De är inte direkt omtyckta för sitt utseende och få vill ha dem som granne, men som investeringsobjekt har mobilmasterna blivit ordentligt omhuldade i takt med att deras betydelse för vårt uppkopplade samhälle ökat. Mobilmaster tillsammans med fiberkabel och datacenter är alla delar av den digitala infrastrukturen och det som ibland kallas för den fjärde förnödenheten (the fourth utility) – utöver vatten, gas och elektricitet.

Ett aktuellt exempel är Telia som i somras aviserade en delförsäljning av sina master i Finland och Norge till Alecta och Brookfield. Telia säljer 49 procent och värdet på hela den sålda verksamheten ligger kring 15 miljarder kronor, vilket ger en rejält tilltagen värdering på 27 gånger ebitda-resultatet.

Affären är planerad att stängas innan årsskiftet så slutligt besked kan komma vilken dag som helst.

Telia är inte först på bollen utan det är en tydlig trend att mobil- och dataoperatörer säljer sin mastinfrastruktur för att få loss kapital. Exempelvis sålde Deutsche Telekom tidigare i år delar av sitt mastnät i Nederländerna och Vodafone börsnoterade i våras sina master i bolaget Vantage Towers.

Ett skäl till att operatörerna gör sig av med masterna är att stora investeringar i utbyggnaden av 5G-nätet är ett måste för att hänga med i konkurrensen. Ett annat skäl är att när mobilmasterna ligger inbakade i operatörernas egna resultat- och balansräkningar har investerarna svårt att ge dem den uppskattning som de kan få på egna ben.

Som egna bolag är de närmast att lika med fastighetsbolag där mobiloperatörerna är hyresgäster. Och i kapplöpningen för att rulla ut 5G-näten behövs mycket ny utrustning som ska monteras på masterna, vilket föranleder omförhandlingar och möjligheter att höja hyrorna för mastägarna. Motståndet mot att bygga nya master av utseendeskäl eller tillståndsskäl gör samtidigt att utbudet blir en trång sektor.

En framgångsfaktor för de oberoende mastägarna är att de, precis som en ägare av en kontorsfastighet, kan hyra ut olika våningar av tornet till olika hyresgäster. Det ger stordriftsfördelar som båda parter kan dra nytta av och det minskar behovet av antalet master i samhället.

Det är egenskaper som har gjort onoterade mastbolag till en attraktiv investering hos många långsiktiga fonder inriktade på infrastruktur. Men det finns också ett antal noterade bolag om man som privatperson vill bli mastägare.

Tre av de största bolagen är American Tower, Crown Castle och SBA Communications som alla är noterade i USA.

Bostonbolaget American Tower är från början ett dotterbolag till American Radio Systems och knoppades av för drygt 20 år sedan, varpå en rad uppköp har breddat portföljen från master i USA till flera marknader i Sydamerika, Europa och Asien. Idag är bolaget den största fristående ägaren av kommunikationsmaster i världen och har omkring 219 000 enheter, varav 43 000 i USA och Kanada.

Crown Castle som är baserat i Houston har drygt 40 000 master i USA och är nästan jämnstora med American Tower i den grenen, men har begränsad närvaro utanför Nordamerika. Utöver tornen äger Crown Castle också ett omfattande fibernätverk i USA.

Floridabaserade SBA Communications fokuserar på att hyra ut mastkapacitet i utvalda delar av USA och Sydamerika och har totalt 34 000 master, varav hälften i USA. Tillväxten har även här skett genom förvärv av mindre mastbolag kombinerat med egen utbyggnad.

Alla tre bolagen har haft ett bra börsår med uppgångar kring 25 procent, utöver utdelningar, och även på tre års sikt har aktierna varit bra placeringar – med SBA Communications som klart starkast med en dubbling. Analytikerna som följer bolagen räknar med att tillväxten fortsätter uppåt, liksom marginalerna, och överlag dominerar köprekommendationerna. Kurspotentialen är samtidigt inte översvallande och alla tre aktierna ligger mindre än 10 procent från snittriktkursen just nu.

För smakar det så kostar det. Värderingarna är nu ungefär i linje med vad Telia fick för sina master räknat på nästa års ebitda (rörelseresultat före avskrivningar).

I Europa är det spanska Cellnex som har tagit på sig den största förvärvshatten och byggt upp en massiv position med omkring 70 000 master och planer på att öka till närmare 130 000 master fram till år 2030. I stallet finns bland annat Tre Skandinaviens master som såldes förra hösten i en affär signerad delägaren Investor, via Patricia Industries.  

Cellnex har släpat efter de amerikanska branschkollegorna i år på börsen med en uppgång på 18 procent men på tre års sikt är aktien upp över 190 procent. Aggressiva tillväxtplaner och en klart lägre vinstmultipel än amerikanerna, ev/ebtida för 2022 ligger på 11 enligt S&P Global, gör att aktien ser intressant ut och analytikerna som följer bolaget ser utrymme för 24 procents potential i snitt. Som privatperson är dock aktien inte lika lättåtkomlig då den är noterad i Spanien.

Då är Vantage Towers som handlas på Frankfurtbörsen mer lättillgänglig. Med 82 000 master i tio länder är det en av storspelarna i Europa tillsammans med Cellnex och sedan avknoppningen från Vodafone i mars i år har kursen lyft med 28 procent. Här ligger ev/ebitda för 2022 klart högre med 21 och riktkursen på 32 euro per aktie innebär att analytikerna ser aktien som fullvärderad.

Uppvärderingarna av aktierna de senaste åren gör att man bör ställa in sig på att mastbolagen inte kan hålla samma höga takt på börsen framöver. De underliggande trenderna kommer bolagen dock att ha med sig i många år och det förvånar inte om fler operatörer väljer att sälja ut sina master den närmaste tiden, vilket skapar nya tillväxtmöjligheter.  

För långsiktiga placerare som söker efter ocykliska verksamheter med stabila kassaflöden, kryddat med ett strukturellt tillväxtmoment, kan sektorn vara intressant att investera i trots väl tilltagna värderingar.