STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Riksbanken har intagit en förhållandevis avslappnad attityd till att inflationen faller som en sten under coronakrisen, men frågan är hur enkelt det blir att ta tag i inflationsmålet senare. Avgörande kommer att bli vad som sker med inflationsförväntningarna, särskilt på lite längre sikt, och det lär krävas ytterligare stimulanser för att vända deras nedåtgående trend och ingjuta förtroende att inflationen kommer att stiga till 2 procent.

Det säger analytiker till Nyhetsbyrån Direkt.

"Jag tror definitivt att det finns en fara för inflationsmålet. Nu säger Riksbanken att det handlar om att hantera en akut kris, men frågan är om de inte tar för lätt på problematiken att ta tag i inflationen senare. Man måste nog ha ögonen på inflationsmålet hela tiden, annars finns risken att Riksbanken får samma uppförsbacke som 2012, då det tog fem år att få upp inflationen till 2 procent igen", säger Michael Grahn, Danske Banks chefekonom i Sverige, till Nyhetsbyrån Direkt.

Den svenska inflationen mer eller mindre kollapsade i april, med KPIF-deflation för första gången någonsin, -0,4 procent. Mycket handlar om fallande energipriser, men långt ifrån allt, inflationen mätt som KPIF exklusive energi sjönk till 1,0 procent. Bedömare räknar också med ett fortsatt mycket lågt inflationstryck framöver, även om inflationen väntas leta sig lite högre under 2021.

"Det känns nästan hopplöst. Riksbanken hade en jättestor utmaning med inflationen redan innan det här hände och nu har allt som var dåligt förstärkts. Ingenting tyder på att vi kommer att få den löneökningstakt som krävs för att få en inflation på 2 procent, utan vi kommer att ha en jättetuff arbetsmarknad i flera år", säger Anders Nordberg, makroekonom vid Länsförsäkringar, till Nyhetsbyrån Direkt.

Michael Grahn påpekar även han att löneökningarna lär förbli alltför låga för att vara förenliga med inflationsmålet och nu har dessutom kronan stärkts en del från lägstanivåerna i mars.

"Det är problematiskt eftersom det innebär ett nedåttryck på importpriserna. Någonstans måste ju inflationen komma ifrån. Det inhemska kostnadstrycket är i stort sett lönerna och kronan påverkar den importerade inflationen. Det är de viktigaste två bitarna. Sedan har vi energipriserna, som går upp och ned, och möjligen också att regeringen höjer lite skatter", säger han.

Bild: Kronans växelkurs mot euron det senaste året

Andreas Wallström, tillförordnad chefekonom vid Swedbank, noterar också att Riksbanken tonat ned inflationsmålet på sistone, kanske på goda grunder.

"En låg inflation kan ju till och med vara något gott i det här läget. När många hushåll får lägre inkomster är det förstås välkommet för dem om inte priserna stiger så mycket. Jag tror även att Riksbanken tillfälligt inte ser något bekymmer med den låga inflationen", säger han.

Danske Banks Michael Grahn instämmer i att en låg inflation stärker hushållens köpkraft, men om Riksbanken tillfälligt skulle skippa inflationsmålet riskerar det att få konsekvenser för kommande avtalsförhandlingar.

"Det är nog inte utan problem att ta ett sådant steg. Just nu skjuter Riksbanken inflationsmålet åt sidan och tänker ta tag i det senare, men det vete tusan hur de ska få inflationen att gå upp senare. Den lär ju inte gå upp av sig själv", säger han

Han menar att Riksbanken nog måste visa att de tar inflationsmålet på allvar här och nu, annars finns risken att den låga inflationen blir självförstärkande genom att den leder till en tro på en fortsatt låg inflation.

"Vi har nu KPIF-deflation, en kärninflation på 1 procent och fallande inflationsförväntningar. Det är ingen bra kombination för Riksbanken. Som jag ser det målar de in sig i ett hörn nu som de kommer att få svårt att ta sig ur. Vill de inte sänka räntan kan de ju alltid göra valutainterventioner. Det ska nog väldigt mycket till för att komma dit, men det är i alla fall en möjlighet", säger han.

Han tycker inte att Riksbankens argument för att avvakta med en räntesänkning håller för en närmare granskning.

"Risken för att minusräntor kan leda till negativa räntor på inlåningskonton kan man ju förstå, men det är ganska långt ifrån inflationsmålet, som är det mandat Riksbanken har. Sedan har de sagt att det är bättre att vänta med att sänka räntan till senare, men de har ju själva i alla år sagt att penningpolitiken verkar med en lag, vilket helt plötsligt inte verkar gälla längre", säger Michael Grahn.

Avgörande för Riksbanken blir nu, enligt ekonomer, hur den fallande inflationen påverkar inflationsförväntningarna, särskilt på lite längre sikt.

