Nu är tiden kommen för årets genomgång av ”hundarna” på börsen, en övning vi gjort årligen på senare tid. Men vad menar man med hundar på börsen? Jo, uttrycket kommer från den berömda investeringsstrategin ”Dogs of the Dow” som går ut på att man inför varje år tar fram en lista på de billigaste aktierna på Dow Jones Industrial Average baserat på högst direktavkastning och plockar ut de 10 billigaste på listan. Detta ska man sedan upprepa varje år.
Strategin introducerades redan på 1950-talet men fick sitt stora genombrott 1991 när finansmannen Michael B. O’Higgins dammade av konceptet och samtidigt undersökte huruvida denna strategi historiskt varit lönsam eller inte. Han kom fram till att de amerikanska ”hundarna” slog det breda amerikanska börsindexet med ett par procent mellan tidsperioden 1920-1991.
Detta medförde i sin tur att strategin blev populär att anamma för en del investerare efter 1992. Syftet med att hitta de bolagen med högst direktavkastning är, enligt förespråkarna, att utdelningen i sig är den viktigaste indikatorn på hur ett bolag mår. Priset påverkas av en mängd olika saker som ligger utanför bolagets makt men utdelningen visar dels vad ledningen tror om framtiden och dels att det är faktiska pengar som hamnar i aktieägarnas fickor.
Metoden verkar alltså historiskt sett ha gett en överavkastning jämfört med index över tid och det är kanske inte så ologiskt med tanke på att utrymmet för en uppvärdering är stor i de här bolagen som är ratade av marknaden. Kommer det samtidigt negativa överraskningar så torde fallhöjden vara relativt begränsad, kan man resonera.
Men i många fall handlar det också om ”värdefällor”, det vill säga bolag som värderas till låga multiplar men där det är befogat på grund av att exempelvis marknadsförutsättningarna väntas förändras på ett negativt sätt för bolagen i sektorn (typfall: bostadsutvecklarna) eller för att konkurrensen på marknaden väntas stiga väldigt mycket i närtid vilket sätter press på lönsamheten och tillväxten (typfall: Fingerprint och andra teknikbolag med smala produktportföljer).
Men den viktigaste frågan är hur kan man använda denna investeringsfilosofi på den svenska börsen. Vi på Börsveckan har de senaste fem åren satt upp en egen, modifierad, version av ”Dogs-of-the-Dow”. Vi kallar den för BV:s hundar, kort och gott.
Denna går ut på att vi istället tar fram en lista över de 30 billigaste aktierna baserat på p/e-tal på Stockholmsbörsen och från den listan väljer vi ut de 10 vi tror mest på. Vi sätter som krav att bolaget ska bevakas av minst tre analytiker för att få kvalitet i vinstprognoserna och utfallet de senaste fem åren hittar du i Tabell 1.
Föremål för bud BV:s hundar har alltså slagit index med råge under fem av de senaste sex åren. Fjolårets portfölj (tabell 2) har presterat +5 procent sedan oktober 2017 jämfört med index som fallit med drygt 6 procent samma period.
Då plockade vi ut våra 10 ”bästa” på listan. Hade vi valt de 10 högsta på listan så hade avkastningen snarare blivit -5 procent. Det är förstås alltid kul när det lönar sig med stockpicking även på hundlistan. Vi fick framförallt draghjälp av två bud, Nordax och Capio, som hjälpte till att dra upp avkastningen.
Men så är det också för de mest nedpressade bolagen. Det går aldrig att utesluta bud när kurserna är pressade. Det ska sägas att denna övning mest är en kul grej att pyssla med och att man alltid bör göra hemläxan och studera bolagen på ”hundlistan” innan man köper. Men denna övning visar också att det ibland lönar sig att gå motvalls på börsen.
Det är ofta då man kan göra de riktigt stora pengarna, om än att risknivån också stiger markant. Så investeringsstrategier som ”Dogs” och liknande passar bara de som inte skyr risk.
Det är alltid viktigt med en väldiversifierad portfölj men listan här nedan på årets hundar (tabell 3) kan utgöra en inspirationskälla för de som vill hitta oälskade aktier med hög potential om saker och ting inte blir fullt så illa som investerarna prisat in. De tio rödmarkerade bolagen i tabell 3 utgör årets ”hundportfölj” som traditionsenligt utvärderas om ett år igen.
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 44. Läs mer om Börsveckan.
