Aktiemarknaden har konsekvent underskattat uthålligheten i oljeprisrallyt, vilket nog får anses rimligt då inte ens oljebolagen räknat med så omfattande och ihållande prisökningar som under de senaste åren. I fredags kom den senaste överraskningen då oljepriset steg med över tio dollar per fat under en dag, till den nya rekordnivån av 138 dollar per fat.

Samtliga av de fyra större bolagen som är verksamma inom oljeutvinning och prospektering på Stockholmsbörsen; PA Resources, Lundin Petroleum, West Siberian Resources samt Tanganyika Oil, stiger på börsen efter fredagens prishöjning. Och att döma av kursreaktionerna verkar det som om marknaden räknar med att den kommer att hålla i sig.

För att bedöma hur en prisuppgång på tio dollar påverkar bolagens intäkter per kvartal har vi utgått från bolagens produktionsprognoser för 2008, alternativt det senaste kvartalets produktion vid avsaknaden av prognoser. Om man utgår ifrån dessa siffror motsvarar en oljeprishöjning på tio dollar per fat mellan 0,3 procent och 0,9 procent av börsvärdet för bolagen, om man enbart ser till produktionen för ett kvartal. Om prishöjningen varar en längre period blir genomslaget på bolagens börsvärde också proportionellt större.

Ovanpå denna effekt kommer omvärderingen av bolagens oljereserver, och där är genomslaget betydligt större, men dessvärre väsentligt mer svårprognosticerat. För då måste man, utöver en idé om uthålligheten i prishöjningen, också göra en prognos på hur stora bolagens reserver egentligen är samt hur stor del som går att utvinna. Det framtida priset kommer också bero på oljans kvalitet och faktorer som vitt skilda kostnader för utvinning ska inte negligeras.

Ett exempel är West Siberian Resources som producerar omkring 45 000 fat olja per dag, med reserver på 489 miljoner fat. Värderingen av oljereserverna är uppenbarligen helt klart det som får störst genomslag på värderingen av bolaget, jämfört med en värdering av produktionen. Problemet är att reserverna är en uppskattning, och hur mycket som egentligen går att utvinna varierar kraftigt, samtidigt som utvinningskostnaden är likaledes svåruppskattad.

På grund av vikten av reserverna blir därför en värdering av oljebolagsaktierna långt mer än en övning i att fundera på det nuvarande oljeprisets genomslag. För det är det långsiktiga oljepriset i kombination med förmågan att omsätta reserver i faktisk produktion som styr bolagsvärdet. Därför bör man också vara försiktig med att dra för stora växlar på dagspriset i olja när man överväger att investera i ett oljebolag. Det gäller i synnerhet nu när oljepriset i så stor utsträckning är drivet, inte enbart av industriell efterfrågan och utbud, utan även av finansiella aktörer vilket innebär att prisförändringar kan bli mer kortsiktiga.

Åsikterna om uthålligheten i de nuvarande prisnivåerna går också isär kraftigt. Den ena sidan argumenterar för att världens oljereserver är mycket begränsade och att vi därför kommer att få se stadigt ökande priser. Den andra menar att nya reserver i kombination med ny utvinningsteknik innebär att reserverna kommer att öka stadigt och att det därför är orimligt med priser på dagens nivå.

Klart är dock att rekordpriserna gynnar framför allt de bolag som redan nu har en hög produktion. Och av de fyra bolagen noterade på stockholmsbörsen är det PA Resources där det direkta genomslaget av prisrallyt på olja är som störst i förhållande till bolagets värdering. I absoluta tal är det West Siberian Resources som gynnas mest av prisuppgången, men jämfört med West Siberians högre börsvärde blir effekten mindre än för PA Resources.

Patrick Bergström
Lars Frick