Sedan en lång tid tillbaka pågår något som många betecknar som ett valutakrig mellan länder och regioner. Att med olika typ av åtgärder försöka få ner värdet på sin valuta har blivit ett allt vanligare sätt för att få fart på tillväxten och/eller upp inflationen, även om i stort sett ingen vill erkänna att det förhåller sig så.

I de flesta fall handlar det om att dra centralbankspolitiken i en extrem riktning, men det finns också fall där länder mer direkt försöker påverka värdet på sin valuta.

Ett exempel på det sistnämnda är att Kina nu åter låter yuanen försvagas mot den amerikanska dollarn.

Exempel på det förstnämnda finns ett flertal av och dit hör exempelvis ECB:s nyligen presenterade paket med kvantitativa lättnader men även den svenska Riksbankens räntesänkning till -0,1 procent. För en utomstående är det i alla fall lätt att göra den tolkningen, även om Sverige formellt sett inte manipulerar sin valuta. 

Kritiken mot de här strategierna börjar nu växa i omfattning.

En av de största kritikerna är USA där oron nu börjar växa för att den snabba dollarförstärkningen på sikt ska slå negativt mot tillväxten och dessutom trycka ner inflationen. Ironin i sammanhanget är givetvis att den amerikanska centralbanken, som också uttryckt sin oro, var en av de första ut ur startblocken med en mycket expansiv penningpolitik som fick dollarn att falla brant.

I Asien oroar sig allt fler länder för den japanska regeringens aggressiva finans- och penningpolitik, där ett av stödjebenen är en undervärderad yen.

I vårt närområde har vi Danmark som för en hård kamp för att hålla den danska kronans fasta växelkurs mot euron för att inte, i likhet med Schweiz, bli sittande med Svarte Petter i valutaspelet.

Efter Riksbankens räntesänkning och den kraftiga kronförsvagningen som följde framstår Sverige i sin tur som den stora vinnaren – i alla fall om man finner det eftersträvansvärt att ha en svag valuta. Visserligen är det svårt att bestämma vad som skulle kunna vara en korrekt värdering men de flesta bedömare är ändå överens om att den svenska kronan numer är att beteckna som undervärderad.

Enligt det handelsvägda indexet, KIX har den svenska kronan tappat cirka 12 procent sedan den började försvagas under våren 2014. Trenden nedåt har fått förnyad kraft under de senaste veckorna.

När vi på Placera tittar på kronutvecklingen jämfört med våra 26 viktigaste handelsvalutor kan det konstateras att det bara är mot den ryska rubeln som den svenska kronan stigit i värde under det senaste året (se tabell nedan).  Mot de andra valutorna har kronan sjunkit, och i flera fall med anmärkningsvärt mycket.

Mot den amerikanska dollarn har kronan tappat drygt 30 procent och mot det brittiska pundet har nedgången varit drygt 20 procent. I det häradet ligger också kronförsvagningen mot de flesta valutorna i Asien och i Oceanien.

Mot europeiska valutor är nedgången lite beskedligare men euron kostar numer runt 9,50 kronor och vi får backa bandet till 2010 för att hitta motsvarande nivåer.

Skulle kritiken mot valutamanipulation börja växa får nog Sverige därför finna sig i att vara ett av länderna som kommer att hamna i skottgluggen. Hittills har Sverige legat lite under radarn eftersom det varit en mer svepande kritik riktat mot betydligt större valutor.

Hur kronan kommer att utvecklas på lite sikt är svårt att sia om.

För en starkare krona talar starka ekonomska fundament och en tillväxt som är betydligt högre än i de flesta liknande länder.

Dessutom ska ECB i mars sjösätta sitt QE-paket som innebär köp av tillgångar för 60 miljarder euro i månaden, något som väntas pressa ner euron ytterligare mot de flesta valutor. Även i flera tillväxtländer (Emerging Markets) har det börjat det föras en lättare penningpolitik.

Dessutom kan vi nog räkna med att man från amerikanskt håll kommer att, i ett första steg, försöka prata ner dollarkursen. I USA är det finansministeriet som bestämmer över valutapolitik och ska göra de nödvändiga utspelen.   

För en fortsatt svag krona talar i sin tur den förvånande aggressiva linje som Riksbanken gav uttryck för i samband med torsdagens räntebesked. Det var inte bara att räntesänkningen var lite överraskande utan dessutom gav banken uttryck för att nya åtgärder stod till buds och poängterade att dessa kunde komma att genomföras mellan de ordinarie penningpolitiska mötena.

Det är en U-sväng som heter duga efter fjolårets mer försiktiga hållning och värnandet om hushållens skuldsättning.

På kort sikt tror vi på Placera att kronan därför kan förbli svag men att det mesta av försvagningen ändå redan har skett. På lite längre sikt (tre till sex månader) räknar vi med att bättre tillväxt och troligen också mindre fokus på en än mer expansiv penningpolitik kommer att bidra till att kronan åter börjar stärkas.

För dem som placerar i, eller tänker sig att placera i, utländska aktier eller fonder gäller det också att vara lite mer vaksam än tidigare. Sker ingen valutasäkring av placeringarna kan en historiskt positiv värdeförändring i kronor räknat lika gärna bero på att kronan försvagats som att det skett en underliggande reell förbättring av placeringen.