De amerikanska arbetsmarknadssiffrorna för oktober överraskade storligen när de publicerades på fredagseftermiddagen. Den största överraskningen var att antalet sysselsatta steg med 271 000 personer. Det ska jämföras med förväntningarna om en uppgång på 180 000, samt reviderade siffor på 153 000 och 137 000 i augusti respektive september.

Dessutom sjönk arbetslösheten till 5,0 procent och lyckades därmed slå analytikerförväntningarna på 5,1 procent.

Även löneökningarna var högre än väntat då den genomsnittliga timlönen steg med 2,3 procent i årstakt.

För att sätta siffrorna i perspektiv så var den månatliga sysselsättningsökningen den högsta i år. Det sker samtidigt som många, och med dem den amerikanska centralbanken, börjat resonera i termer av att det allt stramare utbudet av arbetskraft skulle försvåra för företagen att hitta lämplig personal och att det därmed är dags att börja skruva ner förväntningarna på hur fort sysselsättningen kan öka framöver.

Den amerikanska centralbanken började, efter relativt låga ökningstal i augusti och september, tala om ökningstal i spannet 100 000-150 000 nya sysselsatta per månad även vid hygglig konjunkturutveckling. Så fredagens starka siffra torde ha kommit som en stor överraskning även för dem.

Arbetslöshetsnivån är i sin tur den lägsta sedan april 2008. Då var effekterna av den amerikanska finanskrisen fortfarande en mild bris mot vad som komma skulle. Den amerikanska centralbankens styrränta låg då fortfarande på 2,25 procent – att jämföra med dagens nivå på 0,10 procent.

En timlöneökning på 2,3 procent ser visserligen inte så imponerande ut men det är ändå de högsta löneökningarna sedan 2009. Dessutom pressas de totala löneökningarna ned av att offentlig anställdas löner hålls tillbaka. I den privata sektorn steg lönerna i oktober med 2,5 procent, vilket är den högsta nivån sedan juli 2009.

Givet fredagens starka arbetsmarknadssiffror så stiger sannolikheten för att den amerikanska centralbanken den 16 december faktiskt kommer till skott med sin första räntehöjning på nära 10 år.

Om det inte kommer alltför stora överraskningar på makrosidan fram till dess borde det vara närmast oundvikligt, sett till hur många ledningen för banken flaggat för kommande räntehöjningar utan att leverera. Det börjar bli en hel del prestige i frågan och efter att ha skrikit ”vargen kommer” så många gånger så känner nog många i ledningen att det är dags.

Marknadsreaktionerna efter arbetsmarknadsstatistiken domineras av ett rally i den amerikanska dollarn som stärkts med närmare 1,5 procent mot euron. Dessutom stiger marknadsräntorna, samtidigt som börsen backar.

Att reaktionen på de europeiska börserna inledningsvis varit positiv får förklaras av att många företag tjänar på en svagare krona respektive euro. Dessutom talar arbetsmarknadssiffran för att tillväxten i USA sannolik accelererat i inledningen av årets fjärde kvartal, och därmed bidrar till att hålla uppe den globala efterfrågan.

Marknadsreaktionerna får i sammanhanget ses som måttliga i jämförelse med vad som tidigare skett när handlarna agerat som om en amerikansk räntehöjning varit på väg. Det har tidigare bidragit till viss rädsla hos handlarna när man sett slutet på nollräntepolitiken. Nu tycks man istället kunna ta ett sådant besked med viss ro. Det är bara att hoppas att den synen kan hålla sig framöver.