En favorit (nåja) har gjort comeback på listan över saker att oroa sig för som investerare – nämligen brexit. Det känns, om inte annat, som en repris av vad marknaden upplevde i samband med de brittiska EU-förhandlingarna och omröstningarna både i slutet av 2018 och 2019.
Den brittiska premiärministern Boris Johnson satte nyligen slutdatum för förhandlingarna om ett nytt handelsavtal med EU till den 15 oktober. Dessutom presenterade han ett nytt, brittiskt lagförslag som skulle bryta mot tidigare överenskommelser i det med mycket stor möda framförhandlade brexit-avtalet.
Boris Johnson
Efter detta har det blivit allt mer spänt i relationen mellan Storbritannien och EU. I samband med dessa besked indikerade han också att Storbritannien är beredda att ”krascha” ut ur EU utan handelsavtal när den nuvarande övergångsperioden går ut den 31 december.
Datumet den 15 oktober är förstås inte taget ur luften utan det är också då som EU ska ha sitt nästa toppmöte. Då bör ett avtal finnas på plats för att kunna skrivas under och ratificeras i alla EU-länder innan årsskiftet.
Det hjälper förstås heller inte riskaptiten att den åttonde förhandlingsrundan kring handelsavtalet, som avslutades i torsdags, inte lyckades ta sig framåt i nyckelområden som i frågan om statliga och andra subventioner, fiskekvoter eller framtida rättsligt samarbete.
Mest akut när det gäller de framtida relationerna mellan Storbritannien och EU är ändå det nya lagförslag som Boris Johnson lagt fram. Det utmanar inte bara det generella Brexit-avtalet i sig utan även internationell rätt. Och det är, förstås, frågan om den framtida relationen mellan EU och Nordirland/Irland och övriga Storbritannien som spökar. Även om det den här gången handlar mindre om själva gränsen mellan Irland och Nordirland.
Britterna, eller kanske närmast Boris Johnson och hans falang av hårdföra Brexit-anhängare, är rädda för att EU, genom den Nordirländska bakvägen, ska kunna påverka brittisk ekonomisk politik och dess regler. Bland annat gäller det företagsskatter och olika former av subventioner som britterna själva vill styra över. Dessutom hävdas från brittiskt håll att det nuvarande Brexit-avtalet kan leda till att EU stoppar all export av mat(!) från övriga Storbritannien till Nordirland.
EU är i sin tur rädda för att det brittiska lagförslaget, om det genomförs, inte bara ska hota de rättvisa handelsvillkor som brexit-avtalet stipulerar utan också hota det lugn som präglat Nordirland de senaste 20 åren.
Kritiken mot det brittiska lagförslaget kommer inte bara från EU utan även Nancy Pelosi, den demokratiske ledaren i den amerikanska kongressen, har sagt att Storbritannien kan glömma ett handelsavtal med USA om de för fram ett förslag som hotar freden på Nordirland.
Nancy Pelosi
Även på hemmaplan tornar problemen upp sig för Boris Johnson. Det brittiska överhuset, som inte helt kan stoppa men väl fördröja införandet av den nya lagen, sätter sig på tvären. Ett starkt vägande skäl till detta är att lagförslaget bryter mot internationell rätt.
Storbritannien kan därmed förlora en hel del kredibilitet när det gäller stödet för andra internationella avtal. Som exempelvis gällande Hongkong-avtalet med Kina eller andra internationella överenskommelser.
Även internt i det konservativa partiet växer kritiken, men Boris Johnson har ett övertag på 80 platser i parlamentet och det är tveksamt om så många ”tories” kommer att överge honom inför den slutliga omröstningen. Huvuddelen av brittiskt näringsliv sätter sig också på tvären.
EU har gett Boris Johnson tre veckor på sig att dra tillbaka lagförslaget annars väntar en rättslig process.
Den välvilliga tolkning av Boris Johnsons utspel är att det dels är en del av förhandlingsspelet med EU gällande handelsavtalet, dels är ett sätt att, i alla fall formellt sett, ge ett köttben till de hårdnackade Brexit-anhängarna i det egna partiet. Många av dem djupt missnöjda med hur det nuvarande Brexit-avtalet är utformat. Nu har han i alla fall gjort ett rejält försök att få till en förändring.
Den mer kärva tolkningen är att Boris Johnson faktiskt är beredd att dra det här till sin spets och i förlängningen träda ut ur EU utan ett handelsavtal. Något som skulle ställa till med ordentlig ekonomisk skada både i Storbritannien och EU. Samt troligen leda till betydande turbulens på de finansiella marknaderna i stort.
Visa från tidigare konflikter mellan Storbritannien och EU, samt det faktum att Storbritannien drabbats extremt hårt av Corona-krisen (BNP föll med 22 procent under andra kvartalet) så räknar de flesta ändå med att ett handelsavtal kommer på plats. Även om det kan dröja till efter årsskiftet. EU har aldrig varit så noga med hårda deadlines om det finns hopp om en lösning. Ett fördröjt utträde, även av praktiska skäl, vore dock en extremt stor prestigeförlust för Boris Johnson.
Däremot har sannolikheten förstås minskat för att ett avtal kommer på plats efter Boris Johnsons utspel och på marknaden börjar man nu ta höjd för detta. Det här syns bland annat i en ett svagare brittiskt pund som tappat från 1,35 pund per dollar till 1,28 sedan Boris utspel.
Den brittiska börsen har heller inte följt med uppåt på samma sätt som stora delar av den övriga världen utan är fortfarande ner med drygt 20 procent sedan årsskiftet. Det kan jämföras med omkring +5 procent i USA och Sverige och med -9 procent i EMU-området.
Fortsättning följer och det är troligen ett högt spel att spekulera i eventuella utfall. Får vi ett handelsavtal lär både pundet och det brittiska pundet rusa men det kan förstås också bli tvärtom. Det krävs nog en ingång till självaste Boris för att göra en någorlunda välgrundad gissning. EU:s linje är kanske lite mer förutsägbar.
