Det generella läget på finansmarknaden känns för närvarande osäkert och börsen präglas av någon form av varannandagshandel. Det är förstås den amerikanska inflationsoron som är själva grundproblemet och risken är väl att det här hänger sig kvar under längre tid. Eller i alla fall tills marknadsaktörerna får klart för sig hur den amerikanska centralbanken kommer att agera.

På konjunktursidan är det däremot mest mungiporna upp, även om konjunkturuppgången inte är oproblematisk. Framför allt inte för den som befarar att inflationsoron ska bita sig kvar.

I EMU-området steg det sammanvägda inköpschefsindexet för industri- och tjänstesektor till 56,9 i den preliminära majmätningen. Det är den högsta nivån på drygt tre år och indexet ligger därmed med god marginal över det 50-streck som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Till de allra bästa nyheterna hör dessutom att orderingången ligger på den högsta nivån sedan ”superkonjunkturen” 2006.

Inköpschefsindexet för industrin ser ut att ha stabiliserats på en hög nivå. För tredje månaden i rad ligger industriindexet och tickar strax under höga 63. Omdömena kring orderstockarnas storlek stiger dessutom i den snabbaste takten på 15 år.

Än mer glädjande är att inköpschefsindexet för tjänstesektorn steg till 55,1. Den här gången är dessutom förhoppningen stor att uppgången ska hålla i sig och att tjänstesektorn inte ska åka på samma bakslag som under hösten i fjol. Det ska en allt mer utbredd vaccinering vara en garant för.

Så långt de goda nyheterna.

Det som ändå gör att den totala konjunktureuforin uteblir är att det finns två stora problem som tornar upp sig allt mer.

Det första problemet rör leveranserna. Det är numera både ett problem med att leveranser av insatsvaror och att kunna anställa personal med rätt kompetens. Så även om viljan finnas att förse sina kunder med de varor som efterfrågas så är det svårt för företagen, framför allt inom industrin, att hinna med. Skillnaden mellan vad företagen kan leverera och vad kunderna efterfrågar är, enligt Markit Economics som genomför undersökningen, den största på 23 år!

Mot bakgrund av detta är det inte särskilt svårt att lista ut att effekten blir att priserna på insatsvaror och försäljningspriserna också stiger i den snabbaste takten i undersökningens historia.

Förhoppningen är förstås att leveransproblemen ska minska i takt med att världsekonomin åter kan öppnas upp. 10 000-kronorsfrågan är i sin tur hur stor del av inflationsimpulsen som kommer att bita sig kvar över tid?