EQT:s informationsgivning kring sitt brutna lock-up-avtal, VD-bytet i Vitrolife och vinstvarningar från Electrolux, Thule och Mips. Det är bara några veckoaktuella exempel på när MAR, EU:s förordning om marknadsmissbruk, har varit i spel.
MAR-reglerna styr hur och när börsbolagen måste informera marknaden, men de brukar också ge upphov till många missuppfattningar både bland börsbolagen och hos aktörer på aktiemarknaden och i media.
Här är en sammanfattning av vad som egentligen gäller för de börsnoterade bolagens informationsgivning, i tre steg.
Steg ett
Steg ett är att ta ställning till om en händelse – exempelvis en stororder, ett chefsbyte, en pågående förvärvsförhandling, en usel försäljningsutveckling eller en fabriksbrand – är att betrakta som insiderinformation enligt MAR-reglernas definition. Den formella definitionen av insiderinformation lyder:
”Information av specifik natur som inte har offentliggjorts, som direkt eller indirekt rör en eller flera emittenter eller ett eller flera finansiella instrument och som – om den offentliggjordes – sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på dessa finansiella instrument”.
Inte särskilt precist med andra ord. Och även om det finns en guidning kring att definitionen bör tolkas som att det är information som ”en förnuftig investerare sannolikt skulle utnyttja som en del av grunden för ett investeringsbeslut” så är utrymmet för olika tolkningar av liknande situationer stor.
Vad ett bolag bedömer vara en order som är tillräckligt viktig för att utgöra insiderinformation kan ett annat bolag tycka är för liten för att ha väsentlig inverkan. Vad ett bolag anser vara en efterfrågeutveckling som avviker kraftigt och därför kvalificerar sig som insiderinformation kan ett annat bolag tycka ligger inom ramen för normala svängningar och inom ramen för vad bolaget kommunicerat tidigare.
Värt att veta är också att det under processen fram till en faktisk händelse i vissa fall kan uppstå insiderinformation om informationen blir tillräckligt specifik. Ett konkret exempel är när en VD informerar internt om att hon eller han har planer på att avgå, ett annat när en tidig förvärvsdiskussion övergår till mer precisa planer på att lägga ett uppköpsbud.
Steg två
Om man som börsbolag har konstaterat att jodå, det är insiderinformation vi har att göra med här. Då är nästa steg att besluta när och hur den ska delges omvärlden.
Hur är ganska enkelt att bestämma. Eftersom den ska komma alla till del samtidigt är det ett pressmeddelande som gäller och absolut inte en intervju med en enskild medieaktör, oavsett hur stor spridning denna har.
När det ske är däremot något som kan bli ett vägval. Huvudregeln är att det ska ske ”så snart som möjligt”. Exakt vad det innebär i antal timmar eller minuter framgår inte av reglerna, men att marknaden är stängd eller att det är helg anses inte vara skäl nog för att avvakta.
Bolag som skickar ut MAR-pressmeddelanden på sena kvällar och helger är med andra ord sällan ute efter att flyga under radarn eller ducka kritik, utan snarare bör det ses som ett tecken på att de har förstått MAR-reglerna.
Att det rör sig om insiderinformation är för övrigt lätt att se för alla utomstående eftersom bolagen måste upplysa om detta genom att ha med en informationstext, en MAR-etikett, på pressmeddelandet. Där ska det även framgå vilken tid det skickades ut.
Urklipp från Mips pressmeddelande 12 september
I vissa fall finns dock en möjlighet att avvika från huvudregeln att informera så snart som möjligt, vilket tar oss till steg tre.
Steg tre
I undantagsfall kan ett börsbolag ha rätt att skjuta upp offentliggörandet av insiderinformation, men då krävs att tre separata villkor alla är uppfyllda. De tre villkoren är:
-Ett omedelbart offentliggörande skulle sannolikt kunna skada bolagets legitima intressen.
-Det inte är sannolikt att ett uppskjutet offentliggörande vilseleder allmänheten.
-Bolaget kan säkerställa att informationen förblir konfidentiell.
Uppfylls inte alla tre villkoren, eller om omständigheterna förändras så att något av dem inte längre uppfylls, så är det obönhörligen huvudregeln som gäller igen. Då ska informationen ut så snart som möjligt.
Exempel på händelser som normalt sett uppfyller kraven för att kunna skjuta upp ett offentliggörande är sammanställandet av en kvartalsrapport eller pågående förhandlingar om ett större förvärv. Skulle det börja läcka ut specifika och korrekta uppgifter i media kring förvärvsdiskussionerna så är det ett typexempel på när kriteriet att hålla informationen konfidentiell inte längre är uppfyllt.
Då måste bolaget agera genom att informera så snart som möjligt. I ett pressmeddelande, och inte genom att bekräfta insiderinformationen i en medieintervju.
För att börsbolag som har valt att skjuta upp ett offentliggörande inte ska kunna slira i efterhand med vilken insiderinformation som har funnits, när den uppstod och vilka personer som hade tillgång till den måste även en intern insiderförteckning (loggbok) upprättas. Finansinspektionen ska sedan informeras när insiderinformationen väl har publicerats för att de ska kunna gå tillbaka och syna händelsekedjan vid behov.
Slutsats
Även om MAR har inneburit en uppstramning av regelverket kring börsbolagens informationsgivning sedan förordningen infördes 2016 så fortsätter missförstånden att vara många och den vaga vägledningen från regelmakarna öppnar för ganska breda tolkningar kring definitionen av insiderinformation.
Inför en ny rapportperiod kan man få se det ena bolaget varna för att vinsten blir några procent lägre än deras egen bedömning av marknadsförväntningarna, medan ett annat bolag håller tyst och sedan redovisar en vinst som är 30-40 procent lägre eller högre än konsensusprognoserna. Fallen där ett bolag säger lite väl mycket om försäljningstrenden i en intervju eller på en investerarträff, för att sedan rädda situationen med ett MAR-pressmeddelande är också ganska frekventa.
Bedömningarnas grund är helt enkelt långt ifrån kristallklara alla gånger, men det blir åtminstone lättare att förstå och tolka börsbolagens agerande när man vet vilka regler det är som de har att förhålla sig till.
Och bristerna till trots – poängen med MAR-reglerna är ju att alla ska ha samma tillgång till korrekt information för att kunna fatta investeringsbeslut. Det är ett gott syfte som gynnar och skyddar inte minst privatsparare på börsen.
(Vill man dyka ned i ett konkret fall av svårighet att tidsbestämma när insiderinformation uppstod så rekommenderas Nasdaqs disciplinnämnds beslut att ge SEB ett vite för att inte ha följt MAR-reglerna i samband med tidigare VD:n Annika Falkengrens uppsägning: Disciplinnämndens beslut.)
