Efter den överraskande svaga sysselsättningsökningen i augusti har frågetecknen kring tillståndet i amerikansk ekonomi blivit allt större. Inte minst handlar det om hur tillväxt, arbetsmarknad och inflationen kommer att utvecklas framöver och hur dynamiken mellan dessa kommer att se ut. Samt förstås, på kort sikt, hur det här kommer att påverka den amerikanska centralbankens beslut under hösten, med start i samband med det penningpolitiska mötet den 21 – 22 september. Allt kompliceras dessutom av att Deltavarianten av Coronaviruset fått allt större fäste i USA.

De kanske mest intressanta är vad som just nu händer på amerikansk arbetsmarknad.

Den privata konsumtionen står trots allt för knappt 70 procent av amerikanska BNP och är dessutom en av de stora drivkrafterna även i den globala ekonomin. De stora amerikanska stimulanserna i början av året, motsvarande omkring 10 procent av BNP, drev upp konsumtionen kraftigt under årets första halvår och nu är det meningen att konsumtionen ska stå på egna ben och hålla god fart via ökad sysselsättning, (måttligt) stigande löner samt minskat sparande.

De finanspolitiska stimulanser som ligger i pipeline och väntar på godkännande i kongressen, i form av infrastrukturpaket och sociala reformer, är av mer långsiktig karaktär och kommer inte att driva upp tillväxten i särskilt hög grad under den allra närmaste framtiden.

I augusti steg den amerikanska sysselsättningen med måttliga 235 000 personer. En rejäl nedgång jämfört med de ungefär miljonen nya jobb som tillsattes under var och en av de två föregående månaderna. Förklaringarna till nedgången spretar mellan om det beror på att företagen blivit försiktiga med att nyanställa när Deltavarianten börjat sprida sig, att den ekonomiska tillväxten dämpats rejält eller att företagen helt enkelt börjat få allt svårare att hitta lämplig personal.

Är det Deltavarianten som är den huvudsakliga förklaringen är det kanske ingen större fara på taket. Givet att smittspridnigen ger med sig över tid betyder det huvudsakligen ett hack i tillväxtkurvan och ska inte betyda särskilt mycket för tillväxten på lite längre sikt.

Handlar det mer om en genuin nedgång av tillväxten är det givetvis mer problematiskt. Då börjar det bli dags att skruva ner tillväxtprognoserna mer rejält. För ett sådant scenario talar minskade finanspolitiska stimulanser, ett väntat bakslag efter överkonsumtion av både varor och bostäder under första halvåret och att en hög inflation de facto kapar en hel del av det konsumtionsutrymme som hushållen har till sitt förfogande. Faktum är att de reala inkomsterna i USA väntas sjunka rejält under det närmaste året. I det fallet krävs både kraftigt ökad sysselsättning och att hushållen börjar spendera det som sparats under de senaste åren för att hålla uppe konsumtionen. Den, i alla fall ur börssynpunkt, silverkanten på det molnet är att den amerikanska centralbanken högst sannolikt låter bli att genomföra någon form av åtstramning.

Den tredje faktorn är kanske ändå mest intressant. Såväl i det korta som långa perspektivet.  

För även om sysselsättningsökningen var i det blekaste laget i augusti så låg antalet lediga platser i slutet av oktober på den högsta nivån någonsin. Antalet lediga jobb vid utgången på juli låg, enligt Bureau of Labor Statstics, på 10,9 miljoner. Det är nära 4 miljoner fler än innan pandemin och mer än dubbelt så många som under den stekheta konjunkturen innan finanskrisen 2008 – 2009.

Det talar för att sysselsättningsdippen i augusti är högst tillfällig.

Å andra sidan står utbudet av personer som är villiga att ta ett jobb och stampar samtidigt som det finns tecken på stigande löner och därmed även fortsatt hög inflation. Det skulle i förlängningen kunna betyda att den amerikanska arbetsmarknaden inte är lika flexibel som tidigare och att det finns ett betydande strukturproblem i form av att den arbetskraftsreserv som finns till förfogande i många fall saknar den kompetens som företagen efterfrågar.

Här pekar många på att det utökade arbetslöshetsunderstöd som funnits under pandemin löpte ut vid månadsskiftet augusti/september och att de i sin tur kommer att öka utbudet av arbetskraft. En inte säkert vild gissning är att dessa har rätt men det är knappast troligt att det ökade arbetskraftsutbudet kommer att fylla alla de kompetensluckor som företagen saknar.

Nu ska vi på Placera varken ”måla fan på väggen” eller hävda att vi har någon sorts speciella insikter vad avser den amerikanska arbetsmarknaden. Däremot är vi extremt nyfikna på vilken analys av arbetsmarknadsläget som både den amerikanska centralbanken och administrationen kommer att göra under de kommande månaderna. Det är ändå något som skaver ordentligt kring den amerikanska arbetsmarknaden efter pandemin.