Idag, onsdag, sitter riksbanksdirektionen på sitt penningpolitiska möte och ska besluta hur Sveriges  – i alla fall tänkta – ränteframtid ska se ut. Direktionen har nu under en längre tid hållit fast vid planen att en räntehöjning är aktuell, antingen i slutet av detta, eller i början av nästa år. Då skulle Riksbankens styrränta för första gången på fem år komma upp i, numera närmast magiska, noll procent.

På finansmarknaden var länge övertygelsen stor att direktionen skulle välja att skjuta fram planerna på en räntehöjning. I analytikerkåren var övertygelsen ännu större och som exempel kan nämnas att Konjunkturinstitutet (KI) i sin färska prognos räknade med att en eventuell räntehöjning skulle skjutas ända till 2022. Då ska man också påminna sig om att KI ofta haft rätt i sina förutsägelser om ränteutvecklingen.

Svaga konjunkturdata, en osäker omvärldskonjunktur, låg inflation och en centralbanksvärld som tydligt rör sig mot lättare penningpolitik låg bakom den här mjuka synen bland analytiker och investerare. Det spekulerades till och med rätt friskt om att Riksbankens nästa steg skulle bli en sänkning.

Under senare tid har det dock skett ett skifte på marknaden. Enligt en enkät som SEB genomfört bland ränte- och valutahandlare är det 45 procent av dessa som tror att Riksbanken håller fast vid synen med en räntehöjning kring årsskiftet. Även på räntemarknaden indikerar numera prissättningen en allt större sannolikhet för en räntehöjning. Sannolikheten har nu skjutit upp till lite drygt 30 procent. Omsvängningen som skett kan framför allt spåras till inflationsutfallet för september som landade nära Riksbankens egen prognos.

Hur ser då utgångsläget ut när riksbanksdirektionen sitter och diskuterar?

Konjunkturen – talar mot en räntehöjning

Den globala konjunkturen är allt mer tydligt på väg ner i en svacka och nyligen tvingades Internationella valutafonden (IMF) återigen justera ner sina tillväxtprognoser. Nu räknar IMF med en tillväxt på 3,0 procent under 2019, den lägsta nivån sedan finanskrisen 2008 - 2009. En mindre uppgång till 3,4 procent väntas under 2020, men IMF poängterar samtidigt att riskerna på nedsidan fortfarande dominerar.

Svensk ekonomi såg länge ut att hålla emot rätt väl men den senaste tidens makrostatistik har pekat mot en rejäl uppbromsning. Konjunkturinstitutets barometerindikator sjönk i septembermätningen till 94,6, där 100 markerar det historiska genomsnittet. Inköpschefsindexen för både industri- och tjänstesektor sjönk dessutom bägge under den 50-niivå som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Nu ligger dessa siffror mer i linje med den svaga utvecklingen i stora delar av övriga Europa.

Övriga centralbanker – talar för en räntesänkning

Stora delar av den övriga centralbanksvärlden har redan reagerat på de svagare konjunktursignalerna och inlett en tydligt lättare penningpolitik. Vi har tyvärr ingen exakt siffra men troligen är det uppemot 50-talet centralbanker som redan har sänkt räntan eller på annat sätt agerat för att få till penningpolitiska lättnader. Av mer betydande centralbanker, ur Riksbanks perspektiv, är det bara Norges centralbank som gått vidare med räntehöjningsplaner.

Inflationen – talar för oförändrad räntebana

Den svenska inflationen (KPIF) ligger visserligen i utgångsläget på låga 1,3 procent. Väl under inflationsmålet på 2,0 procent. Att inflationstakten ändå landade nära Riksbankens egen prognos gör att banken kan hävda att inflationen utvecklas i väntad takt och kan börja röra sig mot inflationsmålet på lite sikt. Många andra prognosmakare hävdar visserligen motsatsen men på kort sikt kan direktionen i alla fall hävda att man ligger rätt.

Arbetslösheten – ett frågetecken

Den svenska arbetslösheten har skjutit upp kraftigt under de senaste månaderna och landade på 7,4 procent i SCB:s septembermätningen. Det är rejält över Riksbankens prognoser. Nu har det dock framkommit att SCB haft problem med sina mätningar och att sannolikheten är stor att man överskattat svagheten på arbetsmarknaden. Från Riksbanken sida kan man därmed med viss rätt bortse från de senaste mätningar. Även om det utan tvivel är så att arbetsmarknaden i Sverige har försvagats sedan sommaren.

Kronan - talar för oförändrad räntebana

I takt med att förväntningarna på räntemarknaden förändrats har även den svensk kronan börjat röra sig uppåt. Uppgången för kronan har däremot startat från en så låg nivå att det inte är något större bekymmer för Riksbanken. Fortfarande bidrar den svaga kronan till en viss inflationsuppgång och det är nog först om kronan stärks med ytterliga uppemot 6 - 8 procent som förstärkningen skulle kunna börja bli ett reellt bekymmer för banken. I likhet med vad den var för några år sedan när Riksbanken till och med hotade med valutainterventioner.

Sammantaget är det ändå lite lurigt att veta vad Riksbanken ger för besked på torsdag. Det finns dessutom säkert en önskan hos delar av direktionen att få upp räntan till nollstrecket, innan det är för sent. Riksbanksdirektionen har också varit oberäknelig under senare år.

Det är dock viktigt att skilja på vad Riksbanken ger för besked om sin räntebana och tron på att banken verkligen kommer att kunna leverera en räntehöjning runt årsskiftet. Vi på Placera är visserligen lite osäkra på hur torsdagens besked från Riksbanken kommer att se ut, men är fortsatt övertygade om att det blir mycket svårt med leveransen av en räntehöjning.

Håller Riksbanken fast vid sin räntebana kan vi räkna med både ränteuppgång och rejäl kronförstärkning. Skjuter banken fram en räntehöjning är effekten lite mer osäkert. Framför allt givet att det ändå redan ligger i majoritetens förväntningsbild.