Förändring är jobbigt för de flesta, utom möjligtvis synnerligen agila konsulter. Vi har nu under ett antal år vant oss vid obefintliga räntor och en börs som stiger år efter år. Det invaggar oss, och jag inkluderar mig själv i detta ”oss”, i en varm och skön känsla av att allt är möjligt. Inte ens en global pandemi kunde rubba börsen mer än temporärt. Men ett krig i Europa knuffade världsekonomin över kanten.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 40 den 3 oktober

Läs mer om Börsveckan.

Vi lever nu med en livsmedelskris, energikris och inte minst humörkris. Bomarknaden har parkerat, hushållen måste för första gången på länge snåla med utgifter och företagen brottas nu inte bara med logistikproblem och dyra inköp, vi ser även tecken på vikande efterfrågan. Efter ett drygt decennium av glada dagar känns det givetvis oerhört motigt. 

Hur gör vi då? Ja, vi lämnar en situation vi är bekanta med och går in i okänt territorium. Det ger en i grunden väldigt defensiv känsla, och kanske rentav en viss handlingsförlamning. I det läget är det naturligt att söka bekräftande information, men den information vi får nu är övervägande negativ vilket spär på känslan av elände.

Humörkrisen är ett derivat av de mer materiellt betingade kriserna, men den kan likväl få ett reellt genomslag då den påverkar vårt beteende. Jag kanske är överdrivet optimistisk, men jag tror faktiskt att den jobbigaste tiden är just nu. I övergången från en ekonomisk miljö till en annan. Omställning är svår, men ge det lite tid så kommer vi nog vänja oss vid att bolånen kostar mer, energibesparingar kommer att sitta i ryggmärgen och vi finner vägar runt problemen. 

Så hur hanterar vi förändring? Psykologen Elisabeth Kubler-Ross menar att det finns sex faser i vår hantering av förändring. Chock, förnekelse, ilska, depression, acceptans och integration. Kanske var våren chockperioden för oss, med kriget. Förnekelsen bestod en tid och nu är vi en sorts ilska/depression. Debatten om dieselpriserna är ett bra exempel på ilska.

Men vad vi än tycker ser världen annorlunda ut och ju snabbare vi accepterar det, desto snabbare kan vi arbeta konstruktivt. Enligt Kubler-Ross karaktäriseras de första faserna av brist på information, rädsla och frustration. De senare faserna å andra sidan handlar om att se nya möjligheter, lättnad över att ha klarat sig och otålighet att kunna gå vidare. Så konstruktiva beteenden nu är till exempel att styra om konsumtion, sänka värmen i huset osv. Och i börssammanhang måste vi acceptera multipelkontraktion generellt och kanske också en tydligare omsvängning mot mer defensiva kvaliteter såsom stark balansräkning, långa kontrakt med mera. Poängen är att när vi väl är inne i den nya fasen så kommer det att kännas mer normalt, och vi har hittat metoder att stå pall. 

Jag har varit med om tre börskrascher/kriser. Den första, tack och lov som student, var fastighetskraschen i början på 90-talet. Då stod hög belåning i centrum när fastigheter som var hårt belånade plötsligt vek nedåt. Det var en jobbig tid, inte minst för att den krisen slog så brett. Detta i bjärt kontrast med nästa kris som var it-kraschen år 2000. Det var i stor utsträckning ett stockholmsfenomen som hade stort genomslag på börsen, men ett i sammanhanget mindre genomslag i den ”reala” ekonomin. Den senaste kraschen, 2008, var väl lite mitt emellan dessa kriser med ett bredare genomslag för hushåll och företag. 

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 40 den 3 oktober

Läs mer om Börsveckan.

Men vi har tagit oss igenom dessa kriser. Efter fastighetskraschen reformerades banksystemet i stor utsträckning vilket gjort sektorn mer motståndskraftig. It-kraschen föranledde inga direkta reformer, men det gav i alla fall oss investerare en nyktrare syn på vilka värderingsmultiplar som är realistiska och inte. Finanskrisen är något av en ”outlier” då de reformer som genomfördes efter den främst handlade om stödåtgärder, vars bittra frukter vi nu skördar med en uppblåst ekonomi. Men kontentan är att vi tagit oss igenom alla dessa kriser genom att förändra beteende, investeringar och en liten dos jävlar anamma. 

Samma sak denna gång. Det gör ont nu, men fokuserar vi på acceptans och att se möjligheter så kommer det gå bra även denna gång.