På Placera använder vi cookies för att ge dig bästa möjliga kundupplevelse. Genom att fortsätta accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies

TEKNIKFÖRETAGEN
FÖRLEGAD SYN ATT LÖNER DRIVER INFLATION (Direkt)

2020-02-25 11:53

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Det är förlegad syn att inflationen skulle drivas av löneökningar. I en allt mer globaliserad värld finns inte längre något klart samband mellan inhemsk arbetslöshet, löneökningar och inflation.

Det säger Teknikföretagens chefekonom Mats Kinnwall till Nyhetsbyrån Direkt.

"Det är en förlegad syn att löneökningarna skulle driva inflationen. Löneökningarna har på senare år bara varierat några tiondels procentenheter medan inflationen svajat hejvilt fram och tillbaka med energipriserna. I enkla statistiska test dyker inte heller löneökningar upp som en signifikant variabel när man försöker skatta inflationen de senaste tio åren. Den har i stället drivits av energipriser, kronan och i viss mån livsmedelspriserna", säger han.

Han säger att tankeramen att den inhemska arbetslösheten driver löneökningstakten som i sin tur driver inflationen är i stora drag är förlegad i dag på grund av globaliseringen.

"I modellernas värld är det så, men det förutsätter att man har en sluten ekonomi där företagen kan vältra över stigande arbetskraftskostnader genom att ta ut högre priser. Så fungerar det inte i verkligheten, skulle exempelvis lönerna för Elons anställda skjuta iväg kan de inte höja priserna på induktionshällar, då är de borta från marknaden direkt", säger Mats Kinnwall.

Han säger att en allt större del av näringslivet blivit direkt internationellt konkurrensutsatt, det är inte bara industrin utan även handeln och stora delar av tjänstesektorn.

"Det är klart att det finns en del branscher som inte är utsatta för internationell konkurrens, som frisörer och gym, och som därmed kan vältra över ökade kostnader i form av högre priser. Men de blir färre och färre. Detta är en konsekvens av att marknader blir mer och mer globala och det är väl också poängen med EU och en gemensam inre marknad, som rimligtvis måste betyda att nationella barriärer rivs. På så sätt är detta inget konstigt", säger han.

Vad är det då som driver inflationen om inte lönerna gör det?

"Kronan har en effekt liksom olika utbudschocker, som påverkar oljepriset, elpriset och livsmedelspriser. Det enda av detta som Riksbanken kan påverka är kronan. Globala utbudschocker där matpriserna skjuter i höjden för att det blivit torka kan vare sig Riksbanken skyllas för eller göra så mycket åt", säger Mats Kinnwall.

Slutsatsen av hans analys blir att Riksbanken, och andra centralbanker, har väldigt svårt att styra inflationen när den inte längre i grunden drivs av inhemsk efterfrågan.

"Slutsatsen blir att inflationsmålsregimin lite spelat ut sin roll eftersom det inte är faktorer som Riksbanken kan styra över som skapar inflation. Det är en helt annan värld än när man införde inflationsmålet för 25 år sedan. Den ökade globala konkurrensen har gjort att arbetsmarknaden blir mer och mer global. Då spelar det inte längre så stor roll för inflationen hur högt resursutnyttjandet är på hemmaplan", säger han.

Han säger att detta påverkar både Riksbankens försök på senare år att få upp inflationen, liksom möjligheten att dämpa en för hög inflation.

"Även om Riksbanken försöker strypa ekonomin och få stopp på prisökningar på hemmaplan kommer det inte att kunna motverka en importerad inflationschock. Vi såg exempel på detta med räntehöjningarna 2008, där en sencyklisk acceleration i oljepriset fick Riksbanken att strama åt samtidigt som ekonomin bromsade in. Vi får en procyklisk penningpolitik om det är utbudschocker som driver inflationen", säger Mats Kinnwall.

Även om Riksbanken har svårt att påverka inflationen med reporäntan kan penningpolitiken fortfarande påverka hur den svenska ekonomin utvecklas.

"Riksbanken kan fortfarande påverka de korta räntorna i ekonomin och det är ingen tvekan om de har effekt på realekonomin. Vi har till exempel sett hur Riksbankens räntesänkningar eldat på bostadsbyggandet. En annan möjlig målformulering för Riksbanken vore att stabilisera resursutnyttjandet över tid. Jag säger inte att det är enkelt, men jag tror Riksbanken har större möjligheter att påverka realekonomin och skuldsättningen på sikt än inflationen, paradoxalt nog", säger han.

Mats Kinnwall tycker för egen del inte att Riksbanken själva förstår de ändrade förutsättningarna för att bedriva en inflationsmålspolitik i dagens globaliserade värld.

"De lever kvar i en värld där de traditionella modellerna fortsatt fungerar. Argumentet de alltid för fram är att gamla samband fortfarande gäller, det bara tar lite längre tid. Men tiden gröper ur trovärdigheten i det argumentet när det aldrig sker", säger han.

Han menar dock att Riksbanken verkar ha börjat tänka om något på sistone, där löneprognoserna successivt skruvats ned.

"De talar om en ökad osäkerhet om löneutvecklingen och löneprognoserna blir också lägre och lägre, och plattare och plattare. Penningpolitiken bygger på att de gamla modellsambanden ska gälla, men de nya förhållandena kommer långsamt in i modellerna i takt med att data ändras, men det tar väldigt lång tid", säger Mats Kinnwall.

Bild: Löneökningar och inflation

image



Marknadsöversikt

Stockholmsbörsen, OMXS30

I dag
-
Senast
-
{point.key}

Världsindex

Index +/- % Senast
DAX - -
Hang Seng - -
Nikkei - -

Valutor

Valuta +/- % Senast
USD/SEK - -
EUR/SEK - -
GBP/SEK - -
EUR/USD - -

Räntor

Ränta +/- % Senast
3-mån stibor - -
5-års ränta - -
10-års ränta - -

Råvaror

Råvara +/- % Senast
- -
Guld - -
Silver - -
Koppar - -