STOCKHOLM (Direkt) Internationella signaler har varit blandade den senaste tiden men nya inflationsbesvikelser och ECB:s förlängning av tillgångsköpprogrammet gör det ändå troligt att Riksbanken beslutar nya lättnadsåtgärder vid policymötet den 20 december (räntebesked 21 december).

Det framgår av SME Direkts prognosenkät.

Av elva tillfrågade bedömare tror tio att Riksbanken utökar QE-programmet nu, endast en tror att det lämnas oförändrat. Konsensusbedömningen är att Riksbanken fortsätter köpa statsobligationer under första halvåret 2017 men att köpvolymen sänks till 30 miljarder kronor, från 45 miljarder under andra halvåret 2016.

Däremot tror endast en bedömare att Riksbanken också sänker reporäntan, med 10 punkter till -0,60 procent, medan övriga spår oförändrad ränta.

Riksbanken tvingades i oktober att åter sänka inflationsprognoserna ganska mycket för det närmaste två åren. I pressmeddelandet i samband räntebeskedet konstaterade Riksbanken att det tar längre tid att nå inflationsmålet och att inflationsuppgången därmed behövde "fortsatt kraftfullt stöd".

Riksbanken beslutade inte om några nya penningpolitiska åtgärder då, men flaggade för ökad sannolikhet för en ny räntesänkning och att direktionen stod redo att förlänga köpen av statsobligationer i december.

Riksbanken ansåg i oktober att man hade möjlighet att avvakta ny information som kunde påverka beslutet om förlängning av köpprogrammet.

"Exempel på sådan information är den närmaste tidens inflationsutveckling och hur andra centralbanker agerar", skrev Riksbanken.

Beträffande andra centralbanker har ECB nyligen förlängt sitt obligationsköpprogram med nio månader, till slutet av 2017, vilket var längre än vad de flesta räknat med. Samtidigt sänktes dock köptakten till 60 miljarder euro per månad, från 80 miljarder tidigare.

Federal Reserve har å andra sidan höjt sin styrränta 25 punkter, helt enligt förväntningarna, men samtidigt överraskat med en höjd konsensusprognos över antalet räntehöjningar 2017.

Beträffande inflationsutvecklingen har Riksbanken nu fått se utfall under den oktober redan tydligt sänkta inflationsbanan, och i synnerhet svaga utfall för KPIF exklusive energi reser frågor om huruvida det inte bara är tillfälliga faktorer som gör att inflationen i Sverige ser ut att vara på väg upp.

De finansiella marknaderna har samtidigt börjat prisa in en mer expansiv finanspolitik i USA, men centralbanker är normalt sett mycket försiktiga med att bygga in icke beslutade åtgärder i prognoserna.

Danske Bank är nu ensam om att tro att Riksbanken sänker reporäntan en gång till, till -0,60 procent, efter att Nordea i sista stund ändrat sin prognos med hänvisning till ändrade omvärldssignaler från centralbanker och råvarupriser.

Det handlar dock inte om någon tvärsäker prognos om räntesänkning från Danske Bank.

"Vår övertygandegrad (om räntesänkning) är väl lägre än vår gissning om att (Riksbanken) fortsätter, med mindre belopp, köpa statsobligationer", säger Michael Boström, chefsanalytiker på Danske Bank.

Danske Bank hade tidigare gjort bedömningen att det inte skulle bli någon ny räntesänkning, men ändrade den bedömningen efter nya signaler från Riksbanken.

"Vi tyckte att vi inte ser poängen med det, men när sedan Riksbanken sänkte sin räntebana så tyckte vi att vi hamnar i ett argumentationsmässigt konstigt läge om vi dels har en Riksbank som har en ganska tydligt tilt för att sänka räntan, vi själva har en inflationsbana som är lägre än deras, men vi ska ändå argumentera för att det inte blir någon räntesänkning - då hamnar vi i ett konstigt läge", säger Michael Boström.

I samband med räntebeskedet i oktober flaggade Riksbanken tydligt för beredskap att göra penningpolitiken mer expansiv; "Sannolikheten för att räntan sänks ytterligare har ökat", skrev Riksbanken i pressmeddelandet och förstärkte det budskapet med att sänka botten i reporäntebanan till -0,56 procent, från -0,53 procent i september. Det kan, även om Riksbanken själva skyr sådana bedömningar, tolkas som en 60-procentig sannolikhet för en räntesänkning med 10 punkter.

Riksbanken flaggade då också för att inför mötet i december "står direktionen redo att förlänga köpen av statsobligationer".

Protokollet från oktobermötet antydde att motivationen kanske inte var jättestark hos alla ledamöter att ställa sig bakom budskapet om ökad sannolikhet för en ny räntesänkning.

Vice riksbankschefen Martin Flodén klargjorde exempelvis att han anser att den sannolikhet för en ny räntesänkning som ligger i räntebanan för oktober var för hög, och fler ledamöter kommer sannolikt också att ha invändningar om riksbankschefen Stefan Ingves föreslår en räntesänkning på tisdag.

Den direktionsledamot som tidigare argumenterat starkast för Riksbankens expansiva penningpolitik på senare år, Per Jansson, har också signalerat för en åtminstone viss glidning mot en något mindre duvaktig hållning framöver.

