Det kombinerade inköpschefsindexen för industri- och tjänstesektor i EMU-området steg till relativt sett blygsamma 48,9 i EMU-området, men den positiva twisten på det är ändå att det indikerar visst hopp om att det värsta delen av svackan är över för ekonomin i EMU-området.

Indexet för tjänstesektorn steg till 50,0 jämfört med 48,4 föregående månad. Därmed landar indexet på exakt den nivå som enligt tumregeln markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Dessutom var det bättre än de 48,8 som analytikerkåren hade väntat sig.

I industrin ser det sämre ut. Här sjönk indexet från 46,6 till 46,1 och därmed bröts också den försiktigt positiva trend för indexet som skett under de senaste månaderna. Det som oroar oss på Placera mest är att industriindexet i viktiga Tyskland sjönk till 42,3 i februarimätningen. Ett rejält bakslag för tysk industri som tycktes se någon sorts ljus i tunneln i inledningen av året. Även i Frankrike går det trögt även om indexet steg i februari.

Lite samma mönster, med hygglig utveckling i tjänstesektorn men desto dystrare signaler från industrin, kunde också ses i inköpschefsindexen för Japan och Storbritannien.

Ett annat besked åt det lite dystrare hållet var att pristrycket i EMU-området och Storbritannien är lite på uppgång. I EMU-området steg indexet för företagens prishöjningar för fjärde månaden i rad. Om vi exkluderar de senaste två årens lite extrema siffror så ligger indexet nu på den högsta nivån sedan januari 2018. Det är inom tjänstesektorn som priserna fortsätter uppåt medan priserna inom industrin har en fortsatt nedåtgående trend.

Vi på Placera tycker att februarisiffrorna är svårtolkade. Lika glada som vi är över återhämtningen i tjänstesektorn lika bekymrade är vi över tillstånden i industri. I det senare fallet är det extra bekymmersamt att just tysk industrin fortsätter att gå riktigt dåligt och att även industrin i Frankrike fortsätter att backa. Det är trots allt de två viktigaste industriländerna i Europa.

Samtidigt finns en underliggande oro för inflationen i EMU-området framöver. Risken är stor att kärninflationen som landade på 3,3 procent i januari har en trögare resa framför sig ner mot målet på strax under 2 procent. Det kan, i värsta fall, fördröja en, enligt oss, nödvändig räntesänkning från ECB:s sida. Något som även riskerar att dämpa Riksbankens aptit på snabba räntesänkningar.

På räntespåret kan även tilläggas att det penningpolitiska protokoll, från det senaste räntemötet, som Federal Reserve publicerade under onsdagskvällen var åt det mer hökaktiga hållet. För att sammanfatta budskapet så var flertalet av ledamöterna i den räntesättande kommittén (FOMC) mer oroade över att sänka räntan för snabbt än att avvakta ännu mer bevis för att inflationen är på väg ner mot målet. Det börjar därmed bli allt mer tveksamt kring om det blir en räntesänkning redan vid majmötet. Kommande inflations- och arbetsmarknadssiffror lär sätta tonen.