Tyskland är något av en symbol för den konjunktursvacka som den globala ekonomin för närvarande är inne i. Handelskrig, Brexit och en allmänt svagare tillväxt har bland annat slagit hårt mot den globala investeringsviljan och därmed också mot en export- och investeringstung industri som den tyska.

I Tyskland har industriproduktionen backat allt sedan våren 2018 och i september sjönk produktionen med ytterligare 0,6 procent och i årstakt ligger nu nedgången på hela 4,3 procent. En liten ljuspunkt är att orderingången på industrivaror faktiskt steg med 1,3 procent i september jämfört med augusti. Den första uppgången på tre månader, men den siffran ska samtidigt tolkas mot att orderingången jämfört med september i fjol visar på ett minus på hela 5,4 procent.

Den svaga utvecklingen i industrisektorn talar därför för att Tyskland befinner sig i, eller i alla fall ligger nära, en teknisk recession med sjunkande BNP-siffror två kvartal i rad.

En annan liten ljuspunkt är att i det breda IFO-index, som mäter humöret i tyskt näringsliv i stort, steg förväntningarna något i oktobermätningen men ligger kvar i negativ territorium. Liksom att inköpschefsindexen för oktober stabiliserades. Något som anses minska risken för att krisen för industrin på ett mer avgörande sätt ska sprida sig till tjänstesektorn.

Uppmaningen från avgående ECB-chefen Mario Draghi liksom från Internationella valutafonden (IMF) är ändå att Tyskland ska lätta på plånboken och pumpa ut finanspolitiska stimulanser för att sätta förnyad fart på tysk ekonomi. Framför allt mot bakgrund av att ECB i princip har slut på penningpolitiskt utrymme och den tyska statsbudgeten samtidigt uppvisar stabila överskott. Annars anses risken vara stor att EMU-områdets viktigaste ekonomiska motor ska dra övriga ekonomier med sig i fallet.

De uppmaningarna har än så länge mötts av döva öron i Tyskland. Finansminister Olaf Scholz värjer sig mot beskrivningen att Tyskland skulle befinna sig i någon kris och räknar heller inte med att landet ska försättas i en sådan. Utgångspunkten för Scholz är snarast att Tyskland kan fortsätta hålla i slantarna för att agera om läget trots allt skulle förvärras.

Ett skäl till lugnet är att arbetslösheten ligger kvar på närmast rekordlåga 5,0 procent och än så länge visar få tecken på att stiga på något avgörande sätt.

Lite det kanske ändå svider i skinnet att Frankrike, med en lite annorlunda industristruktur, tagit över rollen som EMU-områdets kanske starkaste ekonomi. Visserligen är statsfinanserna sämre men både industri- och tjänstesektor fortsätter att expandera. Dessutom har den franska presidenten Emmanuel Macron allt tydligare tagit över rollen från Angela Merkel som EMU-områdets viktigaste talesperson. Allt tyder dessutom på att Angela Merkel avgår senaste hösten 2021. Men någon självklar efterträdare har ännu inte utkristalliserats även om försvarsministern Annegret Kramp-Karrenbauer anses ligga bra till.

Framgångar i handelsförhandlingarna mellan USA och Kina och en uppskjuten Brexit har, tillsammans med de små ljuspunkter som ändå finns, ändå satt ordentlig fart på den tyska börsen. Dessutom har sannolikheten för att Donald Trump ska inför tulla på bilimport från EU minskat. Sedan världens aktiemarknader vände upp efter den svaga inledningen på oktober har den tyska börsen stigit med 9,7 procent (MSCI-index) och skuggar därmed den svenska börsen som stigit med hela 10,2 procent under motsvarande period.

Till skillnad från börserna i bland annat Sverige och USA har däremot den tyska börsen en bra bit kvar till tidigare toppnivåer. Skulle konjunktursignalerna förbättras ytterligare samtidigt som handelsförhandlingarna går framåt finns därför goda förutsättningar för att den tyska börsen ska fortsätta uppåt.

Lite extra krydda skulle också kunna komma från att finansminister Scholz ändå faller till föga och presenterar någon form av stimulanspaket. Men det tycks i dagsläget tyvärr förutsätta att den ekonomiska situationen förvärras.