I ett anförande den 7 december försvarade visserligen Per Jansson Riksbankens expansiva policy, men antydde ändå att det kan finnas vissa gränser.

"Det kan inte uteslutas att vi förr eller senare hamnar i ett läge där vi bedömer att det inte längre är möjligt eller önskvärt att göra penningpolitiken mer expansiv. Det är inget som ligger i korten idag men om det skulle bli så - och jag säger OM - kanske vi måste acceptera att det tar längre tid än vi önskar att nå inflationsmålet", sade Per Jansson.

Per Janssons kommentarer kan knappast beskrivas som hökaktiga, men att direktionens kanske mest duvaktiga ledamot går ut och signalerar en åtminstone något mindre mjuk hållning två veckor före räntebeskedet kan ändå antyda att han inte kommer att argumentera ivrigt för nya räntesänkningar nu.

Michael Boström konstaterar att det finns faktorer som talar för att deras prognos om en ny räntesänkning kan slå fel, men oavsett hur det går med det tror han att de viktigaste beskeden från Riksbanken på onsdag inte handlar om vad de har beslutat då utan vad som antyds om framtiden.

Hans uppfattning är att om Riksbanken förlänger obligationsköpen i linje med vad de flesta räknar med så måste gränsen för hur mycket obligationer de kan köpa totalt vara mycket nära - frågan är om Riksbanken kommer att ta upp den bollen i samband med räntebeskedet?

"Riksbanken äger faktiskt en större del av statsobligationsstocken än vad Bank of Japan gör i Japan", konstaterar Michael Boström.

Utöver utbudsbegränsningar ser han vidare åtminstone en viss sannolikhet för att inflationen kan stiga något mer än väntat under våren, bland annat drivet av högre bensinpriser, och "vad blir då nästa steg ifrån Riksbanken?".

Även om Danske Bank ser lägre inflation längre fram än vad Riksbanken gjorde i oktober så räknar även de med stigande inflation den närmaste tiden. Det drivs då främst av temporära faktorer, som bensinpriser och importeffekter av den svaga kronan, men frågan blir kanske då hur Riksbanken kommer att förhålla sig till en ny vår med, ur deras synvinkel, positiva inflationsbesked - kommer det att ge ledamöterna råg i ryggen för att börja antyda en något mindre mjuk policy framöver?

Det som bör hindra Riksbanken från att börja antyda en något mindre expansiv policy framöver är dock det faktum att de får svårt att hänvisa till framsteg med att få upp den underliggande inflationen, KPIF exklusive energi, vilket har varit Riksbankens käpphäst de senaste åren.

Trots en markant prognosrevidering i oktober kom inflationen mätt som KPIF exklusive energi in två tiondels procentenheter lägre än Riksbankens prognos i november. Jämfört med prognosen i september var novemberutfallet fem tiondelar lägre.

Och som Nordeas chefsanalytiker Andreas Wallström noterade - på 1,2 procent var den underliggande inflationen i november på samma nivå som den var i februari 2015 - då Riksbanken sänkte reporäntan under noll för första gången och inledde köpen av statsobligationer.

Michael Boström konstaterar att inflationen visserligen kan fluktuera upp och ner på grund av olika tillfälliga faktorer, men om man ska höja nivån på inflationen krävs högre inhemskt kostnadstryck och att man får upp den inhemskt genererade inflationen.

"Till dess att vi ser tecken på en uppväxling i lönekostnaderna, vilket vi så här långt inte har sett, så tycker vi att en väntevärdesriktig prognos är att vi kommer att ligga kvar på en inflationstakt som, i snitt i alla fall, ligger kvar på under 2 procent, och det av samma skäl som vi har legat under 2 procent under många år", säger han.

Michael Boström konstaterar att lönerna ökar ganska långsamt i flera länder, men den dämpade ökningstakten i Sverige har också att göra att lönebildningsprocessen sätter begränsningar. Måttliga utgångsbud från facket inför vårens avtalsrörelse dämpar eventuella förhoppningar om att (nominella) löneökningstakten ska öka tydligt från låga nivåer de senaste åren, och från arbetsgivarhåll ställs krav på att löneökningstakten måste ner.

"Vi har ju än så länge ganska lite information om de förhandlingar som pågår nu, men till och med facket verkar ju räkna med att avtalen sluts på ungefär samma nivå som för ett år sedan. Det är ingen lönebrasa att tala om", säger han.

Än så länge märks inte heller mycket till löneglidning, trots tendenser till ökad arbetskraftsbrist i ett antal sektorer, och enligt Michael Boström vill facket troligen inte heller se att den tar fart.

"Får man en stor löneglidning blir det svårare att hålla ihop lönebildningen, så facken vill ju gärna ha rimliga avtal men inte för mycket därutöver", säger han.

Men avtalsrörelsen är än så länge i sin linda och det är kanske ännu för tidigt att utesluta sannolikheten för att det allt stramare läget på arbetsmarknaden till slut ska pressa upp löneökningstakten åtminstone något.

Bild: prognostabell

Per-Anders Degerman +46 8 5191 7936

Nyhetsbyrån Direkt

Xiao Hu

SME Direkt