Vid horisontens slut betyder bruttomarginaler, lönsamhetsmål, effektivitetsprogram eller tillväxt ingenting. För de riktigt långsiktiga investerarna är det i slutänden hur mycket kapital bolaget har skeppat ut till ägarna som avgör om det varit en bra eller dålig investering.

Och för den som värderar bolag efter utdelningen, mottagna och förväntade, så var både Ericssons och Nordeas bokslut okej.

Telekombolaget Ericsson visade ett i grunden solitt sista kvartal för fjolåret där lite lägre omsättning och bruttomarginal än väntat balanserades av lägre kostnader och ett starkt kassaflöde. Justerat för en nedskrivning av varulagret var rörelseresultat klart över förhandstipsen.

För att krydda anrättningen föreslår Ericssons styrelse en utdelning på 3,70 kronor per aktie, vilket är en tioöring mer än förhandstipsen och 30 öre mer än i fjol.

Vid lunchtid hade Ericssons B-aktie fallit 6,6 procent till 76,65 kronor, innebärande att direktavkastningen baserat på utdelningsförslaget nu ligger nära 5 procent. Baserat på de snittprognoser som fanns i marknaden före dagens bokslut väntas bolaget höja utdelningen till 3,92 kronor/aktie för 2016 och 4,22 kronor per aktie för 2017.

Med bokslutet i handen framstår de utdelningsprognoserna som lite för konservativa och plötsligt har Ericsson blivit ett utdelningscase som med fortsatta effektiviseringar borde kunna leverera en direktavkastning väl över 5 procent kommande år.

Bankens Nordeas nettoresultat och utdelningsförslag var helt i linje med marknadens förväntningar. Räntenettot och provisionsnettot, de kvalitetsmässigt viktigaste posterna i rapporten, låg 1 procent under analytikernas snittprognos enligt SME Direkt.

Noterbart är att det ingick en reavinst i resultatet som var lägre än väntat samtidigt som omstruktureringskostnaderna var större än väntat. Det underliggande resultatet var således högre än förhandstipsen.

I Nordeas fall var det dock utdelningen som spökade. Visserligen levererade styrelsen precis som väntat ett förslag på 0,64 euro/aktie men säger nu att ambitionen är att årligen öka utdelningen. För snart ett år sedan var det uttalade målet var att växa utdelningen med 10 procent per år, men därefter har såväl analytiker som företagsledningen tonat ned förväntningarna.

Kurseffekten på rapporten var ett nedställ på 4 procent till 86,25 kronor, innebärande att direktavkastningen baserat på utdelningsförslaget nu ligger strax under 7 procent.

Det är fortfarande mycket attraktiva tal, men en del av oron i marknaden handlar om att tidigare "mål" för utdelningen nu har ersatts av en "ambition".

Inför bokslutet väntade sig analytikerna i snitt en årlig utdelningstillväxt på 6 procent de kommande två åren, med andra ord låg de redan en bra bit under de 10 procent som ledningen nu kryper bort från. Även om höjningstakten skulle halveras från dagens nivå talar vi om en direktavkastning på i snitt 7,2 procent kommande två år.

Med tanke på hur svagt de bägge rapportörerna har gått inför dagens bokslut kan man konstatera att marknadens förväntningar var lågt ställda inför boksluten och att så små negativa avvikelser i resultaten skulle ha lett till en positiv reaktion. Det vill säga i en normalpositiv marknad.

Nu är sentimentet som det är, vi befinner oss i en björnmarknad där investerarna aktivt söker argument för att sälja istället för att köpa. I det här läget ses inte glaset som halvfullt utan halvtomt. Möjligheter har ersatts av risker.

Och som investerare är det bara att tugga i sig den insikten och bestämma sig för om man är lång-eller kortsiktig i sina investeringar. Som utdelningsjägare lutar jag åt det förstnämnda.