Enligt Morningstar är tanken är att de utpekade fondbolagen på sikt ska göra ett bättre jobb och att utnämningen ska ses som ens piska. Och det kan det bli orättvist att peka ut enskilda fonder som misslyckats jämfört med sina kategorier, eftersom fondkategorierna ofta innehåller udda fonder som inte riktigt passar in och bidrar till att fondbetygen inte beror på enbart skicklighet utan även till stor del på slumpen. Snittbetygen säger mer om kvaliteten på förvaltningen, särskilt när fondföretagen har många fonder.

Därför publicerar Morningstar enbart namnen på de tre fondföretag som hamnar i botten på listorna för var och ett av våra tre sammanfattande Fund House Awards. Beräkningen baseras på riskjusterad avkastning jämfört med övriga fonder i samma kategori under perioden 2014 – 2018.

Aktiefonderna med sämst snittresultat de senaste fem åren bland svenska fondbolag finns hos East Capital och Navigera som är Max Matthiessens fondbolag.

I utvärderingen av räntefonder ingår enbart svenska fondbolag, eftersom enbart de har tillräckligt många räntefonder med innehav i svenska kronor, och i botten på den listan finns Carnegie, Länsförsäkringar och Swedbank Robur. När snittet räknas ut för alla typer av fonder är det enbart utländska fondföretag som har sämst snittplacering, vilket visar att Sverige ändå har en hyfsat hög lägstanivå.

Enligt Morningstar är ett starkt argument för att fokusera på att varna för de fonder som misslyckas är att de utvärderingar som gjorts av fondbetyg brukar visa att de lägsta fondbetygen är bättre på att spå framtiden. Förklaringen är rimligen att riktigt dåliga resultat ofta beror på höga avgifter, en nackdel som normalt är permanent.