Råvarumarknaden har genomgått stora förändringar under det senaste halvåret. Den kraftiga prisnedgången på olja startade redan i slutet av juni 2014 och gick, efter en kort tid av stabilisering, in i en än starkare nedåtgångsfas i slutet av oktober.
Även en del andra råvaror, som exempelvis koppar, började försiktigtvis röra sig nedåt förra sommaren men prisnedgången fick egentligen ordentlig fart först under hösten och proppen gick slutligen ur i inledningen av 2015. I dag ligger kopparpriset på den lägsta nivån sedan det djupa krisåret 2009.
Flera andra råvaror har hållit emot pristurbulensen bättre. Hit hör bland annat ädelmetaller som guld och silver, men även andra basmetaller än koppar och en hel del jordbruksprodukter. Ingen råvarusektor har gått helt oskadda ur prispressen (se tabell) även om priset på guld och silver faktiskt stigit mot slutet av förra och i inledningen av detta år.
När det gäller olja är ett lätt att peka ut faktorer bakom prisfallet: Överutbud på marknaden efter att ny produktionskapacitet tillkommit, låg global efterfrågan och en ovilja hos viktiga producenter att dra ner på produktionen. Mot den bakgrunden blir dessutom frågan om hur oljepriset så länge kunde hålla sig över 100 dollar per fat precis lika relevant som hur lågt oljepriset kan sjunka.
Kopparpriset har i sin tur påverkats starkt av att Kina gått in i en lugnare tillväxtfas och dessutom tydligen byggt sina kopparlager under senare år. Kina konsumerar kring 40 procent av världens kopparproduktion.
För andra typer av råvaror är det inte lika lätt att peka ut några enskilda, specifika faktorer som bidragit till prispressen. Snarare handlar det om två stora händelser som dominerar prisbildningen.
Den första är att den efterlängtade, breda återhämtningen för världsekonomin än en gång ser ut att förskjutas en bit in i framtiden. Det blev bland annat starka negativa reaktioner på råvarumarknaden när Världsbanken ännu en gång tvingades justera ner sina prognoser för den globala tillväxten.
En andra faktor är den allt starkare amerikanska dollarn. Nästan alla råvaror prissätts i dollar och när dollarn stärks tenderar därmed priserna på råvaror att falla.
Att guldpriset trots allt rör sig åt andra hållet och stigit, framför allt i inledningen av 2015, får i sin tur förklaras av stigande finansiell osäkerhet vilket får många placerare att fly till guldet som en någorlunda säker placeringshamn. I normalfallet borde annars guldpriset sjunka i en miljö med närmast obefintlig inflation och en allt starkare dollar.
Ett säkert tecken i tiden var den kraftiga prisuppgången på guld i samband med att den schweiziska meddelade att banken övergav francens koppling till euron, vilket skapade stor turbulens på finansmarknaderna. Priset på guld steg i samband med detta från 1 228 till 1 262 dollar per uns.
Hur prisutvecklingen på råvaror ska bli framöver är givetvis oerhört svårt att spekulera i. En fortsatt starkare dollar, vilket mycket tyder på, kan trycka ner priserna ytterligare liksom besvikelser på konjunkturfronten. För flera råvaror söks dessutom en ny jämviktsnivå vad gäller utbud kontra efterfrågan, inte minst gäller det för oljan.
Prisnedgångar riskerar också att på kort sikt bli ett självspelande piano, när priserna faller på grund av oro för den globala konjunkturen, och prisfallet i sin tur tas som en bekräftelse på att återhämtningen i världsekonomin de facto har försvagats.
Mot ytterligare prisnedgångar talar att världsekonomin trots allt fortsätter att växa, liksom efterfrågan på många råvaror. Dessutom väntas det presenteras nya ekonomisk-politiska stimulanser.
