Det är inte lätt att vara göteborgare i Stockholm. Nog för att Linus Stockelberg gillar att skoja. Men stockholmarna borde granska sina egna fördomar: Linus uppskattar inte dåliga skämt och hans vanor är inte alls så oförfinade som stockholmarna tror. Exempelvis ratar han det kaffe som arbetsplatsens kaffemaskin bjuder på, han vill ha något mer sofistikerat. Alltså drar han på sig jackan när kaffesuget sätter in och går ner till Seven Eleven, där man enligt Linus kan köpa det enda kaffe som är riktigt gott. Ur en annan maskin.
Men det är klart - än har unge Linus inte hunnit utveckla de smaklökar som behövs för att njuta av komplexa smaker. Sensorik var inte hans ämne på universitetet. Rödvin är inget för Linus, hur hög kvaliteten än må vara. Han håller sig till öl. Men inte heller där anser han det är nödvändigt att bredda sina kunskaper och utveckla sin smak. Linus bryr sig föga om skumkronans höjd eller fasthet, med vilken fart kolsyrebubblorna stiger mot ytan eller hur kraftig beskan är. Han greppar en stor stark, tittar ut över puben eller restaurangen ¿ och förundras egentligen bara över en sak: "Har du tänkt på att alla servitriser här ser likadana ut?"
