När temaplaceringarna exploderar

Krönika Att investera efter teman på aktiemarknaden är populärt och kan vara mycket lönsamt. Det vill säga om pengarna hamnar i rätt hörn av marknaden vid rätt tillfälle. Ett tema kan fungera i några månader, Ibland i tiotals år. Ofta får de dock abrupta slut.

När teman hettar till stiger majoriteten av aktierna i den sektorn, tyvärr lite oavsett kvalitéten på de enskilda bolagen. Djävulen sitter i detaljerna men temainvesterare är ofta generalister. Därför riskerar viktiga händelser i enskilda bolag att gå dem förbi.

För en internationell ETF-aktör är en temainvestering i tech-sektorn inte samma sak som att lusläsa bolagens kvartalsrapporter för att sedan välja den bästa. Istället klämmer man in pengarna i alla likvida värdepapper inom sektorn. Därför kan Apple vara en mer riskfylld investering än ett småbolag i samma sektor, eftersom aktien rymmer betydligt mer flyktigt kapital.

Det är fascinerande när teman dör som investering och trender vänder. När det sker, och aktierna inom ett tema faller snabbt, så betyder det antagligen inte att hela investerarkollektivet har tagits på sängen, trots en kraftig kursreaktion. Det räcker med att en större aktör önskat ta sig ut eller behöver balansera om sin portfölj på grund av säljflöden i fonden.

Om aktiepriset i varje enskilt tillfälle ska återspeglar alla tillgänglig information är det lätt att tro att det är just en överraskning som drivit kursen när något oväntat händer. Det är vad vi fått lära oss på universitet och högskolor. Verkligheten är sannolikt en annan.

Vad som sedan är högst intressant är att vändpunkterna inte sällan sammanfaller med en ny rekordhögstanivå i aktien precis innan priset faller. I vändläget har de absolut bästa förutsättningarna diskonterats. För hur annars skulle kursnivåerna precis på toppen ha motiverats?

Så är det antagligen inte alls. Efter stora köp- och säljflöden följer en svans av mindre investerare som köper för att de stora aktörerna redan gjort det.

The Shubik-Bazerman Auction är ett spännande experiment. Professor Bazerman vid Harvard Business School har flera gånger lyckats sälja en 20-dollarssedel för mer än 200 dollar till sina MBA studenter.

Experimentet är enkelt. En 20-dollarssedel säljs via ett auktionsförfarande under den första föreläsningen. Budgivningen startar på 1 dollar. Det hela sker med en liten tvist. Både ettan och tvåan i budgivningen måste betala säljaren sitt bud. Men bara vinnaren erhåller 20-dollarssedeln. Ingen kommunikation får ske annat än för att lägga nya högre bud.

Om samtal var tillåtet vore det rationellt av ettan och tvåan i budgivningen att dela på 20-dollarssedeln, genom att lägga var sitt bud under 10 dollar. Eller att man som individ inte alls deltar i auktionen eftersom risken helt enkelt är för stor. Då skulle ingen bubbelvärdering av 20-dollarsedeln vara aktuell.

Men deltagarna som väljer att lägga högre bud än 20 dollar har fastnat i en spiral där girighet och rädsla tryckt undan det rationella. För att rädda ansiktet, och inte stoppa budgivningen som tvåa, så fortsätter kollektivet budgivningen. Den kan därför fortsätta i absurdum och priset på 20-dollarssedeln kan tiofaldigas på en öppen marknad.

När värderingarna skenat på börsen inom ett specifikt tema är situationen liknande. Skillnaden är att alla budgivare från 1 dollar och uppåt fått köpa andelar i företaget. De som till sist lagt de högsta buden står kvar som förlorare när trenden och kapitalflödet vänder.

De stora intuitionerna, internationella fondbolag och oljestater har inga problem att flytta priset i världsbolag som Apple och Amazon. Än mindre krävs för att sänka hela svenska Storbolagslistan om det så vill.

Ju större det institutionella kapitalet blir desto hårdare kommer slagen upp och ned i olika teman på aktiemarknaden att bli – och värdet av den fundamentala bolagsanalysen, framförallt för stora likvida bolag, kommer att minska. Framtiden i den delen av marknaden ägs istället av datorer, trendföljare och momentum-investerare.

