Det har varit en spännande finanssommar och det som sticker ut särskilt är förstås den remarkabla vändning som skett på de flesta av världens börser. Sedan 1 juli är den svenska börsen upp med nära 12 procent och ligger därmed i hasorna på den amerikanska börsen (S&P500) som stigit med 13,7 procent.

Den amerikanska börsens revansch startade dessutom redan i mitten av juni medan uppgångarna i Sverige och stora delar av övriga Europa dröjde till inledningen av juli. Så det råder ingen större tvekan om att det är den amerikanska börsens uppgång som i högsta grad bidragit till en global börsrevansch. Även om det samtidigt kan konstateras att tillväxtekonomierna (Emerging Markets) halkat en bit efter i återhämtningen.

Tittar vi på den svenska börsen mer i detalj kan det konstateras att det mesta på börsen rört sig uppåt. Att det som vi kallar Allmännyttiga tjänster (Utilities) har rusat upp med över 100 procent förklaras av att bolaget Orrön sålt av sina oljetillgångar och numera mer ska betraktas som ett vindkraftsföretag. Det fick aktien att tokrusa och eftersom indexet Allmännyttiga tjänster endast innehåller två företag så blir effekten på indexet förstås dramatisk.

Fastighetssektorn, som tog rejält med stryk under inledningen av året, har också gott mycket starkt och av en stigande konjunkturoro syns det egentligen ingenting bland industriföretagen. Det senare beror i huvudsak på fortsatt hyggliga rapporter medan revanschen för fastighetssektorn i första hand kan hänföras till minskad ränteoro. Sektorerna som gått lite svagare är bland annat hälsovård och telekom. Två sektorer som brukar vara det lite tryggare alternativen under kärvare börstider.

Minskad ränteoro framhålls av många bedömare som ett av de huvudsakliga skälen till att vi fått se den globala riskaptiten skiftat upp rejält under sommaren. Ett annat är en rapportskörd utan några större negativa överraskningar.

Men räntemarknaden har varit ändå lite splittrad under sommaren. Till det positiva hör att de långa amerikanska marknadsräntorna fortsatt att sjunka. Den viktiga amerikanska tioårsräntan, som i mitten av juni var uppe och dansade kring 3,5 procent, har nu sjunkit till strax under 2,8 procent. Dessutom har kreditspredarna mellan företags- och statsobligationer kommit ner.

På korträntesidan ser det lite annorlunda ut. Här har räntorna mestadels rört sig uppåt, trots stigande förhoppningar om att den globala inflationstoppen numera är passerad. Exklusive energi- och bränslepriser fortsätter däremot (kärn)inflationen uppåt, vilket innebär högt tryck på centralbankerna att strama åt ytterligare. På räntemarknaden (Fed fund futures) prisar man fortsatt in en amerikansk styrränta på lite knappt 3,5 procent i december samtidigt som förväntningarna på snabba räntesänkningar under 2023 skruvats ner.

I Sverige har däremot förväntningarna på Riksbankens räntehöjningar skruvats ner och vi på Placera tror att det dels kan bero på att Riksbanken bara har två ordinarie penningpolitiska möten kvar under det här året, dels på att konjunkturoron kring Europa fortsätter att växa.

Och lite schizofrent tycker vi på Placera ändå att räntemarknaden beter sig. Fortsatt höga korträntor och sjunkande långräntor kan tolkas på olika sätta. Antingen tror marknaden på att konjunkturen ska vika ner ordentligt under den närmaste tiden eller så tror man att Federal Reserve ska lyckas med en närmast formidabel mjuklandning av amerikansk inflation och ekonomi. Börsutvecklingen talar för det senare men vi på Placera tycker att juryn fortfarande är ute i den frågan.

Ett starkt bidragande skäl till att konjunkturoron kring Europa växer till sig är förstås stigande energi- och gaspriser. Ska vi dessutom tro på prissättningen på marknaden så ska el- och gaspriser upp ytterligare ett snäpp inför vintern. Då har priset ändå redan åttadubblats jämfört med hur det såg ut för ett år sedan.

I övrigt kan ändå marknaden glädjas åt att de flesta råvarupriser sjunkit under sommaren. Undantagen är Palladium och i viss mån priset på jordbruksprodukter. När det gäller jordbrukspriser kom det stora prisfallet redan under försommaren och nu tycks det mer handla om en stabilisering på nivåer strax över vad som gällde innan Rysslands invasion av Ukraina. Oljepriset har dessutom fortsatt ner och sammantaget väcker det förstås ytterligare hopp om att den globala inflationstoppen är passerad.

På valutamarknaden har det sammantaget varit ganska små rörelser under sommaren. I alla fall ur ett svenskt perspektiv. Det som kanske förvånar en aning är att inte kronan stärkts ännu mer när riskaptiten på finansmarknaden återvänt. Vi skyller det på Riksbanken och, trots allt, en ökad oro för hur en exportberoende ekonomi som den svenska ska klara en global konjunktursvacka.