3D-printing och additiv tillverkning var under 2013 en av börsens mest haussade branscher. Aktier i bolag som svenska Arcam och amerikanska motsvarigheter ökade paraboliskt i värde och när uppståndelsen var som störst hade Arcamaktien stigit över 700 procent på ett år.
Från toppnotering strax över 300 kronor i början av 2014 har kursen nu rasat till något mindre hajade 165 kronor och i jämförelse med ett par amerikanska branschkollegor har kursfallet varit lindrigt.
Den additiva tillverkningsprocessen möjliggör tillverkning av komplexa delar i ett stycke och till skillnad från klassiska produktionssätt, så som gjutning, är materialspillet minimalt. Detta eftersom man istället för att ta bort material, lägger till, för att i slutändan ha byggt upp en del från ingenting.
Än så länge lämpar sig den additiva tekniken inte för storskalig produktion men tillämpningsområdena blir hela tiden fler och fler. I dagsläget fungerar tekniken ypperligt för tillverkning av prototyper och mindre serier. Till Arcams kundstock hör ett antal universitet, samt aktörer inom medicinteknik, flyg och rymdindustrin.
På sikt är Arcams vision att vara ett självklart inslag inom tillverkningsindustrin. Men än så länge är tekniken ung. Bolaget har specialisera sig på tillverkning i metall och försäljningen är främst riktad mot medicinteknikbolag som tillverkar implantat och till flygindustrin som använder tekniken för prototyputveckling av flygplansdelar med lägre vikt.
Arcam levererar kompletta system, både maskin och mjukvara. Slutkunden kan sedan från en tredimensionell CAD-ritning tillverka komplexa komponenter direkt från ett metallpulver. Arcam står inte utan konkurrenter men deras teknologi utmärker sig då bolaget i stället för konventionell laser använder något de kallar för Electron Beam Melting teknologi (EBM).
Försäljningsavdelningen bearbetar primärt bolagets två huvudkundgrupper, flygindustri och medicinteknik. Försäljningsprocessen är ganska lång, från 6 till 18 månader. Ett EBM-system kostar ett antal miljoner och där till hör en värdefull eftermarknad.
Produktionen kräver ett speciellt metallpulver och genom uppköp har Arcam absorberat den kanadensiska pulverleverantören AP&C. Bolaget har också köpt den amerikanska samarbetspartnern DiSanto, ett förvärv som förväntas möjliggöra snabbare teknologisk utveckling inom implantatområdet.
Både flyg- och implantatindustrin domineras av ett mindre antal aktörer och inom flygindustrin har Arcam samarbeten med bland annat Airbus och Avio. Bolaget största kund i implantatsegmentet är italienska Lima – det är en stor kund för Arcam men en mindre spelare på implantatmarknaden.
Försäljning varierar en del kvartal mot kvartal men plottar man orderinflödet är volymerna stigande. Den totala orderingången 2014 uppgick till 42 system, vilket motsvarar en ökning på 55 procent jämte året där innan.
Efter ett svagt andra kvartal i fjol med bara fyra levererade system har tempot ökat och under tredje kvartalet levererade bolaget nio system. Med starkare siffor i ryggen är förhoppningarna inför fjärde kvartalet höga.
Men trots kursfallet från toppen är de höga förväntningarna inprisade i aktiekursen. Om vi förväntar oss att helårsvinsten 2014 når 2,75 kronor per aktie värderas Arcam till p/e 59 på förra årets vinst. Det resultatet inkluderar ett aktiverat förlustavdrag om 22,8 miljoner kronor.
Analytikerkollektivet sparar inte på krutet. Enligt Factset samlade prognoser förväntas Arcam öka sin omsättning med över 60 procent i år. Enligt prognoserna stiger vinsten per aktie till 3,38 kronor och det innebär att aktien i så fall värderas till p/e 48 på innevarande år. Varje framtida omsättningskrona värderas till 6 kronor.
Finansiellt står bolaget förhållandevis starkt, soliditeten uppgick till 70 procent och per den sista september 2014 fanns 250 miljoner kronor i likvida medel i bolaget.
Arcam har på kort tid mognat och är idag inte samma bolag som för drygt ett år sedan. Inklusive förvärv har antalet anställda ökat från drygt 60 till fler än 200 personer. 3D-printing väcker allt större nyfikenhet och fler aktörer lockas till området.
Exempelvis verkstadsbolaget Sandvik sjösätter i år ett 3D-printingteam. Ett tiotal ingenjörer ska utvärdera bolagets möjligheter att använda teknologin inom produktionen av gruvutrustning och specialdelar till kärnkraften.
Och i måndags presenterades en bil på branschmässan i Detroit utskriven i en 3D-skrivare. Till Bloomberg säger researchfirman ID Techex att värdet av 3D-printingmarknaden förväntas växa till 168 miljarder kronor inom en tioårsperiod.
I en tid då marknadsaktörerna flyr risk och stämningen på det finansiella marknaderna är allt annat än fridfull är det nog få investerare som har Arcam som första val när det kommer till att parkera sparpengar man önskar hålla säkra. Trots att bolaget nischat sig mot mindre konjunkturkänsliga branscher är världskonjunkturen ändå avgörande för fortsättningen i Arcams saga och i dagsläget övertygar den inte.
Det går att räkna fram och tillbaka på Arcams framtida utveckling men hur man än vänder och vrider på sifforna kommer det alltid att finnas en stor osäkerhet i prognoserna. Det är dock svårt att inte bli entusiastisk när man läser på om 3D-printing och möjligheterna tekniken innebär, men som alltid när det gäller intåg av ny teknik är det långt ifrån alla aktörer som kommer lyckas.
Att det blir just Arcam som kommer ut som segrare kan vi inte veta förrän i efterhand men hittills har bolaget bevisat sig värdigt. Jämfört med andra aktörer i branschen står Arcam stark och trots en hög värdering och en osäker trend i aktien lockar den som en spekulativ krydda.
För att dra en parallell kan dagens 3D-printing liknas vid bilindustrin på tidigt 1900-tal. Att bilen skulle bli ett givet inslag i vårt samhälle var nog det flesta överens om, men av ett tusental tidiga biltillverkare finns bara en handfull kvar idag.
Min poäng är att med ett par år som investeringshorisont får 3D-printing som teknik en stark köprekommendation, men den bolagsspecifika risken i varje enskilt 3D-printingbolag är för hög för gemene man.
Ett spekulativt köp inför rapporten i februari kan vara något för den riskvillige men den generella rekommendationen, givet risknivån, om rapporten blir en besvikelse gör att vi stannar vid neutral.
