På Placera använder vi cookies för att ge dig bästa möjliga kundupplevelse. Genom att fortsätta accepterar du att cookies används. Läs mer om cookies

Riskhantering för biotechinvesterare

Börskrönika Jag har tidigare skrivit en krönika om investeringar i biotech med fokus på de olika stegen i klinisk utveckling. Det är förmodligen det vanligaste sättet att utvärdera risk och potential. Men det finns fler vägar att bedöma riskerna i ett forskningsprojekt.

Läkemedelsutveckling är strikt reglerat och följer en tydlig, linjär progression från screening av potentiella kandidater till preklinisk forskning där dessa kandidater prövas i labbmiljö för att slutligen gå in i de olika kliniska (humana studier) utvecklingsstegen med säkerhetsstudier, dosstudier, effektstudier, bredare effektstudier och slutligen marknadsgodkännande.

Denna ”utvecklingsstege” lämpar sig givetvis också som en modell att utvärdera risknivån och chansen att lyckas då det finns gott om historiska data att utvärdera sannolikhet för framgång i vart och ett av stegen. Till exempel så är sannolikheten för framgång knappt 10% från fas 1, 31% från fas-II och 58% från fas-III.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 49 den 2 december.

 Läs mer om Börsveckan.

Givetvis finns det avvikelser i risk/chans inom dessa steg där planering av studierna påverkar utfallen väldigt mycket och så vidare. Men det finns inom dessa steg även variationer som man bör ta hänsyn till. Därför tänkte jag i denna krönika ta upp några av de faktorer som påverkar chanserna att lyckas och de potentiella vinsterna som finns att hämta.

Terapiområde.

Inom de olika klasser av sjukdomar som finns, exempelvis onkologi, infektionssjukdomar, respiratoriska sjukdomar med flera kan man observera olika sannolikhet till framgång. Det område där chanserna att lyckas är bäst är hematologi enligt branschorganisationen BIO, där chansen till godkännande från fas-I är 26 procent. Sämst är oddsen inom onkologi som ligger på 5,1 procent. Detta är genomsnitt, men ändå en bra baseline för att utvärdera ett preparat. Är det bättre eller sämre chanser än genomsnittet i branschen?

First-in class eller redan beprövad väg.

Som en fortsättning på ovanstående resonemang kan man också se till huruvida läkemedlet är helt nytt, eller om det handlar om en beprövad väg att gå. Det finns olika läkemedelsklasser, och många nya läkemedel handlar om förbättringar inom en klass. Det betyder i princip lägre risk att gå en beprövad väg. Men det betyder också att konkurrenssituationen är tuff och ribban blir högre för godkännande. Detta då man måste visa på bättre effekt än existerande preparat, alternativt likvärdig effekt men gynnsammare biverkningsprofil. De helt nya läkemedlen är ovanliga. De betyder hög potential, men som oprövade kort också högre risk.

Särläkemedel eller block-buster.

Jag gillar särläkemedel. Det handlar om ovanliga sjukdomar, amerikanska FDA:s definition är en prevalens som är lägre än 1/200 000. I ekonomiska termer betyder det en liten marknad, men oftast också helt obearbetat vilket gör att tröskeln för godkännande är lägre, man får särskilt gynnsamma regulatoriska villkor och ofta höga priser. Det är en attraktiv risk/chans profil. 

Drug delivery.

Ett annat sätt att minska risken är att ta en beprövad, aktiv substans och utveckla nya vägar att administrera den. Att kunna gå från exempelvis en spruta till tablett har stora fördelar. Eller att skapa snabbare upptag i kroppen. Bolag som arbetar med drug delivery har väsentligt lägre utvecklingsrisk men trots detta hyggligt stor marknadspotential

First-line eller ej.

När man utvecklar nya läkemedel finns en del frihetsgrader i vilket mål man har. Det mest ambitiösa är att sikta på att bli första behandlingsval, som betyder största marknad. Det betyder också väldigt höga krav. Som alternativ kan man sikta på att bli ett andraval, där till exempel patienter som svarar dåligt på befintlig behandling kan vara en subgrupp bland alla patienter som man riktar in sig på. 

Label: bred eller smal indikation.

Som en fortsättning på ovanstående handlar det också om vilken s.k. ”label” man strävar efter. Denna label sammanfattar vilka effektpåståenden ett läkemedel har och vem det riktar sig till. Ju bredare label, desto högre krav och vice-versa. En vanlig strategi är att börja med en smal patientgrupp som är mer mottaglig för ett läkemedel och lyckas man där kan man sedan bredda sin label till att omfatta bredare patientgrupper.

Man kan också laborera med att använda ett läkemedel i kombination med andra, snarare än att sikta på att nå status som monoterapi. Fördelen med kombinationsbehandlingar handlar bland annat om att det är lättare att nå, och förstärka effekten i kombination med andra läkemedel. 

Sammantaget kanske man skulle kunna säga att den gynnsammaste kombinationen av egenskaper i ett riskperspektiv är förmodligen drug-delivery inom orphan drugs (särläkemedel). Och det mest riskabla är att sikta på en jätteindikation med en ”block-buster”. Men poängen är att alla ovanstående faktorer påverkar riskprofilen i ett projekt, och det finns för- och nackdelar med alla vägar och att det är viktigt att ta med dessa i bedömningen av en läkemedelskandidat. 

Mer från förstasidan

Marknadsöversikt

Stockholmsbörsen, OMXS30

I dag
-
Senast
-
{point.key}

Världsindex

Index +/- % Senast
DAX - -
Hang Seng - -
Nikkei - -

Valutor

Valuta +/- % Senast
USD/SEK - -
EUR/SEK - -
GBP/SEK - -
EUR/USD - -

Räntor

Ränta +/- % Senast
3-mån stibor - -
5-års ränta - -
10-års ränta - -

Råvaror

Råvara +/- % Senast
Olja - -
Guld - -
Silver - -
Koppar - -