Motsatsen kommer att gälla för börsens småbolag utanför giganternas synfält. I Sverige är småbolagen, tack vare Mifid2, också allt sämre genomlysta då analytikertäckningen krymper.

Så i småbolagssfären finns det fortfarande utrymme att räkna, analysera och köpa välskötta bolag baserat på en fundamental analys. Det ökar möjligheten att agera innan det gigantiska kapitalet gör det.

Fastigheter är en av Stockholmsbörsen starkaste investeringsteman. Men ute i Europa märks motgångar som kan sätta stopp för hyllningarna.

Fastigheter blev ett extra hett villebråd när låga räntor under lång tid slogs fast bland investerarna. Sänkta marknadsräntor har lett till sänkta avkastningskrav och därav högre värderingar av bestånden. En stark efterfrågan på både lokaler och hyresbostäder bidrar naturligtvis också.

Det institutionella kapitalet som ville köpa svenska fastigheter ställer då sannolikt inte Huvudstaden mot Fabege. När de väl bestämt sig för att framtiden ser ljusare ut för svenska fastighetsbolag köper de vitt och brett.

Mindre börsaktörer som hamnat på rätt sida gynnas då av köptrycket det innebär. Ju längre temat håller som investering desto fler småsparare hakar på tåget. I slutändan resulterar det i att siste man tillslut sitter med svartepetter.

När fastighetsfesten nu tar slut kan ingen veta. Men i Tyskland har fasaden redan spruckit. Där var det inte det uppenbara (marknadsräntan och efterfrågan) som spökat.

På bordet ligger ett förslag om frysta hyror på 7,97 euro per kvadratmeter i Berlin. Det ska gälla under en femårsperiod för de delar av fastighetsbeståndet som är byggt innan 2013. För stadens största privata hyresvärd Deutsche Wohnen får det stora konsekvenser.

Aktien har på kort tid rasat i värde på Frankfurtbörsen. Nästan rakt ner från toppnoteringen kring 45 dollar per aktie har aktiepriset fallit till 29 dollar under de senaste månaderna.

Hur kommer det sig att det har gått så snabbt mellan eufori och panik?

Antagligen för att det institutionella kapitalet är större och mer lättrörligt än någonsin tidigare.

Visst kan man hävda att raset i aktien är fullt rimligt. Eftersom excel-arken nu lyser rött. Men varför har de sista köparna inte tagit någon hänsyn till de politiska riskerna innan de blev ett realt hot. I sådant fall hade de kunnat bromsa takten innan kursen nått ett nytt rekordhögsta.

Av prisutvecklingen att döma hade aktiemarknaden inte prisat in några politiska motgångar. I alla fall så var det ingen med tillräckligt stor kapital som orkat bry sig. Det man inte får glömma bort är att det högsta priset på marknaden sätts av den aktör som lagt det sista budet. Inte av alla ägare som ett kollektiv. Således har säg 1 procent av kapitalet satt priset på resterande 99 procent av andelarna.

Skulle det vara en real risk att utvecklingen går åt samma håll politiskt även i andra delar av världen (kanske även i Sverige) är det hög tid att agera innan det stora kapitalet gör det. Om det tyska förslaget sen inte går igenom lär en fenomenal uppstuds istället ligga i korten för Tysklands fastighetsaktier.

Mer från förstasidan

Placeras senaste aktieanalyser

Aktieanalyser

Här hittar du Placeras alla aktieanalyser

Marknadsöversikt

Stockholmsbörsen, OMXS30

I dag
-
Senast
-
{point.key}

Världsindex

Index +/- % Senast
DAX - -
Hang Seng - -
Nikkei - -

Valutor

Valuta +/- % Senast
USD/SEK - -
EUR/SEK - -
GBP/SEK - -
EUR/USD - -

Räntor

Ränta +/- % Senast
5-års ränta - -
10-års ränta - -

Råvaror

Råvara +/- % Senast
Olja - -
Guld - -
Silver - -
Koppar - -