STOCKHOLM (Direkt) Avtalen på arbetsmarknaden ska följa den kostnadsnorm som industrin satt upp i industriavtalet - 6,5 procent på tre år. Vill arbetsgivare lokalt höja lönerna mer än så, exempelvis på grund av svårigheter att rekrytera, får de göra det men högre centrala avtal än industrin kan inte accepteras.

Det säger Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppsson i en intervju med Nyhetsbyrån Direkt.

"Annars riskerar vi att den ena efter den andra skulle anse sig ha bra motiv för att just deras bransch eller yrke ska ha lite mer och sedan skulle vi riskera att den spiralen är tillbaka igen", säger han.

Han pekar på att de 20 åren med industriavtalet gett svenska löntagare en mycket god reallöneökning på 60 procent i motsats till föregående 20-årsperiod, då höga löneökningar åts upp av en lika hög inflation.

Industriavtalet har mött en hel del kritik under sin 20-åriga historia. I år har Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi och ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet, kritiserat industrinormen för att vara för stel. Han ser en risk för att industrins avtal är för låga för hemmamarknadssektorer med arbetskraftsbrist, som bygg, privat tjänstesektor och offentlig sektor.

Tillåts inte lönerna öka mer där än i industrin kan bristen bli permanent i dessa sektorer, vilket inte vore samhällsekonomiskt bra med en åldrande befolkning som behöver mer tjänster och de behov som finns av investeringar i bostäder och infrastruktur.

Peter Jeppsson vänder sig emot detta resonemang.

"Sverige är extremt exportberoende land, halva vår BNP genereras av exporten. Det betyder att exportindustrin är den bästa mätaren på vad vi har råd att kosta på oss. Det finns inte heller någon hemmamarknad som är skyddad från internationell konkurrens", säger han.

Han påpekar samtidigt att det är fullt förenligt med industrinormeringen att enskilda arbetsgivare väljer att betala högre löneökningar, om de ser ett behov av det för att rekrytera personal.

"Det kan säkert vara svårt på sina håll att få tag på lärare eller undersköterskor, men då får man hantera det lokalt. Att enskilda arbetsgivare betalar mer är inte att spräcka industrinormen. Märket gäller de förbundsvisa förhandlingarna", säger Peter Jeppsson.

Han tillägger dessutom att det inom ramen för industrins kostnadsnorm finns alla möjligheter att göra branschvisa anpassningar där exempelvis högre löneökningar kan bytas mot något av samma värde för arbetsgivarna.

Vad gäller sådan byteshandel vänder Peter Jeppsson sig skarpt emot den tolkning som LO-förbunden gjort av årets löneavtal, att det finns en extra låglönesatsning på avtalsområden med löner under 24.000 kronor i månaden.

Han säger att det står parterna fritt att komma överens om högre löneökningar än 6,5 procent, men att det i så fall ska kompenseras av motsvarande kostnadsbesparingar för arbetsgivarna.

"Det ska landa på 6,5 procent på sista raden. Inom handeln, hotell och restaurang och ett antal andra områden har löneökningarna blivit lite högre, men man har kommit överens om andra förändringar som gjort att kalkylen gått ihop", säger han.

LO:s tolkning är i stället att det inte krävs någon sådan motprestation, utan att vissa avtalsområden ska få 6,5 procent plus en låglönesatsning.

Vad gäller den totala nivån på årets avtal säger Peter Jeppsson att det är "en rätt väl avvägd nivå" med tanke på förutsättningarna och att det är positivt att avtalen kunde bli så pass långa, vilket ger arbetsro för att för att under kommande tre år förhandla kring andra frågor, som omställning.

Johan Bahlenberg +46 8 5191 7935

Nyhetsbyrån Direkt