STOCKHOLM (Direkt) Den ökade vikten för "icke-banker" för finansiell förmedling har, om något, stärkt den penningpolitiska transmissionen de senaste 15 åren.

Det fastslår en grupp ekonomer, under ledning av Luis Brandão-Marques, i ett delkapitel ur IMF:s kommande globala finansiella stabilitetsrapport (GFSR).

"Kraften i penningpolitiken verkar ha stärkts i olika länder och verkar vara, i genomsnitt, starkare i länder med en större andel icke-banker i finanssektorerna", skriver ekonomerna.

("Icke-banker" (nonbanks) är finansiella institutioner som saknar fulla banklicenser, eller som inte övervakas av nationella eller internationella finansmyndigheter.)

IMF-ekonomerna konstaterar att liksom vanliga banker minskar icke-banker sina balansräkningar när penningpolitiken stramas åt, och i allmänhet minskar icke-bankerna dem mer än vad bankerna gör.

Detta beteende förklaras delvis av effekterna av penningpolitiken på risktagandet, räntor och riskpremier förändras vilket påverkar lånekostnaderna och den reala aktiviteten. Därför påverkar sammansättningen av icke-bank-delen den finansiella sektorn.

Enligt ekonomerna innebär den växande rollen för icke-banker att genomförandet av penningpolitiken måste fortsätta att anpassas till förändringar i transmissionsmekanismerna. Doseringen och timingen av penningpolitiska åtgärder måste löpande justeras efter hur dess effekter och snabbheten i effekterna förändras.

Ett exempel är att när den relativa vikten för risktagandekanalen växer så kan effekterna av penningpolitiska förändringar bli snabbare och mer markerade. Även förändringar i regelramverken påverkar troligen styrkan i den penningpolitiska transmissionen. Detta på grund av vissa skillnader mellan bankers och icke-bankers respons på monetära chocker speglar skillnader i deras regelverk.

Ekonomerna konstaterar vidare att effekterna av penningpolitiken på finansiell stabilitet blir allt viktigare. Exempelvis kan penningpolitiska åtgärder få större konsekvenser för den finansiella "sundheten" i banker och icke-banker eftersom risktagandekanalen verkar bli en allt viktigare mekanism för att driva de finansiella intermediärernas respons.

"Det antyder ett behov av större vaksamhet hos tillsynsmyndigheter", skriver ekonomerna.

De framhåller vidare att penningpolitiken måste bättre beakta storlek och komposition på balansräkningar hos viktiga finansiella intermediärer för att bättre beräkna förändringar i finansinstitutens riskaptit.

"Givet tillväxten för icke-bank-delen av den finansiella sektorn är information från balansräkningar i icke-banker potentiellt lika användbart som traditionella mått på monetära aggregat", skriver ekonomerna.

Exempelvis kan belåning och förändring i belåning hos brooker-dealers och totala tillgångar i obligationsfonder ge information till penningpolitiken.

Makroredaktionen +46 8 5191 7931, http://twitter.com/makroredaktion

Nyhetsbyrån Direkt