(sändes första gången 20/4)

STOCKHOLM (Direkt) Riksbanken väntas lämna reporäntan oförändrad på -0,50 procent, för trettonde mötet i rad, vid policymötet den 25 april (räntebesked 26 april).

Däremot är det troligt att räntebanan nu sänks för att indikera en senare första räntehöjning, det blir i så fall första gången sedan april 2017 som räntebanan ändras i den riktningen.

Samtliga nio ekonomer som SME Direkt har tillfrågat räknar med att Riksbanken lämnar räntan oförändrad. Samtliga tror samtidigt att räntebanan justeras för att antyda en senare första räntehöjning.

Ekonomernas egna prognoser om en första räntehöjning ligger i ett intervall mellan oktober 2018 till första kvartalet 2019. Sju räknar med att den första höjningen kommer att ske i ett steg om 25 punkter, medan två spår 10 punkter.

Trots att Riksbanken sänkte inflationsprognoserna påtagligt i samband med föregående penningpolitiska möte, i februari, har de faktiska utfallen sedan dess blivit besvikelser, åtminstone när volatila energipriser räknas bort.

Efter februari-utfallet, där såväl KPIF- som KPIF exklusive energiinflationen kom in 0,2 procentenheter under Riksbankens prognosbana sade vice riksbankschefen Per Jansson att det var "ett rejält bakslag" som skulle "försämra utgångsläget nu när vi går framåt", och han påpekade särskilt att trenden med svagare tjänsteprisinflation fortsatte.

I mars vände visserligen KPIF-inflationen upp till 2,0 procent, i linje med Riksbankens prognos, samtidigt som tjänsteprisinflationen steg något, men prognosfelet för KPIF exklusive energi ökade till 0,3 procentenheter, 1,5 procent mot väntade 1,8 procent.

Givet att flertalet i direktionen signalerade att de var redo att justera räntebanan redan i februari antyder därmed de låga inflationsutfallen att det närmast är en "no-brainer" att den nya räntebanan kommer att signalera att en första räntehöjning fördröjs.

En förändring i Riksbankens kommunikation i samband med februari-mötet kunde också tolkas som en vink om ett möjligt steg i den riktningen nu i april; efter att länge ha kommunicerat att en första räntehöjning kan komma i "mitten av 2018" ändrades budskapet i februari till: "långsamma höjningar av reporäntan inleds under andra halvåret i år".

Riksbanken ändrade därmed sin kommunikation om en första räntehöjning i februari utan att ändra räntebanan, vilket väckte berättigade frågor. Men som Olle Holmgren, seniorekonom på SEB, har konstaterat öppnade Riksbanken kanske därmed också för att justera räntebanan nu i april, utan att egentligen behöva ändra kommunikationen.

Räntebanan har sedan länge antytt en första räntehöjning i september i år (med antagande om att det handlar om 25 punkter), vilket kan tyckas vara något sent i förhållande till den tidigare kommunikationen om en höjning i "mitten av 2018".

Direktionens förklaringar om att kommunikationen ändrades för att bättre spegla den faktiska räntebanan var därmed ganska rimliga, men kanske var det också ett genidrag just för att öppna för en senare justering av räntebanan utan att behöva säga så mycket om det.

Den mycket kraftiga försvagningen i kronans växelkurs sedan i februari lär betyda att Riksbanken måste hantera eventuella förändringar i räntebanan och i kommunikationen med stor försiktighet för att inte orsaka nya kraftiga slag.

Det börjar numera bli en tämligen välbekant rutin nu; Riksbankens prognoser i de penningpolitiska rapporterna pekar normalt mot att inflationen ska stiga mot målet och en förstärkning (men inte för snabb) i kronans växelkurs.

Därefter följer numera ofta en period med negativa inflationsöverraskningar i kombination med en "överraskande" försvagning i kronans växelkurs. Det följs i sin tur av en ny prognos, med justerade inflationsprognoser, som ändå pekar mot cirka 2 procent på sikt, och där kronan fortsatt väntas stärkas (men inte för snabbt), men nu från svagare nivåer.

