet. Redan nästa höjs den ett snäpp och sedan kommer vi upp på rejäla höjder. Kan bolagen infria förväntningarna?

Målar man med den breda penseln är det så att konjunkturen driver efterfrågan, efterfrågan driver försäljningen, försäljningen och marginalen avgör vinsten och vinsten bestämmer alltså kursutvecklingen.

Av alla dessa faktorer verkar det främst vara marginalerna som analytikerna hoppas på, i alla fall om man studerar förväntningarna på årets sista kvartal då vinstmarginalerna åter spås vara i nivå med 2010 års, eller cirka 10 procent bättre än de var fjärde kvartalet 2011. Försäljningen väntas däremot bara vara upp några procent.

Mot bakgrund av måttliga löneökningar på 2,6 procent per år enligt industriavtalet och att viktiga insatsmaterial som zink, koppar samt olja är ned i runda slängar 10 procent på ett år så känns det kanske inte alldeles långsökt att hoppas på bättre marginaler.

Men lika bra som 2010? Jag undrar det. Då kom börsbolagen tillbaka slimmade efter stora besparingsprogram efter finanskrisen. Utväxlingen när försäljningen steg igen blev mycket god. Frågan är om de har lika fin hävstång på försäljningen framöver.

Även om företagen hållit igen på investeringar och aktat sig för att ökade kostnader är det svårt att tro på det. Tittar vi på de rapporter som just kommit så var marginalerna om något en liten besvikelse, även om mångfalden är stor. Det fanns betydande negativa avvikelser i bolag som Alfa Laval och SKF till exempel.

Sedan är det också svårt att separera tillväxt och marginalutveckling helt och hållet. Om makropessimisterna får rätt i att Europa hamnar i rejäl recession och USA mattas hårt av offentliga åtstramningar nästa år kan det bli svårt för många bolag att försvara sina försäljningsnivåer. I det scenariot känns det förstås riktigt tufft att bättra på några marginaler.

Ska man ändå avsluta med något positivt så blir det att värderingen inte tagit full höjd för den - i mitt tycke osäkra - förbättring av vinstnivåerna vi här talar om. Det, plus att direktavkastning på börsen är förhållandevis god talar även fortsättningsvis för aktiemarknaden.

----

Den här artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Börsveckan i nummer 19 den 7 maj. Är du intresserad av att prenumerera på Börsveckan, klicka här.