Efter att ha sjunkit överraskande mycket allt sedan mitten av maj har de amerikanska långräntorna åter börjat röra sig uppåt. Det sker visserligen från mycket låga nivåer, så det är knappast någon räntepanik i likhet med den vi såg i våras men ändå ett tydligt trendbrott som skett under de allra senaste dagarna.

Den viktiga amerikanska tioårsränta ligger nu på runt 1,32 procent efter att ha bottnat någonstans strax under 1,2 procent i börja av augusti. Det är fortfarande en bra bit upp till de 1,75 procent som den amerikanska tioårsräntan toppad på under våren, och som tidvis skapade turbulens på börsen.

Egentligen är det inte särskilt överraskande att de amerikanska långräntorna åter börjar röra sig uppåt. Snarare var det sommarens räntenedgång som tog många analytiker och placerare på sängen och en förklaring till att räntenedgången blev så pass kraftig är troligen att många placerare var positionerade för en fortsatt ränteuppgång och tvingades krypa ur sina positioner under, framför allt, juli.

Att räntenedgången kom överraskande får ses mot fortsatt stark ekonomisk tillväxt, att den amerikanska sysselsättningsuppgången återhämtat sig efter några svaga utfall under våren och en inflation som stigit till nivåer vi inte sett sedan inledningen av 1990-talet.

Mot detta kan ställas den amerikanska centralbankens besked att inflationsuppgången är tillfällig, mjuka penningpolitiska besked även i övrigt och att det finns en viss risk för att vi redan sett toppen i den globala återhämtningen.

Nu börjar dock allt fler i den räntesättande kommittén (FOMC) propagera för att det är dags att strama åt obligationsköpen. I alla fall på mot senare delen av året. USA:s regering, har efter långa förhandlingar, fått igenom första delen i sitt infrastrukturpaket omfattande 1 000 miljarder dollar.  Vilket inte bara riskerar att spä på inflationen utan också ökar utbudet av amerikanska statspapper.

Därför kom också det amerikanska inflationsutfallet för juli som en liten lättnad när siffrorna publicerades på onsdagseftermiddagen. Visserligen ligger inflationstakten kvar på mycket höga nivåer och det breda inflationsmåttet, KPI, landade på 5,3 procent i juli. Något som förstås är det bekymmer för Federal Reserve. Däremot sjönk kärninflationen, där effekterna av livsmedels- och energipriser räknas av, från 4,5 procent i juni till 4,2 procent juli.

Det senare var, i alla fall initialt, en lättnad för marknaden som handlade ner både den amerikanska dollarn och räntorna.

Däremot får väl hävdas att den höga inflationen ändå är ett fortsatt problem för både marknaden och Federal Reserve att hantera. Att inflationen biter sig kvar på så pass höga nivåer bidrar förstås till att den riskerar att bli ovälkommet hög även framöver. För även om Federal Reserves plan är att inflationen mycket väl kan få överskrida inflationsmålet på 2 procent under en tid - för att kompensera för att inflationen varit alltför låg tidigare - så var det knappast med den här marginalen man resonerade.

Vi på Placera tror att risken är stor för att vi får sett fortsatt tryck uppåt på amerikanska räntor under hösten. Men så länge det sker under någorlunda ordnade former ska börsen kunna hantera detta. En förnyad räntenedgång är, ur vårt perspektiv, ett mer oroväckande scenario eftersom den normala tolkningen baserat på detta borde vara att många placerare börjar dra öronen åt sig gällande den fortsatta ekonomiska utvecklingen.