Som man kunde befara så kom de svenska inflationssiffrorna för maj in på högre nivåer än väntat. Den breda KPI-inflationen steg i en årstakt på 7,3 procent och KPF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av och som är Riksbankens inflationsmål, landade på 7,2 procent. Den högsta inflationstakten sedan december 1991 och väl över Riksbankens prognos på 6,3 procent.

Analytikerna var något bättre prognosmakare och hade en genomsnittlig KPIF-prognos på 7,0 procent. Men där tror vi på Placera att förväntningarna ändå hade skruvats upp under de senaste dagarna efter högre än väntade inflationsutfall i bland annat Norge, Danmark och USA. För att vara lite snäll mot Riksbanken ska väl också sägas att även Riksbankens analytiker hade legat närmare det faktiska utfallet om deras prognos hade lite färskare datum. För i stort sett alla bedömare har gått rejält snett i sina inflationsbedömningar om vi backar prognosbandet några månader.

KPIF exklusive energi steg i en årstakt av 5,4 procent och det behöver väl knappast tilläggas att även det utfallet låg över Riksbankens prognos. Dessutom är det ett tecken på hur bredbaserad den nuvarande inflationsuppgången är. Bland det som sticker ut den här gången är livsmedelspriser som stiger i en årstakt på 8,8 procent och inventarier och hushållsvaror samt transporter som är upp med 10,3 respektive 10,7 procent. Priserna på logi stiger i sin tur med hela 27,8 procent vilket inte bådar så gott nu när folk ska njuta av semestern.

Mest stiger dock priserna på de redan välkända bovarna i inflationsdramat. Elpriserna är upp med 33,6 procent och drivmedelspriserna med 41,8 procent.

Men det som ändå mest sticker ut, enligt oss på Placera, är att priserna på i stort sett alla varu- och tjänstegrupper numera stiger i en takt över, och i många fall mycket över, Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent. Vi tror heller inte att vi ännu sett toppen på den här inflationsuppgången, även om vi tror att kraften i uppgången kommer att avta framöver för att sedan stanna på en hög platå under en tid. Hur lång tid beror på en mängd faktorer där Riksbankens eventuella räntehöjningar spelar en mindre avgörande roll. Det är ju trots allt utbudsfaktorer som står utanför Riksbankens kontroll som står för det mesta av inflationstrycket.

Ändå kommer förstås Riksbanken att se sig tvingade att höja räntan på kommande penningpolitiska möten. Inte minst för att visa att man tar inflationsmålet på allvar och skickar en lämplig signal till arbetsmarknadens parter inför de kommande löneförhandlingarna. En löneförhandling som ser ut att bli betydligt svårare än tidigare. Det börjar redan synas en del sprickor i arbetstagarkollektivet där en del grupper mer tydligt börjar tala om att kompensera sig för den höga inflationen. Det är mest på central nivå som det ännu finns en bred enighet att hålla fast vid inflationsmålet som ankare för lönebildningen.

Vi på Placera justerar därmed upp vår bedömning och räknar med att Riksbanken höjer räntan med 0,50 procentenheter den 30 juni och även flaggar tydligt för fler räntehöjningar under resterande del av året.    

Viktigare för inflationsutveckling och börshumör är ändå det räntebesked som den amerikanska centralbankens levererar under onsdagskvällen. Ingen har väl missat de senaste dagarnas räntepanik som triggades av fredagens överraskande höga, amerikanska inflationsutfall. Den amerikanska tioårsräntan ligger ni runt 3,3 procent och på marknaden prisar man numera till fullo in en räntehöjning med 0,75 procentenheter och en amerikansk styrränta på 3,3 procent i slutet av det här året. Börshoppet står väl främst till att Fed-chefen Jerome Powell inte till fullo bekräftar ett riktigt så dystert räntescenario.