Det är mycket som stökar till det på börsen just nu. Kraftigt stigande energipriser som både spär på inflationshotet och påverkar återhämtningen negativt, stigande marknadsräntor, energi- och potentiell fastighetskris i Kina samt käbbel i den amerikanska kongressen för att nämna några. Nu ser de visserligen lite hoppfullt ut kring att läget på börsen ska kunna stabiliseras under torsdagen men det här är frågor som sannolikt kommer att bita sig kvar under en tid framöver.

Energipriser och energibrist

Det kanske mest akuta – även om det är svårt att gradera – är de kraftigt stigande energipriserna parat med energibrist i delar av världen. Efter att priset på naturgas tokrusat tidigare under veckan, något som även spillde över i ett stigande oljepris, har situationen visserligen lugnat ner sig en aning. Indikationerna från Ryssland (läs president Putin) har varit att man är beredda på att öppna gaskranarna för leverans till Europa. Med den lilla tvisten att det enklaste, och dessutom miljövänligaste, vore att ta den kontroversiella gasledningen Nordstream2 i bruk. Något som framför allt amerikanerna ställer sig högst skeptiska till.

Under onsdagen kom det dessutom amerikansk statistik över oljelagren som var högre än väntat. Vilket bidrog till att pressa ner oljepriset, men även efter denna nedgång kostar Brentolja runt 80 dollar per fat. Vi får backa bandet till hösten 2018 för att hitta motsvarande prisnivåer.

Kina brottas samtidigt med en energibrist som bland annat bidragit till att en del fabriker tvingats skära ner på produktionen. Den kinesiska energibristen kan också leda till att problemen med leveranser och komponentbrist lever kvar ännu en tid.

Vintern år också i antågande och det gäller att krisen inom energisektorn löses upp innan de riktiga köldknäpparna gör sig intåg. OPEC har dessvärre hittills visat sig ovilliga att öka sin produktion med mer än de 400 000 fat som det tidigare tagits beslut om.

Stagflation

Stigande energipriser bidrar dessutom till att inflationen fortsätter att pressas upp och att de mer optimistiska bedömningarna, exempelvis från de flesta centralbanker, att inflationen relativt snart skulle börja falla tillbaka ser ut att komma på skam. Att det skulle föranleda några omedelbara åtgärder från exempelvis Riksbanken eller ECB är föga troligt men ett tecken i tiden är att den polska centralbanken, i samband med onsdagens penningpolitiska besked, såg sig mer eller mindre tvingade att höja räntan när inflationen snabbt stiger och snart kan vara uppe i över 6 procent.

Vad den amerikanska centralbanken kommer att göra i november är lite mer osäkert om den finansiella turbulensen håller i sig men en stark sysselsättningssiffra i samband med fredagens arbetsmarknadsstatistik gör det svårt att backa från ett besked kring en nedtrappning av obligationsköpen i inledningen av november. Det här bidrar också till att vi nu ser att de amerikanska långräntor rör sig uppåt och tioårsräntan ligger nu kvar strax över 1,5 procent.

Ett kanske mer långsiktigt och allvarligt problem med den höga inflationen är att den gräver djupa hål i hushållens plånböcker. Den konsumtionsboom, av bland annat tjänster, som många såg i vardande när ekonomierna åter öppnar upp kan därmed mycket väl komma på skam. Därmed försvinner också den kanske viktigaste faktorn bakom en fortsatt global återhämtning. Det finns redan små tecken på det och olika former av hushållsindikatorer har redan börjat leta sig ner.

Hög inflation parat med sämre tillväxt är ingen bra jordmån för en fortsatt hög riskaptit. Räkna med att stagflation blir en mer återkommande term bland analytiker om utvecklingen håller i sig.

De amerikanska budgetbråken

En tredje surdeg att hantera i närtid är bråken i den amerikanska kongressen kring statens finanser. Här ska erkännas att det är lite besvärligt att hänga med i alla svängar men bråken kan i alla fall delas upp i tre olika, som visserligen hänger samman, men som ser ut at hanteras lite olika.

Det första bråket gäller en höjning av USA:s skuldtaket där deadline först var satt till 18 oktober men där det nu tycks diskuteras en temporär lösning med ett avgörande beslut någon gång i december. Demokraterna och Republikanerna i kongressen förhandlar i alla fall, vilket får ses som ett positivt tecken.

Budgetprocessen har också förskjutits i tiden och även här tycks ett slutgiltigt budgetbeslut dröja till någon gång i december.

Och slutligen är det frågan om president Bidens två stimulanspaket. Infrastrukturpaketet omfattande 1 200 miljarder dollar och välfärdspaketet som ursprungligen omfattande 3 500 miljarder dollar. Här är twisten att det mest är inom det Demokratiska partiet som striden står. Infrastukturpaket har redan stöd i senaten, även bland Republikanerna. Däremot finns en vänsterfalang inom Demokraterna som inte vill rösta igenom infrastrukturpaketet utan löfte att även välfärdspaketet ska godkännas. På andra sidan står två demokratiska senatorer som inte är beredda på att stötta ett så omfattande välfärdspaket och dessutom motsätter sig en del av de skattehöjningar som är tänkta att finanseria satsningarna.

Här kan vi bara konstatera att fortsättning följer men att de flesta tror att kongressen, sin vana troget, kommer att rösta igenom höjt skuldtak och en ny budget i sista stund. Däremot är osäkerheten stor kring välfärdssatsningarna som troligen kommer att behöva bantas rejält innan det kan röstar igenom. En bantning som nog skulle tas emot med viss glädje på finansmarknaden om det betyder mindre behov av skattehöjningar. Vi får dock vänja oss att leva med en viss osäkerhet kring dessa frågor under den närmaste tiden.

Den kinesiska fastighetssektorn

Som lite lök på laxen så fortsätter problemen inom den kinesiska fastighetssektorn. Visserligen har den finansiella turbulensen lagt sig något under de senaste dagarna men till Evergrande kan nu läggas Fantasia till de kinesiska fastighetsbolag som missat betalningar på sina obligationslån. På kort sikt är den störta faran att det kommer fler betalningsinställelser. På lite längre sikt kan man förstås fråga sig vem/vilka som ska ta risken att finansiera nya fastighetsprojekt i Kina. Försvinner den finansieringen är kinesisk ekonomin troligen på väg in i en allvarligare svacka. En ganska svår nöt för den kinesiska regeringen att knäcka även om många på marknaden tycks lita på att de finansiella musklerna finns.

Förhoppningen är förstås att fler av de här surdegarna kan lösas redan i närtid men risken är att, i alla fall delar, hänger sig kvar under de närmaste månaderna. Så det är nog säkrast att räkna med turbulenta börser även framöver. På finansmarknaden har man dock numera skaffat sig en god vana att hantera olika former av krishärdar så vi får se tiden an vad gäller den mer generella riktningen på börsen.