Det blev nästintill storsläggan när Mario Draghi presenterade sitt näst sista penningpolitiska besked som ECB-chef. I praktiken kan man säga att det var hans sista chans att sätta sin signatur på europeiska penningpolitik eftersom nästa penningpolitiska möte hålls den 24 oktober, bara dagar innan hans efterträdare Christine Lagarde tar över rodret.

Men Super-Mario går ändå ut med en stil som passar hans tid som Europas viktigaste tjänsteman.

Torsdagens besked innehåller en, visserligen modest, räntesänkningen på inlåningsräntan från -0,40 till -0,50 procent, men också en återstart av de månatliga obligationsköpen (APP) med 20 miljarder i månaden med start från 1 november.

Så det är offensivt, men ändå inte helt i linje med marknadsförväntningarna som låg på att obligationsköpen skulle ligga uppemot 30 miljarder i månaden.

Dessutom förlängs programmet med förmånlig utlåning till bankväsendet från 2 till 3 år och som det inte vore nog som undantas en del av bankernas inlåning till ECB från negativ ränta. Allt i syfte att hålla en förmånlig bankutlåning i gång, även om åtgärden i många läger borde uppfattas som närmast stötande.

På finansmarknaden har man reagerat på besluten med entusiasm. Börsen har stigit, euron har tappat samtidigt som marknadsräntorna återigen sjunkit.

Kritiken mot de nya stimulanserna lär inte vänta på sig. Tyska marknadsräntor befann sig redan i utgångläget långt under nollstrecket och även i de flesta andra EMU-ekonomier ligger de nära eller under nollstrecket. Så frågan är vilken realekonomisk effekt de nya åtgärderna kommer att få. I princip ingen eller till och med negativ, enligt belackarna. Det tycks också ha funnits tung intern kritik mot delar av torsdagens penningpolitiska beslut. I alla fall är det så vi tolkar delar av de svar som Mario Draghi gav på den efterföljande presskonferensen. 

Viktigare är ändå vad torsdagens ECB-beslut betyder för den amerikanska centralbanken som meddelar sitt räntebeslut i nästa vecka. Här är förväntningarna högt ställda på att banken både ska sänka räntan och leverera ett mycket, mjukt räntebesked vad avser framtiden. På räntemarknaden var det prissatt räntesänkningar på omkring en procentenhet inom det närmaste året - inför ECB:s besked.

Nu har trycket på Federal Reserve sannolikt ökat ytterligare och vi kan nog väntas oss ett och annat Donald Trump-twitter i närtid. Han har ju till och med redan efterlyst negativa räntor i USA och den euroförsvagning som torsdagens ECB-beslut bidragit till lär inte ha fått honom att ändra ståndpunkt.

Vi är återhållsamt positiva till torsdagens ECB-besked. Positivt för börsen men med tveksamma realekonomiska effekter. Däremot lär det betyda att Federal Reserve också känner trycket att leverera ett mjukt besked i nästa vecka. Vilket kan ge börsen en ny skjuts.

På längre sikt får man ifrågasätta hur långt den extremt lätta penningpolitiken kan dras. Det Japan-scenario, som för bara några år sedan föreföll ganska osannolikt, ser nu ut att bli verklighet. Visserligen har inte Japan haft någon större nöd under åren men ska hela den industrialiserade världen verkligen röra sig i samma riktning?

Det är väl ett tecken i tiden att det som rört sig mest i positiv riktning sedan ECB-beslutet är en krisdrabbad europeisk banksektor och italienska statsobligationer.

Gratis är förvisso gott men ger inte alltid den tillfredställelse man egentligen söker.