Telekomkrisen under åren efter millennieskiftet slog hårt mot handels- och produktbolaget. Sedan dess har Elektronikgruppen länge kunnat sägas vara på rätt väg, men det riktiga lyftet har låtit vänta på sig trots en urstark konjunktur.
Dels sysslar Elektronikgruppen med handel med elektronikkomponenter och system. Dels tillverkar man egna produkter, bland annat maskiner, fiberoptiska produkter samt förbrukningsvaror avsedda för elektroniktillverkning. Handelsverksamheten står för drygt 70 procent av faktureringen. Den egna tillverkningen, fördelat på två affärsområden, står för resterande till ungefär lika delar. Resultatet är ganska jämnt fördelat mellan affärsområdena. Numera står telekomsektorn, och framförallt då Ericsson, för en betydligt mindre andel än tidigare (runt 30 procent) av försäljningen. Elektronikgruppen har också lyckats bredda sig till nya kunder inom fordonstillverkning och automation.
Strategin har varit att fasa ut produkter med alltför låg lönsamhet samt att flytta produktion till Östeuropa och Asien. Även om vd Johan Ålander nu faktiskt ser en viss tendens mot att tillverkning av mer högförädlade produkter flyttas tillbaka till Europa, vilket bidrar till att försäljningen åter ökar inom detta område. Det räcker dock inte för att lyfta Elektronikgruppen. Istället vill ledningen köpa sig större, två förvärv har man hunnit med det senaste halvåret. En del av svaret på varför Vällingbyföretaget är mindre lönsamt än de flesta andra handelsbolagen ligger antagligen i att man är för litet, i år bör omsättningen orka upp i knappa 900 Mkr. Elektronikgruppen växer gärna inom egen tillverkning, inte minst för att man då inte begränsas av vilka länder man har agenturrättigheter. Ledningen pekar också på att kunder såväl som tillverkare vill jobba med färre leverantörer respektive distributörer vilket också talar för ökad konsolidering. Ett annat led i strävan efter att höja lönsamheten är att sälja mer av hela system istället för enkla standardlösningar.
Men det återstår alltså ännu en bit till målet om en rörelsemarginal på 7 procent. Förra året låg rörelsemarginalen på 5,4 (4,1) procent och i år har lönsamheten hittills försämrats en del. Det svagare första halvåret känns dock inte allt för oroande. Elektronikgruppen har dragit på sig en del kostnader och avskrivningar (delvis av engångskaraktär) i samband med förvärven och dessutom är orderingången helt okej. Ett eventuellt orosmoment är att maskinförsäljningen har fallit tillbaka en del.
Norden är huvudmarknad, men handelsfirman är också etablerad på tillväxtmarknaderna i Baltikum, Polen och Kina, där man sammantaget växer med uppåt tvåsiffriga tal. Dessa delar är dock för små för att göra något större avtryck i dagsläget och
inom den närmaste tiden är det svårt att se någon större organisk tillväxt för koncernen som helhet.
Nettoskulden på 41 Mkr möjliggör en del förvärv och att man förhoppningsvis kan hålla kvar utdelningen kring fjolårets dryga 2 kronor per aktie. Positivt är att styrelseordförande och vice ordförande, vilka också är huvudägare, kontinuerligt har köpt på sig en hel del aktier under året. Värderingen är knappast hög i dagsläget, innebärande ett p/e-tal på runt 10. Kruxet är att Elektronikgruppen behöver en fortsatt stark konjunktur i ryggen för att klara sina mål och sett ur det perspektivet är tiden en fiende. Men skulle elektronikbolaget nå sitt lönsamhetsmål så är aktien en dubblare, så håll ögonen öppna.