Kronan har försvagats löpande sedan början av 2013, då en euro kostade under 8:30, men försvagningen sedan februarimötet har varit betydligt kraftigare än tidigare, och det har blivit allt mer relevant att fråga sig huruvida Riksbanken verkligen känner att den har kontroll på utvecklingen.

KIX-index har stigit från 113,32 den 14 februari till nivåer över 119,40, kronan har därmed försvagats cirka 5,4 procent mot den handelsvägda valutakorgen efter förra räntebeskedet.

Riksbanken räknade i februari med att KIX-index skulle sjunka från 113,2 första kvartalet till 112,0 under andra kvartalet. Därmed handlas kronan nu omkring 6,5 procent svagare än vad Riksbanken räknade med. Det kan mycket väl kännas som Riksbanken alltid har fel om kronans växelkurs, men frågan är om man inte nu har satt ett nytt prydligt "all-time-high" i prognosfel.

I prognosen i februari antog Riksbanken att KIX-index skulle sjunka drygt 6 enheter, till 105,77, från andra kvartalet till slutet av prognosperioden - första kvartalet 2021. En nedgång med 6 enheter i KIX-index från aktuell nivå skulle dock inte ens föra tillbaka indexet till den nivå som Riksbanken antog för andra kvartalet i år i den prognosen i februari.

Sven-Arne Svensson, chefekonom på Erik Penser Bank, konstaterar i ett kundbrev att om KIX-nivån ligger kvar på nuvarande nivå så borde det medföra en "påtaglig uppskrivning" av inflationsprognoserna.

"Allt annat lika borde i så fall KPI som KPIF vara drygt 1 procentenhet högre om ett år än i den senaste prognosen", skriver han.

Riksbankens nya prognoser skulle, med Sven-Arne Svenssons antagande, peka mot en KPIF-inflation i häradet 2,8 procent våren 2019, vilket i så fall snarare skulle tala för tidigarelagda räntehöjningar i stället för senarelagda.

Det är dock inte troligt att Riksbanken kommer att göra så stora uppjusteringar av inflationsprognoserna nu, men om inte den kraftiga kronförsvagningen sedan i februari leder till en åtminstone relativt tydlig prognosjustering framstår det kanske som att Riksbanken har haft fel om hur växelkursförändringar påverkar inflationsutsikterna. Eller påverkar förändringar i kronans växelkurs inflationen bara när det handlar om förstärkningar?

Vice riksbankschefen Martin Flodén sade den 13 april att direktionen vid det kommande räntemötet kommer att väga underliggande inflationen, som blivit lägre än väntat, mot en krona som är svagare an Riksbanken räknat med.

"Den underliggande inflationen har kommit in lite lägre än väntat och växelkursen har blivit betydligt svagare. Det pekar åt olika håll. Vi får väga ihop det kommande veckor och göra en sammanvägd bedömning av hur det påverkar inflationen framöver", sade han.

Det kan dock vara en svår nöt för direktionen att knäcka; om Riksbanken justerar upp inflationsprognoserna i spåren på den svaga kronan, och därmed kommer med ett förhållandevis hökaktigt budskap på torsdag, är sannolikheten stor för att de investerare (mestadels utländska enligt SEB) som har sålt kronor inför en väntad sänkning av räntebanan snabbt vänder sina positioner, och därmed handlar upp kronan i en snabbare takt än vad Riksbanken skulle önska.

Men om Riksbanken i stället tonar ned kronförsvagningen och levererar låga inflationsprognoser, för att låta räntebanan indikera att en första räntehöjning kommer senare, lär säkerligen själva grunden för Riksbankens starka fokus på kronans växelkurs de senaste åren börja ifrågasättas allt mer högljutt.

Kan Riksbanken då verkligen, med trovärdighet, fortsätta att hävda att en (för snabb) kronförstärkning sänker inflationen om man inte höjer inflationsprognosen efter att kronan har försvagats rejält?

