Riksbanken får kämpa mot kronan

Makrokommentar Fortsatt låga inflationsutfall och förnyad kronstyrka sätter Riksbanken under press att komma med nya åtgärder. De lär drämma till med ytterligare obligationsköp redan i närtid men att banken skulle återgå till minusränta är däremot mindre troligt.

Det är inte mycket som går Riksbankens väg just nu och det svenska inflationsutfallet för oktober var i det sammanhanget inget undantag. Inflationen mätt som KPI landade på 0,3 procent och KPIF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av och som är Riksbankens inflationsmål, hamnade på samma nivå.

KPIF exklusive energi, som blivit ett alltmer populärt mått hos Riksbanken vid bedömningen av det underliggande inflationstrycket i svensk ekonomi, steg i oktober med 1,1 procent.

Alla inflationsmål hamnade under Riksbankens prognoser och ligger dessutom långt under inflationsmålet på 2,0 procent.

Nu väntar högst troligt ytterligare några riktigt låga inflationsutfall innan inflationen ska börja ticka uppåt i inledningen av nästa år. Det beror i sin tur främst på de låga jämförelsetalen från början av året innan och det dröjer sen inte länge innan inflationsutfallen åter börjar rasa nedåt.

sammantaget fortsätter trycket öka på Riksbanken att på något sätt agera för att visa att man inte helt har övergett inflationsmålet. Mycket lite talar i nuläget för att Riksbanken kommer att lyckas pressa upp inflationen i någon nämnvärd grad.

De löneavtal som förhandlats fram under senare tid har hamnat på nivåer som inte är förenliga med inflationsmålet. Industriavtalet, som är normerande för andra avtalsområden, ger löneökningar på 5,4 procent fram till och med mars 2023. Sett över en treårsperiod (inkluderat de 7 månader som gått sedan det gamla avtalet löpte ut) ger det årliga löneökningar på 1,8 procent. Det innebär att löneökningar är ungefär hälften av vad som brukar anses vara i linje med inflationsmålet, givet normala produktivitetsökningar.

Riksbanken har även kronan att kämpa mot. Den svenska kronan har återigen hamnat i en positiv trend nu när riskaptiten tagit förnyad fart. Samvariationen mellan kronan och de globala börsrörelserna har varit osedvanligt hög sedan börsen vände upp i slutet av mars 2020. Så på kort sikt får vi nog räkna med att kronan i mångt och mycket pendlar i takt med börsrörelserna. Handelsvägt (KIX-index) ligger nu kronan ändå på den högsta nivån sedan inledningen av 2018.

På längre sikt kan man börja fundera över vilka drivkrafter som kommer att påverka kronan. En världsekonomi som högst troligt kommer att få ordentlig fart i takt med att vaccin börjar rullas ut ska givetvis gynna den exporttunga svenska ekonomin lite extra. Dessutom finns de gamla argumenten i form av bland annat bytesbalansöverskott och stabila statsfinanser kvar. Framför allt det sistnämnda tror vi kan gynna kronan framöver. Inte minst mot bakgrund av att det statsfinansiella läget i stora delar av den övriga världen nu försämras i betydligt raskare takt än det svenska.

Den mycket vidlyftiga penningpolitik som kommer att föras att de stora centralbankerna under överskådlig tid talar dessutom för att flera av dessa valutor kan komma under viss press. Det handlar bland annat om den amerikanska dollarn och euron.         

Visst är mycket osäkert och argumenten för en starkare krona har först fram många gånger utan att kronstyrkan sedermera realiserats. Vi på Placera tycker dock att argumenten för en kronförstärkning stärkts ytterligare i pandemins spår. Så även om kronkursen på kort sikt lär fortsätta att styras av börsrörelserna så tycker vi att en euro under 10 kronor och en dollar en bit under 8,50 kronor ligger inom rimligt räckhåll. När detta skrivs handlas en euro till 10,19 kronor och en dollar kostar 8,65 kronor.

I sammanhanget kan också noteras att den svenska kronan inte fick en lika rejäl smäll som väntat i samband med de stora börsfallen i slutet av oktober. Det kan visa sig vara ett första tecken på en generellt sett mer positiv syn på kronan.

Hittills har Riksbanken tagit både låga inflationsutfall och en starkare krona med överraskande lugn. Vår tolkning av detta är att direktionen högst ogärna vill återgå till negativ ränta och istället funderar på andra åtgärder i första hand. En majoritet i direktionen har hittills indikerat att en återgång till minusränta kan vara skadlig i nuvarande läge. Ett i vårt tycke sunt synsätt men som inte hjälper banken med att få upp inflationen. Någonstans finns det säkert också någon form av smärtgräns för Riksbanken. Vi börjar därmed luta åt att Riksbanken kommer att agera antingen i samband med räntebeskedet den 26 november eller i inledningen av nästa år. I första hand lär utökade obligationsköp bli aktuella och ska vi säga att de då drämmer till med ytterligare 75 – 100 miljarder.

Inflationsförväntningarna ligger dessutom stadigt förankrade under inflationsmålet. Penningmarknadens aktörer räknar i Prosperas färska mätning med en KPIF-inflation på 1,0 procent på ett års sikt, 1,3 procent på två års sikt och 1,7 procent på fem års sikt. Visserligen kan Riksbanken kramla sig fast vid den sista siffran och hävda att i alla fall den ligger tillräckligt nära inflationsmålet. Men givet den extremt stora osäkerheten när det gäller prognoser på den sikten så är det i så fall mest ett teoretiskt övervägande. Sanning är snarast att allt fler tror att Riksbanken tappat greppet om inflationsmålet, även på längre sikt.

Mer från förstasidan

Placeras senaste aktieanalyser

Aktieanalyser

Här hittar du Placeras alla aktieanalyser

Marknadsöversikt

Stockholmsbörsen, OMXS30

I dag
-
Senast
-
{point.key}

Världsindex

Index +/- % Senast
DAX - -
Hang Seng - -
Nikkei - -

Valutor

Valuta +/- % Senast
USD/SEK - -
EUR/SEK - -
GBP/SEK - -
EUR/USD - -

Räntor

Ränta +/- % Senast
5-års ränta - -
10-års ränta - -

Råvaror

Råvara +/- % Senast
Olja - -
Guld - -
Silver - -
Koppar - -