"Riksbanken kan inte styra över inflationsutfallen nu, men det de kan göra är att påverka inflationsförväntningarna. Det som blir Riksbankens centrala uppgift nu är att hålla dem stabila, där det kritiska är att de hålls uppe på 2-5 års sikt. Riksbanken måste visa att penningpolitiken fortfarande lever", säger SEB:s chefekonom Robert Bergqvist till Nyhetsbyrån Direkt.

Just de femåriga inflationsförväntningarna brukar ses som ett mått på förtroendet för inflationsmålet. Enligt Kantar Sifos Prosperas månatliga mätningar bland aktörer på penningmarknaden har förväntningarna på KPI-inflationen på fem års sikt sjunkit till 1,7 procent, och tangerar därmed lägstanivån från 2014, då Riksbanken oroades mycket över just sjunkande inflationsförväntningar. KPIF-förväntningarna som inte mätts lika länge, är nere i rekordlåga 1,6 procent på fem års sikt.

På onsdag i nästa vecka kommer Kantar Sifos Prosperas större kvartalsvisa mätning över inflationsförväntningarna, med svar från fler grupper. I mars var de femåriga KPI-förväntningarna 1,8 procent, den lägsta nivån sedan 2016.

Bild: Femåriga inflationsförväntningar penningmarknad

Robert Bergqvist säger att Riksbanken nu måste se till att hålla uppe de lite längre inflationsförväntningarna över i alla fall 1 procent.

"Det riktigt jobbiga skulle vara om Riksbankens hamnar i samma sits som Japan, som nu i stort sett har permanenta deflationsförväntningarna" säger han.

SEB tror också att Riksbanken också kommer att agera genom att dubblera programmet för tillgångsköp vid kommande räntemöte i månadsskiftet juni/juli.

Banken räknar däremot inte med någon ny sänkning till minusränta, de djupa räntesänkningar som skulle krävas för att göra en reell skillnad skulle enbart vara kontraproduktiva, menar de. I stället är det genom tillgångsköp som penningpolitiken kommer att bedrivas.

"Det är bara finanspolitiken som kan bidra till återhämtningen i tillväxten. Riksbankens roll blir att köpa obligationer och därmed hålla räntorna låga, för att få en billig finansiering av de statliga paketen. Det här handlar inte om 25 punkter på räntan, utan det är något helt annat som krävs", säger Robert Bergqvist.

Länsförsäkringars Anders Nordberg säger att det inte kommer att bli lätt, men han tror att det går för Riksbanken att hålla uppe tron på 2-procentmålet om de verkligen anstränger sig.

"Herkules hade en liknande uppgift, och han lyckades ju. Det viktigaste för Riksbanken nu blir att bryta trenden med nedåtgående inflationsförväntningar genom att signalera att de kommer att lyckas hålla inflationen på 2 procent. Det kommer dock att krävas betydligt mer än vad Riksbanken gör i dagsläget och vad det finns förväntningar om. Nu tror ingen att inflationen kommer att vara 2 procent på några års sikt, och det borde oroa Riksbanken", säger han.

Han säger att det finns mycket Riksbanken kan göra för att ingjuta förtroende i inflationsmålet: sänka räntan, köpa mer obligationer och erbjuda långa lån till bankerna till exempel.

"Balansräkningen är ett jättekraftigt verktyg som kommer att behöva användas i betydligt större utsträckning om inflationen ska nå 2 procent. Riksbanken kan också arbeta med att signalera, till exempel att säga att de kommer att låta ekonomin överhettas och inflationen överskjuta målet", säger han.

Swedbanks Andreas Wallström tror inte att Riksbanken oroas alltför mycket över de fallande inflationsförväntningar i dagsläget.

"När det är kris accepteras låga inflationsförväntningar, men de blir viktigare under det andra halvåret. Om krisen börjar lägga sig och det blir en återhämtning under hösten vill Riksbanken verkligen inte se att inflationsförväntningarna faller", säger han.

Han tillägger att det som då ligger närmast till hands att ta till är utökade tillgångsköp, där Riksbanken nu påtagligt ökat sina möjligheter till stimulanser genom att även köpa säkerställda obligationer.

Andreas Wallström tror samtidigt att den senaste trenden med ett nedtonat inflationsmål kan bli något av det nya normala för Riksbanken och andra centralbanker.

"De kommer inte att överge sina inflationsmål, men penningpolitiken kommer att styras mer av vad som händer på finansmarknaderna och mindre av decimaler på inflationen. Detta eftersom den här krisen gjort att statsskulderna stigit runtom i världen och skulle man då få stigande räntor finns risken att finansmarknaderna skulle börja ifrågasätta hållbarheten i de offentliga finanserna. Det kan i slutänden riskera att utlösa en finansiell kris", säger han.

Han påpekar att denna risk inte är lika stor i Sverige, med en relativt låg statsskuld, men desto mer viktigare i många andra länder.

"För vissa länder är det helt avgörande att inte räntorna stiger, inte minst USA", säger Andreas Wallström.

Johan Bahlenberg +46 8 5191 7935

Nyhetsbyrån Direkt