Kanske kan Riksbanken försöka lösa knuten genom att anta en betydligt snabbare kronförstärkning nu än i februari, så att priseffekterna av de senaste månadernas försvagning kan begränsas. Men hur ska man då förhålla sig till budskapet om att "kronan inte får stärkas för snabbt"?

Ekonomerna på Morgan Stanley konstaterar att såväl hårda som mjuka data i Sverige tyder på att tillväxten har toppat ur för den här gången, och det motiverar att Riksbanken senarelägger sin första räntehöjning till fjärde kvartalet. Men samtidigt talar den "mycket svagare" kronan och ett högre oljepris för Riksbanken också måste revidera upp inflationsprognoserna.

"Men den lägre startpunkten för kärninflationen kan betyda att inflationsprognosen på medellång sikt bara behöver justeras upp marginellt", skriver Morgan Stanley-ekonomerna.

Capital Economics noterar för sin del att den betydligt svagare kronan jämfört med Riksbankens prognos i februari kan betyda att importerad inflation lyfter totalinflationen med 0,2 procentenheter i slutet av 2018, i stället för att dämpa med -0,2 procentenheter som Riksbanken antog i februari.

Enligt Capital Economic har den svaga kronan också lett till att de monetära förhållandena i Sverige har blivit lättare och är nu lättare än de var under finanskrisen. Detta samtidigt som de monetära förhållandena i euroområdet sakta har stramats åt.

"Vi är tveksamma till att beslutsfattarna kommer att vara bekväma med så lätta monetära förhållanden under en utdragen period", skriver Capital Economics i ett kundbrev

De tror ändå att Riksbanken nu kommer att signalera att en första räntehöjning kommer först i december.

Nordea misstänker att kronförsvagningen nu börjar närma sig en smärtpunkt för vad Riksbanken anser vara en rimlig växelkurs, både vad gäller nivå och volatilitet, men tror inte att kronförsvagningen kommer att mötas av några motåtgärder.

"Däremot kan retoriken ändras. Fram till nyligen har Riksbanken varnat för att kronan inte får stärkas för snabbt. Nu torde även signaler komma att en alltför svag och volatil växelkurs inte heller är önskvärd", skriver Nordeas chefsanalytiker Torbjörn Isaksson i ett kundbrev.

Han tror att sådana budskap från Riksbanken skulle kunna ge kronan "lite stöd i en miljö där inte mycket i övrigt talar i kronans favör".

Swedbank skriver att den låga underliggande inflationen ska vägas mot den "kraftigt svagare kronan" och stigande el- och energipriser, men även om "osäkerheten och därmed tänkbara utfall är stor" landar bankens prognos på att Riksbanken "försiktigt skjuter på banan" och signalerar en första räntehöjning under kvartal fyra.

"Det finns dock tunga argument både för att ligga still med banan men också att skjuta på banan till in i 2019", skriver Swedbanks Knut Hallberg och Jörgen Kennemar i ett kundbrev.

Danske Bank, som lutar åt att Riksbanken nu kommer att signalera en första räntehöjning första kvartalet 2019, noterar att den "rejält" svagare kronan skulle kunna tala emot deras uppfattning, men de är "inte övertygade" om att det argumentet är tillräckligt starkt.

Chefsanalytikern Michael Boström konstaterar att Riksbanken har att väga för- och nackdelar med mjuka respektive mer hökaktiga signaler; mjuka signaler ökar sannolikheten för högre importpriser medan hökaktiga signaler kan betyda att EUR/SEK vänder ner "distinkt".

"Vår gissning är att en högre inflation på sikt är ett mera angenämt scenario än risken för att inflationen fortsätter bita sig fast på en för låg nivå", skriver han.

Bild: analytikernas prognoser

Per-Anders Degerman +46 8 5191 7936

Nyhetsbyrån Direkt

André Hagberg

SME Direkt