Lite, eller snarare mycket, i skuggan av coronaviruset spridning har det publicerats en hel del överraskande starka konjunkturdata för Sverige. Konjunkturinstitutets barometerindikator steg i januari till 97,1. Ett barometervärde som visserligen ligger lite under det historiska snittet, som är standardiserat till 100, men det ser trots allt ut som att indikatorn nu har brutit den negativa trend den befunnit sig i allt sedan hösten 2018. En av de riktiga ljuspunkterna var dessutom att konfidensindikatorn för industrin mycket överraskande steg till 101,8.

De här lite upplyftande, och efterlängtade, konjunkturnyheterna har under den här veckan följts upp av tillika överraskande starka inköpschefsindex för industrin respektive tjänstesektorn.

I januari steg inköpschefsindexet för industrin till 51,5 och hankar sig därmed med viss marginal över det 50-streck som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Det var framför allt delindexen för orderingång och produktion som bidrog till sammantagna uppgången från låga 47,7 i decembermätningen.

Nu är det knappast någon rykande högkonjunktur i vardande, men uppgången i industrin ligger i linje med lite bättre konjunktursignaler från industrin även på global nivå. Den svenska uppgången är till och med starkare även om man inte ska dra några drastiska slutsatser från ett enskilt månadsvärde.

Tjänsteindexet steg i sin tur från 49,1 i december till hyggliga 52,5 i januari. Även det en uppgång som slog analytikernas prognoser med råge. Det ska samtidigt sägas att nedgången av tjänsteindex under senare delen av fjolåret var lite överraskande eftersom tjänsteindexen i stora delar av den övriga världen höll emot konjunktursvackan bättre.

Så vore bara läget lite mer normalt skulle både vi på Placera och övriga delar av analytikerkåren börja se med ökande tillförsikt på konjunkturutvecklingen under inledningen av 2020. Dessutom skulle hela diskussionen kring behovet av ytterligare stimulanser, från bland annat Riksbankens sida, falla ganska platt till marken.

Sedan dess har det som bekant hänt saker som förändrar bilden. Spridningen av coronaviruset har, om inte ändrat hela synen på konjunkturutvecklingen, i alla fall fått analytikerkollektivet att ta sig en ordentlig funderare på utvecklingen framöver. Vi är nu uppe i över 25 000 bekräftade smittfall och cirka 500 dödsfall.

De åtgärder som den kinesiska regeringen satt in är välkomna men kommer givetvis att påverka den kinesiska tillväxten rejält under inledningen av 2020, och dessutom ge spridningseffekter till övriga delar av världen. När SARS-viruset härjade under 2003 tog det ungefär ett halvår innan smittspridningen var helt under kontroll. Den här gången har åtgärderna satts in tidigare och informationen från kinesiskt håll varit betydligt mer transparent, vilket väcker visst hopp om att situationen snabbare kommer under kontroll. Men än vet vi inte hur det här kommer att fortskrida.

På kort sikt slår det här i första hand mot den kinesiska konsumtionen i form av minskade inköp av såväl varor som tjänster och bostäder. Dessutom bidrar det till ett betydligt mindre resande både inom och utanför landet.  Även industriproduktion och varuleveranser både till och från Kina påverkas negativt. Det är framför allt det senare som på lite sikt lär kan slå hårt mot produktionsapparaten i övriga delar av världen, som i många fall är beroende av ett ständigt flöde av komponenter från kinesisk industri.

Kommer spridningen av viruset under kontroll i hyfsad närtid lär dock de negativa effekterna på global ekonomi vara av övergående natur. Den kinesiska tillväxten lär däremot drabbas hårt, framför allt under det första halvåret. De mest optimistiska bedömningarna kring smittspridningen talar om att den kan vara under kontroll någon gång i mars medan pessimisterna tror att det kan dra ut på tiden betydligt längre än så.

Utgår vi från att smittan kommer under kontroll under våren ska effekterna på världsekonomin inte behöva bli så stora. Till exempel lär inte tunga investeringsbeslut försvinna från agendan även om tidsplanen kanske förskjuts något.

Att Kina numera är en betydligt större del av världsekonomin, och dessutom mer integrerad med övriga världen än den var i samband med SARS, gör att de negativa effekterna ändå blir större. Då motsvarade Kina runt 4 procent av världsekonomin för att numera motsvara runt 17 procent. Det handlar om att coronaviruset kanske kan kapa runt 0,1 – 0,3 procentenheter av världstillväxten under 2020. Främst drabbas länderna i delar av Asien negativt.

Att effekten inte blir större än så beror i första hand på att det i så fall lär komma en positiv rekyl under andra halvåret. Dels på grund av en normal återhämtning efter vad som i så fall måste betraktas som en tillfällig svacka, dels för att den kinesiska regeringen, och även andra länder, kommer att göra sitt till för att stimulera tillväxten.  

Från finansmarknadens olika delar kommer dessutom olika signaler kring hur stor påverkan Corona-viruset kommer att ha.

På börsens har det visserligen varit svängigt men i stora delar av världen ligger börserna på plus för inledningen på 2020 som helhet. Den svenska börsen är exempelvis upp med drygt 3 procent tätt följd av den amerikanska där NASDAQ-börsen dessutom nådd en ny toppnivå under tisdagen. Så här talar vi om högst övergående effekter och dessutom bidrar det positiva börshumöret troligen till att dämpa de negativa realekonomiska effekterna.

Råvarumarknaden, och då främst oljan, skickar en helt annan signal. Priset på ett fat Brentolja ha fallit från drygt 70 dollar i inledningen av året till runt 55 dollar. Så här befarar marknaden betydligt mer negativa effekter. Goldman Sachs har gjort ett försök att bakvägen skatta vad ett sådant oljeprisfall indikerar i lägre tillväxt och landat i att det motsvarar en dämpad global tillväxt med omkring 0,4 procentenheter.  

Signalerna från räntemarknaden hamnar ungefär mittemellan dessa två ytterligheter även om den initiala räntereaktionen målade upp ett betydligt dystrare scenario med kraftiga räntenedgångar. Marknadsräntorna har numera börjat röra sig uppåt.

Sedan blir det givetvis intressant att se hur det här kommer att slå på olika humörindikatorer när de börjar rullas ut under kommande veckor. Vår bedömning var initialt att Corona-virusets effekter skulle slå hårt på den här typen av tendensstatistik men vi är numera långt ifrån säkra. Gott börshumör, om det håller i sig, lär i alla fall hålla stora delar av företags- och hushållssektorn på ganska gott humör.

Slutligen kan vi inte låta bli att nämna hur det här, tillsammans med annat, slår på Riksbanken och deras prognoser. För även om konjunkturen ser ut att vara på uppåtgående så blir effekten på den svenska inflationen, tillsammans med den milda vintern, troligen negativ. Enligt SEB ska inflationen (KPIF) krypa ner mot 0,8 procent framåt sommaren. Det är 1,2 procentenheter under inflationsmålet. Det blir något för riksbanksdirektionen att bita i. Inte minst kommunikativt.